Etikettarkiv: saknad

Andra advent

Publicerat av
4
Annonser

Jag har inte tänt något ljus idag för vi har varit lite busy med annat. Det vill säga så har vi gjort rent golven i vanlig ordning och jag har bytt lakan i sängen. Luktar så gott nu och vi känner oss väldigt nöjda. Det har blåst lite idag med och snömolnen cirklade runt byn men de var tomma när de kom förbi här. Jag har inte varit ute i så långa stunder idag utan hållit mig inomhus då jag känt mig lite snuvig. Så därför har jag tittat lite i mitt fotoalbum och kommer att visa lite bilder på den andra advent från tidigare år. Ibland är det roligt att titta lite tillbaka och minnas.



2012 så hade JR precis satt in våra skottsäkra plåtar i sovrummet. Samma plåtar de har på bilarna som är skottsäkra och dessa hamnade inte i USA som brukar vara fallet. Några dagar ute i det skånska vädret hade gjort dem så snyggt rostiga. En idé JR hade och som många tyckte var idiotisk. Jag tycker att det blev riktigt snyggt.

2015 hade det snöat och Unkas busade i trädgården med Nellie. Tyvärr finns inte någon av dem hos oss längre men vi har fina minnen när de var vår familj. Men fy så kallt det var och så vi halkade runt då snön töade och det var isigt överallt. Något som gjorde att vi flyttade söderut så snart det var möjligt.

2016 var vädret inte särskilt annorlunda i december. Jag hade brutit mitt ben och fot vilket gjorde att jag tillbringade mina dagar i vårat dåvarande bibliotek. JR byggde en skön bädd av gamla madrasser och hundarna turades om att ligga och sova där. Ibland kunde Nellie klämma in sig bredvid Unkas men Kuma ville mest ha mattan för sig själv. Jag tror att han inte gillade min järnhäst som stod bredvid mig. Jag fick ju inte stödja på foten i flera månader så JR byggde en ställning så jag kunde förflytta mig. Jag hatade den från första stund men behövde ha den. JR lämnade dörren halvöppen i uterummet och så tog jag mig till dörren dit för att släppa ut hundarna på dagarna. En sits på eländet gjorde att jag kunde sitta och titta ut på dem då de lekte och gjorde sina toaletter. Glad att jag hade hundarna som sällskap när jag var så instängd.

2017 Efter en dag i trädgården är det alltid gott med mat. Jag kunde gå ute men utan hundarna och pappa var glad att jag kunde handla till honom. JR gick med hundarna och vissa dagar var inte vädret nådigt kan jag lova. Men jag var bara glad att kunna gå ute överhuvudtaget. Ja, vissa dagar gick det ju inte då det var isigt och halt. Men nu kunde jag ändå gå ut i trädgården hjälpligt då hundarna var där. Kasta snöbollar och busa en del med dem. Det ojämna underlaget gjorde att jag fick ont men med paracetamol klarade jag av det och jag ville ju så gärna vara ute.

2018 Ja, ni ser va? Hopplöst för någon som mig. Hundarna tyckte förstås att det var roligt men jag tyckte inte alls att det var så mysigt. Inte en chans att jag kunde gå bort till pappa trots att det endast var 200 meter till hans boende. Men JR körde mig vissa dagar och hjälpte mig med inköpen till honom. Efter denna vinter bestämde vi oss för att flytta och att det var slut på snö för vår del. Kuma ville knappt gå ut och även om jag kunde traska ute så hade jag så ont efter en promenad. Gissa om vi surfade runt på internet och tittade på hus. Det lustigaste är att vår Petite Villa fanns till salu och jag sade att om det inte är sålt när vi kommer ner så ska vi absolut titta på det. Men det visste vi inte när detta foto togs.

2019 Var vår första vinter här nere och jag pyntade lite då H skulle komma med flyg endera dagen. Gamle Bill fick en hedersplats på bardisken. Han är gammal nu och har slutat dansa men sjunger det gör han. I år får han vila då H inte kan ta sig ner då flyget blir krångligt och man inte vet hur det blir med pandemin. Så mycket den förstört och gör det fortfarande.

