Hösten är skit

Annonser

Det började så bra i morse med solsken och glada hundar. Vad blev det av det? Precis som det brukar på hösten, så kom regnet och nu har det regnat i flera timmar. Det är mörkt och hundarna är jättesura. Meterologmänniskan sade att det skulle vara uppehåll idag och den prognosen var väl för Karibien eller nåt. För inte en stavelse stämmer. Nej, jag tycker inte om hösten. De krispiga kalla morgnarna finns inte och de vackert färgade löven finns bara på bilder. Det är blåsigt, kallt och vått. Löven slaskiga och hala. Allt bara slokar och är brunt i hundra olika nyanser.

Sedan har jag fått något djäkla program på datorn som ploppar upp fast jag inte använder det. Ett hjälpprogram som man kan chatta i med tekniker. Om jag inte behöver den hjälpen så borde den vara still. Men den poppar upp och det är så irriterande. Får inte bort skiten heller, men trägen vinner och endera dagen försvinner det.

Jag känner mig lika tråkig och trött som vädret utanför mitt fönster. Fast i natt hade jag inga mardrömmar. Jag drömde något men hade endast en bra känsla när jag vaknade.

Undrar lite hur denna jul och nyår kommer att bli? Våra föräldrar kan nog inte komma hit, för vi klarar inte av att bära in dem i huset och nu behöver de så mycket tillsyn att det blir svårt. Det är jobbigt att märka hur de åldras för varje månad, ja, varje vecka faktiskt. Vi vet ju att det är naturens gång, men det är inte roligt. Om bara pappa kommer till boendet nära vårt hus, där farmor redan bor, så hade vi tänkt packa ned julmat och gå bort dit med den. Då kunde vi äta julmiddag där. Jag håller tummarna att det blir så.

händer

Den timmen hjälpte inte

Annonser

Å denna natt denna djävliga natt jag sjunger inte speciellt idag. Vi körde en lätt städning hemma igår och badade bubbel på det. Min hals blev bara värre hela tiden och det slutade med att jag satt i soffan som ett dött kolli. Jag hade så ont när jag svalde att jag inte ens kunde svälja min egen saliv. Funderade starkt på att använda kaffekoppen som spottkopp, men tjurig som jag är satt jag och tvingade ned saliven i strupen. Det gjorde så ont att tårarna kom varje gång. För att inte tala om när jag måste hosta. Hade jag kunnat riva ut bröstkorgen så hade jag gjort det då. Där skulle vi sitta och njuta framför tvn med kaffe och whiskey. Övervägde att hämta ett sugrör för att få i mig whiskeyn, men det är ju smaken jag vill ha så jag avstod. Hade väl blivit dretfull också och legat som ett kolli på golvet och tjutit när hostattackerna kom.

Men jag sippade mig genom kvällen och när jag fått i mig de fyra-fem centilitrarna, gick vi och lade oss. Sedan har jag sovit en timme i stöten hela natten. Hostat, gråtit tyst och ätit tabletter och medicin. Det var nästan en plåga att behöva ligga en timme extra i morse. Mannen var lagom glad att inte få sova längre, men å andra sidan så räcker timmarna aldrig till för honom. Han kan sova han. En tur förbi ica och med hjälp av vicks blå kan jag äntligen dricka vatten igen. Så förbaskat härligt. Jag kan svälja utan att det gör så fruktansvärt ont. Blir jag sedan av med hostan, så leker livet igen. Rösten kommer väl tillbaka så småningom och det är faktiskt rätt skönt att vara tyst.