Nystart eller omstart

Annonser

Som de flesta vet är miljöpartiet inne i en kris. De två språkrören (vilken jädra dum titel) Romson och Fridolin har trampat i klaveret ett flertal gånger, sedan de hamnat i regeringen.
Nu har de ställt sina platser till förfogande, även om de vill vara kvar.

Mannen och jag diskuterade deras tal då de tillkännagav detta. Om de vill sitta kvar och endast vill att partiet ska diskutera det, så borde det väl heta att det är en omstart? En nystart är det väl endast om nya språkrör tillträder.

Jag bryr mig egentligen inte om vilket det nu blir, utan ser helst att Löfven skaffar sig lite stake och säger hejdå till miljöpartiet. Alliansen kommer att se till att han kan sitta kvar tills nästa val. Han ska ju vara en fena på att förhandla, efter sin tid som Lo- ordförande, så det borde han klara av.

Lite tankar såhär inför helgen.

Rädda politiker

Annonser

Efter debatterna i tv och riksdagen, får jag intrycket av att våra politiker är rädda att regera. Varför är det så farligt att fälla en regering som känns otroligt inkompetenta att styra Sverige? Alliansens partier kritiserar alla förändringar som den nuvarande regeringen vill genomföra, men istället för att rösta ned detta, sitter de still och gör ingenting. För mig känns det ofattbart. Vill alliansen inte ta över regeringsmakten? Vad är de rädda för?

Istället är det ett väldigt jamsande i riksdagen och händer som ska sträckas hit och dit. Vi väljare har valt in de partier vi sympatiserar med för att vi anser att just deras politik är något vi vill leva med. När de inte vill föra sin politik längre börjar många av oss tvivla på att vi valt rätt.

Därför kan nog nästa val bli väldigt intressant. Vi kommer att ha en helt annan riksdag än den vi haft tidigare. Det tror i alla fall jag. Om alliansen tror att de kan komma som en gemensam trupp till val efter att ha suttit fyra år och bara jamsat, tror de fel. De förstör för sig själva. Därför anser jag att de antingen ska göra en gemensam budget nu, eller se sig i månen efter regeringsmakten vid nästa val.

Socialdemokraternas största misstag är att de släppte in miljöpartiet i regeringen. De skulle istället gjort precis likadant som de gör med vänstern, samarbeta men själva styra landet. Det som nu är gör att båda partierna förlorar väljare och förtroendet minskar för deras förmåga.

Jag är mycket besviken på alla dessa jamsande politiker. Stå upp för er politik annars bereder ni plats för det parti ni är mest rädda för sverigedemokraterna. Där kan man inte missta sig på vad de vill och vilken politik de står för. Något som svenska folket verkligen efterlyser hos våra politiker. Man måste vara blind om man inte ser vad som håller på att ske.

Har jag gjort bort mig igen?

Annonser

Sjöstedt nyomvald ordförande i (v), har bröstat sig och slängt ur sig en hel del om vinster i välfärden. Ingen ska kunna tjäna pengar på de gamla eller de som behöver hjälp. Jag kan hålla med om att dessa riskkaptalister ska stoppas, men Vera som startar städbolag gör inga sådana vinster. Jag skriver Vera, då det oftast är kvinnor som startar dessa små bolag. Sedan säger sig Sjöstedt vara feminist i nästa andetag. Riktigt genomtänkt är inte dessa krav. Men det var väl inte heller det framförande som Ann Petrèn gjorde heller. Att jämföra alliansen med nazisterna, känns magstarkt. Hoppsan då, skulle hon läsa Kerstin Thorvalls text? Vad skulle han säga om något annat parti läste upp någon text om hur kommunisterna härjat i olika länder och Stalins progromer, samtidigt som man jämförde det med vänsterpartiet?

En annan som verkligen gjort bort sig är basketstjärnan Dennis Rodman. Populariteten lär dala för denne man efter att han varit hos sin gode vän, den Nordkoreanske diktatorn. En människa som har ihjäl folk lite hur som helst. Rodman borde kanske stanna kvar hos sin vän efter denna resa. Har man sådana vänner, undrar jag hur dennes fiender ser ut. Törs inte ens tänka på det.

Sedan har jag en liten fundering angående dessa statistiska mätningar om populariteten i de olika politiska blocken. Läser om en mätning som säger en sak och så en annan som säger en helt annan sak. Jag har alltid varit skeptisk till dessa mätningar och detta gör att jag överhuvudtaget inte kommer att tro på någon av dem längre. Men ok, de som sysslar med detta har ju ändå ett arbete, vilket är positivt. Arbetstillfällen växer ju inte på träd i dessa dagar.

Valåret har börjat och nu får vi väljare verkligen sila alla utspel i finmaskiga nät. Löften om pengar till olika saker, ska ju tas från någonstans. Sedan tänka på att vallöften är bara löften och inget som kanske kommer att genomföras. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Kanske låter detta cyniskt, men jag säger detta av erfarenhet och tänker ni efter så har jag rätt.