Förra året var första julen utan H och som vi firade ensamma. Jag pyntade lite även om jag inte direkt kände för det. I år har jag inte pyntat alls och plötsligt har julkänslan infunnit sig. Lite lustigt att den jul jag inte pyntar ett dugg så kommer känslan. Denna bild är från 2020 och mycket har hänt sedan dess. Krukor med blåregn står där stolarna ligger, de vita alltså. Yuccapalmerna har fått nya platser och även kottepalmen. Nya växter har flyttat in och så här ser det ut idag.

Och se där! En pool har hittat hem till vår trädgård. En skymt av ena yuccapalmen där till höger också. Så nu får det vara slut på återblickarna för idag. Hoppas ni tyckte att det var roligt. Nu gick jag inte så långt tillbaka i tiden för jag orkade inte , ja läs orkade inte hämta de bilder vi har på sticka. Men 2012 är ju väldigt länge sedan så det räcker väl tycker jag. Vi flyttade in i huset 2001 på vintern och strax var det 2002. Året då vi förgiftade oss. Nu har vi startat en ny era och började 2019 då vi flyttade in i vårat nya hus.

Vad visste vi 2002 eller 2012 ? Inte visste vi mer 2019 då vårat stora hus var sålt och vi körde ner hit för att leta hus. Men vi landade ju bra.

Dagen D för oss

Publicerat av
5
Annonser

För två år sedan lämnade vi Sverige och gav oss ut på äventyr för det var det ju. Huset sålt och möblerna i en container i Malmö. Efter att ha bott i husbilen två veckor i Sibbarp med regn, frost och kyla kände vi att nu måste vi lämna detta gudsförgätna land. Vi var ju även oroliga för att det skulle komma en snösmocka som det brukar göra i februari.

Vi hade gått och tittat mot Öresundsbron varje dag och våra hundar undrade nog vad vi höll på med. Älskade Unkas var ju med oss nästan ända fram till att vi fick nycklarna till vårat nya hus. Som vi saknar denna fina hund och jag hade önskat att han hade fått uppleva trädgården. Men resan ner hit och vår vistelse innan huset fick han vara med om. Sista morgonen vi gick i Sibbarp och sedan körde vi äntligen över bron. Madame hade JR lämnat hos en vän som skulle ta hand om henne tills vi bestämt hennes öde.

Förra året satt vi och njöt av värmen som var. +15 i skuggan och hundarna mådde så bra. JR skulle precis sätta igång att bygga trädäcket på framsidan. Idag den 14:e februari på Alla hjärtans dag fick jag min första blombukett här nere.

Dagen har inte bjudit på någon speciell värme då vi endast haft +11 ute. Därför har dörren varit stängd och när det sedan kom ett lätt duggregn ville inte ens Turbo vara ute. Vi har ägnat golven vår uppmärksamhet och jag har bytt lakan i sängen som jag alltid gör varje söndag.

Vi är glada att ha hundvänliga fönster som gör att hundarna kan se ut. Turbo brukar ofta sitta här eller ligga när hon blir trött.

Men tänk ändå så fort två år går. Mycket känns fortfarande väldigt nytt även om vi mer och mer kommer in i det franska systemet. Nästa steg är att deklarera här och få våra carte vitale som gör att läkarkostnaderna blir väldigt mycket billigare.

Ny vecka i morgon och här nere börjar sportlovet för skolbarnen. De har två veckor och många resor till skidorter anordnas för dem. Liftarna är ju öppna sedan länge både i alperna och i Pyreneerna så det är bara att välja om man är skidsugen. Det är inte vi då mitt ben absolut inte är ämnat för sådana aktiviteter och JR kommer från skåne så det säger sig självt vad han anser. Nu ser det ut som att det blir varmare till veckan så staketet närmar sig med stormsteg.

