Alla föräldrar borde ta ett allvarligt snack med sina telningar om hur och när de ska använda sina mobiler. Men tyvärr är det väl så att de unga tar efter sina föräldrar.

Jag var ute i byn med Unkas och gick. Vi mötte fler barn som var på väg hem från skolan och rakt mot mig kommer en pojke på elva/tolv år. Han var helt upptagen av sin mobil och tittade inte upp en sekund. Eftersom vi gick på en gata utan trottoar, hade jag Unkas på min vänstra sida och vi gick på vänster sida av vägen. Pojken kom alltså gående på höger sida. Inga trafikregler i det huvudet inte. Jag fortsatte på min sida och pojken kom rakt på mig. Han tittade upp och jag påpekade att ett steg till och jag ansvarar inte för vad hunden gör om jag blir attackerad. Pojken tittade på mig som jag slagit till honom och troligtvis fattade han inte att det var han som skulle väja.

Vi gick vidare och det var en helt underbart solig dag precis efter invigningen av utomhusbadet. Många barn skyndade hem för att hämta sina badkläder och sedan ta sig till badet. Det är så roligt att de fått ett bad nu och att det blev en succé. På cykelbanan nära hemmet kommer en pojken cyklande, med huvudet i en väldig konstig vinkel. Han var ungeför tio år gammal, vilket är en gissning från min sida då barnen i byn får tillåtelse att cykla till och från skolan i den åldern. Storleken på pojken verkade vara tio år. Cykeln vinglade från ena sidan till den andra när pojken trampade på i rätt hög fart. När han var framme vid oss gjorde jag mig beredd på att hålla ut armen om han skulle vingla åt vårat håll vid passeringen. Som tur var tittade han upp när han precis skulle passera och vad ser jag? Pojken höll i en mobil och höll på att texta något meddelande under tiden han cyklade!

Samma morgon hade lokalnyheterna ett reportage om hur cyklister fipplade med mobilen när de cyklade. Hur farligt det är när uppmärksamheten inte är där den borde vara. Så kommer ett barn som precis fått tillåtelse att använda cykeln för att ta sig runt i byn, med en mobil i ena handen och all uppmärksamhet riktad mot den. Det är skrämmande.

Men som sagt barnen gör precis som sina föräldrar och är väl vana med att de gått med näsan i mobilen, redan från barnvagnsåldern. Något som retar mig var gång jag ser det. De unga vuxna lever sina liv genom mobilen och kunde lika gärna bo på Antarktis eller Sahara, bara det fanns mobil täckning.

Jag njuter varje dag av naturen, fåglarna, de lekande grodorna och växternas alla färger. Har man hund så lever man verkligen med årstidernas växlingar, Såvida man inte har näsan i en mobil eller hörlurar som stänger ute alla naturliga ljud.