Jag trodde att regnet skulle håla sig borta, eftersom jag noga studerade molnen innan det var dags att gå ut med hundarna. Precis när jag tänkte att nu skulle vi passa på, började det plötsligt ösregna. Alltså väntade jag tills solen sken igen.

Glad i hågen tog jag ut Unkas. Men för säkerhets skull satte jag kepsen på huvudet och regnjackan istället för min vanliga hundjacka. Nja, det duggade lite sporadiskt men ingen fara tänkte jag eftersom solen blinkade i skyn. Väl ute på landet såg det ut som att de mörka molnen skulle gå söder och norr om byn. Haha, vad jag bedrog mig. Smatter sade det på kepsen och ja det regnade inte, nehej då, det haglade. Skit vad ont det gjorde och huvan på jackan drogs på. Stackars Unkas glodde på mig som att det var mitt fel, när haglet snärtade mot hans stackars kropp. Han skuttade hit och dit för att försöka komma undan det hela. Jag hängde som en snorlåma i ena änden av kopplet och var glad att vi befann oss på en bilfri väg. Tillslut började det regna istället och när vi nästan var hemma blev det uppehåll.

Ok, himlen var grå, men vtf en vända till med de andra två skulle jag väl klara. Bara det inte började hagla igen. Vi slapp det, men uj, vilken regnskur det blev.

Jag älskar byfriendjeans som är säckiga och lösa, men efter dessa promenader var de slimfit. Inte skönt alls. Mina knän var som isbitar och jag hade god lust att ställa mig i torkskåpet och stänga dörren. Istället skalade jag av mig den nya modellen av jeans och torkade av hundarna med de varma handdukarna.

Nu tittar solen på mig och hånler. Den tänker väl att om jag tänker mig ut igen ska den försvinna snabbt som blixten. Fattas bara att det blir åska och blixtar också.

Min rygg värker idag. Inte bra att dra rullstol och gå ut med hundar i hagel och regn. De har en tendens att vilja gå fortare i detta väder. Är det som idag hård vind gäller det att forcera den så snabbt man kan.

Ska åtminstone hålla mig inne tills knäna fått normal temperatur.