Fyra dagar kvar av 2020

Publicerat av
4
Annonser

Nedräkningen har börjat och det har svept in en kyla över södra Frankrike. Det är inte endast flygplan från Storbritannien som svept in. Nu är de stoppade som tur är men den muterade coronan har tydligen slunkit in i landet och nu hoppas jag att den stannar uppe i norr.

Jag har hållit mig inomhus största delen av dagen och ikväll har vi en sprakande brasa i spisen. Såhär i slutet på ett år tänker man lite tillbaka på andra år och vad man gjorde då. Här kommer ett litet urval av bilder som en återblick.

Vår älskade Unkas önskade God Jul 2015 från sin älsklingsplats. Soffan har vi kvar men Unkas finns i hundhimlen sedan över ett år tillbaka. En av de finaste hundar vi fått ha hos oss och det är vi glada för.

En Julafton 2016 som vi tillbringade med ”farmor”= svärmor och min pappa. Vi hade köpt jultallrikar hos dansken i Svedala och gick ner till Hermelinen med porslin och mat. Det på grund av att jag nu kunde och fick gå på min fot som jag bröt i augusti det året.

Inte mycket till vinter i december 2016 men Unkas och Kuma trivdes lika bra ändå. De två var riktiga kompisar och Kuma saknade sin vän oerhört ett tag efter hans död.

December 2017 kom det lite snö precis efter Julafton och vi hade roligt åt vårat nya tillskott Turbo som vi hämtade det året i september. Vi var ägare till tre hundar igen. Efter Nellies bortgång året innan hade vi nästan tänkt stanna vid två men har man haft tre i flera år så…

December 2018 snöade det ordentligt och Turbo lekte med Unkas i trädgården. Med min fot och mitt ben hade vi bestämt oss för att sälja huset och flytta. Detta var sista vintern med snö. En månad kvar och så flyttade vi ut i husbilen sista januari 2019.

December 2019 var H hos oss och vi grillade ute och det var betydligt varmare om dagarna än det vi har nu.

Några foton på det som varit. Visst har jag ännu äldre foton men jag tycker att det räcker med dessa. I år är vi ensamma med hundarna mitt i en orolig tid av pandemi. Man pratar om en tredje våg och en tredje lockdown här i Frankrike. Ska vi ännu en gång tvingas ha papper med oss när vi åker och handlar? Det känns lite tungt faktiskt.

En mycket positiv sak är att det är förbjudet att smälla av raketer här nere på grund av brandrisken. Istället använder man sig av ljusspel och musik. Jag säger bara tack, tack tack!

Var rädda om varandra och tänk på att inte sprida viruset i onödan. Kram….

Vi sörjer idag

Publicerat av
2
Annonser

Det regnar och det passar bra en dag då vi pratar minnen och låter oss vara ledsna. När man haft en hund som Unkas med så mycket karaktär och pondus, blir tomrummet enormt stort. Vår stora kille var den snällaste hund som gått på denna jord.

Vi är verkligen glada att ha fått haft honom såhär länge då stora hundar ofta dör vid åtta års ålder. Unkas blev ju tio och ett halvt. Men det tråkigaste är att han aldrig får ligga i trädgården och mysa. Vi hann aldrig komma dit. På måndag hämtar vi nyckeln och det är så få dagar dit. Men som den människa som har hand om en hund måste vi se till att de har det bra och inte mår dåligt. Det tunga beslutet är vår skyldighet att ta.

Att hundar kan sörja när en flockmedlem försvinner har vi varit med om förut då vi tyvärr fått låta fem hundar somna in. Alla med någon form av cancer. Kuma sörjer och vill inte ha med oss att göra idag då vi förde bort hans bästa bror som han verkligen älskade. Turbo är ovanligt stilla och förstår nog inte var Unkas är. Hon tittar upp på sängen där han låg nästan hela tiden de sista dagarna. De förstår att han inte är här men hoppas kanske att han ska komma tillbaka.

Som sagt så tillåter vi oss att vara ledsna idag, men i morgon måste vi gå vidare. Vi har två fina hundar som behöver oss och som vi nu får ge den kärlek de förtjänar att få. Naturligtvis har Unkas fått mest uppmärksamhet under dessa dagar och de andra två fått stå tillbaka en del. Det får vi ändra på och lägga sjukdomstiden bakom oss. Jag vill se tillbaka på allt fint vi hade tillsammans med Unkas.

Snart börjar vårat husliv och då får vi en hel del att göra. Vi skulle ha åkt till Ikea idag men beslutat att det gör vi i morgon eller på torsdag.

 

Mors dag

Publicerat av
Svara
Annonser

Det känns tomt att inte ha någon att fira denna dag. Inte för att vi brukade göra något stort av det, men en blomma och ett kort blev det alltid. Kaffe med tårta eller glass och en trevlig stund med prat och skratt. Jag och mamma stod nära varandra. Vi diskuterade och pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag såg en bild på instagram från Anders Bagge som klippt ett rött hjärta i gräsmattan så att hans mamma ska se det från där hon är, någonstans däruppe. Jag kan inte göra det men hoppas att mina tankar ska kännas hos min mamma som finns där någonstans.

Grattis på mors dag från Lotta.

Mors dag

Publicerat av
Svara
Annonser

Åren går och nu är det femton år sedan du gick bort älskade mamma. Du var inte perfekt och ditt dåliga självförtroende fick dig att tro att du var sämre än andra mammor. Det var du inte. Du fanns alltid där som bollplank och stöd när jag behövde dig. Under många år bodde vi långt ifrån varandra och när du äntligen flyttade nära mig, fick vi endast ett halvt år tillsammans. Du var sjuk när pappa och du flyttade ner till mig. Kanske visste du om det? Eftersom du alltid sade till mig att du aldrig ville bli begravd långt däruppe i Dalarna.

Så många skratt vi haft tillsammans och pratstunder sent på kvällarna, då jag bodde hemma. När jag behövde hjälp att skriva ut uppsatser på maskin, kom du körande till Uppsala och satt i flera timmar vid mitt skrivbord. Du lärde mig att sy när jag var liten och när jag flyttade hemifrån fick jag min första symaskin. Den har jag haft tills för någon månad sedan. Den ville inte mer.

Jag tror inte att vi bråkade någon gång och om vi gjorde det så måste det varit någon enstaka gång, som jag inte ens kommer ihåg idag.

Du var inte någon fena i köket och hade ett par rätter som var riktigt goda. När vi var ensamma och pappa jobbade blev det ofta creps eller varma mackor för oss. Till varje examen satt du uppe nästan hela nätterna och sydde klänningar till mig och syster. Jag var så orolig för att min klänning inte skulle bli klar, men på examensmorgonen hängde den där och stolt gick jag till skolan. Den sista klänningen du sydde var till min student och den lilla jackan som du även sydde till, använde jag i många år efteråt.

Så många minnen jag har kvar och saknaden efter dig är inte mindre idag. Jag kommer alltid sakna dig älskade mamma.

Gråt

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag gråter ibland, men inte för att jag är ledsen. Oftast kommer tårarna när jag blir rörd av något som sker. Det kan vara musik eller en händelse som jag ser på tv. Men jag gråter sällan när jag är ledsen. Inte ens när min mamma dog, grät jag. Min förklaring har alltid varit att jag var tvungen att vara stark för att hjälpa pappa. Det var så mycket att ordna med och vardagen hade sina måsten. Efter det har vi fått släppa taget om fyra älskade hundar och jag har inte gråtit då heller. Trots att jag varit ledsen så det gjort ont i mig, har tårarna inte kommit. Har funderat på om jag är konstig på något sätt.

En morgon kom jag på att jag vet när jag slutade gråta. Det var när min första bordercollie Ragnar blev påkörd och dog. Jag såg hur han flög i luften och rusade fram för att hålla om honom. Han var i chock och de människor som var med rusade runt som sjuka hönor. Jag placerade en av dem vid Ragnar och sade till honom att värma hunden. Sedan rusade jag hem efter bilnyckeln och körde bilen till platsen. Vi lyfte in Ragnar i den och jag körde till Blå Stjärnan. Efter en evighets väntan då veterinären tog han om honom och han fick vård, kom beskedet att han levde och låg under värmelampa. Jag gick in till honom, men tordes knappt röra vid honom då han hade fruktansvärt ont. Med min hand vid hans huvud sade jag till honom att vad som än händer kommer jag alltid att älska honom. Det var ju han och jag som levde tillsammans. När jag gick vände jag mig om och Ragnar tittade på mig med ögon som sade att han älskade mig också. De ögonen kommer jag aldrig att glömma.

Hemma satte jag igång med att diska efter den middag vi ätit. Då ringde telefonen och Ragnar hade avlidit av de skador han fått. Tror jag hamnade i ett chocktillstånd för jag kommer inte ihåg så mycket mer av den kvällen. Jag skrek rakt ut och satte mig på köksgolvet. Där satt jag nog rätt länge utan att säga ett ljud. Sedan grät jag i tre dagar. Efter den gången har jag inte gråtit när jag varit ledsen. Vilket känns konstigt ibland. Jag saknar min mamma oerhört mycket, inuti gråter jag ibland men tårarna uteblir. Smärtan finns inuti mig och tårarna med.

Kan en döende hund titta på mig med ögon som lyser av kärlek, ska mitt liv innehålla just det. Det jag hedrar de som inte finns på jorden mer med, är att aldrig glömma det fina de gett mig. Därför känns det inte så konstigt längre att jag inte gråter av ledsnad.

En speciell dag idag

Publicerat av
Svara
Annonser

Det är den 21:a december och årets kortaste dag. Den dag då min mamma föddes. Hon lever tyvärr inte mer och det är tolv år sedan hon dog. Men det känns som i förra veckan för mig. Hon har aldrig dött i mitt hjärta även om jag vet att hon inte lever. Jag satt och höll hennes sköra hand när hon försvann ur kroppen. Efteråt kände jag hur hennes kropp var ett tomt skal. Min mamma fanns inte där längre och det gjorde så ont i mig. Saknaden efter den hon var finns alltid inom mig.

Min mamma skulle ha fyllt åttioåtta år idag. Men hennes kropp orkade inte hysa henne längre. Idag ska jag ta med pappa till minneslunden för att tända ett ljus. Vi ska stanna där och tysta titta på ljuset, med våra minnen av mamma i huvudet. Pappa med sina och jag med mina. Hans livskamrat som han saknar oerhört mycket och jag min mamma som var min bästa vän i livet.

Det präglade henne att vara född på just den kortaste dagen på året. Hon hade en sorg inom sig som alltid fanns i bakgrunden, även när hon skrattade. Det kan också vara allt hon fick gå genom som barn och tonåring. Krig, förlusten av sin pappa och att alltid bo hos andra släktingar än sin mamma. Jag har förstått väldigt mycket sedan hon dog. Vem hon var och varför. Så det ska bli skönt att tända ljuset idag.

Plötslig död

Publicerat av
Svara
Annonser

En svensk journalist har skjutits till döds i Kabul, Afghanistan. Nils Horners röst har hörts ofta i radion och jag kommer att sakna honom. Senast igår var han i radion och idag har rösten tystnat. Det innebär en stor risk att åka ned till dessa länder i asien och det var han säkert medveten om. Men att bli nedskjuten på en gata i Kabul var säkert inget han räknade med. Hans kolleger är chockade och bestörta över det som skett. Jag tycker att det är fegt att någon skjuter en människa i ryggen och hoppas att den som gjort detta kommer att få stå till svars för dådet.

På senare år har det blivit mer och mer riskabelt att arbeta som journalist i länder som är oroshärdar. Olika terroristgrupper har börjat rikta in sig på just journalister. De som ändå åker ned till dessa länder är modiga och ivriga att rapportera om vad som sker. Om ingen åkt ned så hade vi andra aldrig fått vetskap om vad som sker. De är modiga som trotsar farorna och åker dit.

En röst har tystnat i etern och det är fruktansvärt.