Har alltid tyckt illa om att bli fotograferad

Annonser

Ända sedan jag var liten har jag försökt undvika att vara med på foto. Inte för att jag varit rädd för att själen fastnar på bilden eller försvinner på något sätt. Jag tror att min bild av mig själv inte stämmer av det som sedan hamnar på fotot. När jag ser mig själv i spegeln så är jag helt överens om att det är så jag ser ut. Men när någon fotograferar mig så hajar jag till och undrar vem fan som ställt sig framför mig. Det är inte jag som syns där. Undrar om det är det som kallas att inte vara fotogenic (stavas det så?)? Eller vad tror ni?

Har hållit på stor del av morgonen att försöka ta ett foto av mig som överensstämmer med hur jag ser ut. Detta för att den ska publiceras på en hemsida som andra kan titta på. Jag skäms inte för mitt utseende ett dugg, men vill heller inte bli förvanskad av kameran heller. Så när jag behöver ett foto av mig själv så måste jag alltid ta ett nytt. Har inget arkiv att hämta från, då jag sällan ställer upp för fotografering.

En gång var jag hos fotografen för att ta ett foto till min studentlegitimation och blev väldigt förvånad, eftersom jag tyckte att det blev riktigt snyggt. Naturligtvis blev legget stulet under en danskväll och jag hade inte ett enda foto kvar av dessa. Eftersom jag var så stolt över att det blev så bra, hade jag gett det till andra. Sedan dess kan jag inte påminna mig om att jag blivit bra på ett enda foto.

Nu fick jag väl till det hyfsat bra och kärringen som brukar ställa sig framför hade annat för sig, så hon hann inte skymma mig. När jag avslöjar mitt nya arbete ska jag berätta om vilken hemsida fotot finns på, för den som är nyfiken.

Tillbaka till byn igen

Annonser

Då var dagens utflykt gjord och jag är hemma igen. Hittade en bra parkering för Unkas var med mig och jag ville att han skulle ha lite att titta på. Ett dagis med massor av barn är perfekt att titta på och dessutom stod bilen i skugga, om den bleka vårsolen skulle titta fram. Allt ordnade sig med pengarna eftersom det var handläggaren på af som gjort fel. Men det visste jag ju. Trots det har jag sparat pengar så en fördröjning hade inte varit så katastrofal. Men jag tänker på de som inte kan spara något utan måste använda all ersättning de får. En orsak att få ont i magen.

Nu stundar nästa möte med af:s konsult för att ordna det sista. Det ska ske på fredag och det känns så jädra bra. Jag kanske är igång om någon vecka och det känns väldigt spännande. Vilken vår detta ska bli. Känns så roligt att göra något som jag brinner för och nästan längtat att få göra. Nej då, det är inget flummigt alls, utan något riktigt praktiskt. Men vad det är ska jag avslöja när allt finns på papper. Så ni får vänta lite till.

Nu är jag trött i huvudet

Annonser

Har suttit och fyllt i min affärsplan och det är en diger lunta de ska ha. Men jag blir lite konfunderad på att under rubriken anställningar, finns det endast fyra rader!!! Va? Jag har faktiskt haft fler än fyra jobb sedan jag slutade studera. Det är säkert många med mig som har haft det också och då menar jag inte alla de sommarjobb man hade under skoltiden. Vad menar de egentligen?

Sedan ska de veta utbildning och en massa annat. Känns inte som att det är adekvat i detta. Det spelar väl ingen roll vilken utbildning man har, när man ska starta ett företag. Alla är kapabla till det om bara affärsidèn är bra. Att min är det vet jag och för att klara den hade jag absolut inte behövt den utbildning som jag har.

Men det är ingen idè att opponera sig eftersom jag är beroende av att få affärsplanen godkänd. Så det är bara att bita ihop och kämpa sig genom det. Får väl skriva väldigt smått så allt får plats.

Blev påmind igen

Annonser

Det finns en nackdel med att bo på landet och det påmindes jag om precis idag. Inte är det att det blåser för det gör det på många platser i Sverige, utan kombinationen att det blåser och bönderna gödslat sina åkrar. För när jag öppnade ytterdörren idag överfölls jag av den vidrigaste stank som finns. Bönderna här nere i syd sprider grisdynga över åkrarna. Kodynga kan jag uthärda för den är inte så intensiv, men grisdynga är det vidrigaste som finns. Det är som att få spyor kastade i ansiktet. Idag då det blåser kan man inte hitta en enda plats i byn som är luktfri. Då menar jag utomhus. Som tur är slipper man den när man är inomhus.

Gissa om hundarna får vara inne i eftermiddag. Jag öppnar inte dörren mer idag. Men eftersom det blåser rejält så vet jag inte om jag öppnat till trädgården ändå. Men då denna odör endast kan kännas två gånger om året så utstår jag det hellre än att bo i stan. Jag är glad att vårat hus inte har någon åker till granne, för de som har det måste få in den i huset. Att de använder grisgödsel beror på att många har grisuppfödning härnere och det är klart att de tar tillvara på det gratis gödsel de då får.

Vardagen är här igen

Annonser

Har varit lite deppig under påsken och tänkt mycket på alla de som inte finns i livet längre. Idag har jag kört igång med yogan och mediterat igen och mår plötsligt bättre. Uppehållet av min träning som orsakats av förkylningen, har gjort att humöret sänkts. Så nu har jag bevis på att den gör nytta. Vädret är inte bättre än tidigare , men idag berör det inte mig alls. Så skönt att ha kommit igång igen och nu kommer att må bra igen. Nu ska jag leva i nuet och ta tillvara på varje dag. Alla måste försöka hitta sin nyckel till att må bra, även om det tar tid.

Det går inte att ta på sig andras olyckor och smärta, men att känna empati för dem är sunt. Man behöver inte vända ryggen till åt allt som sker ute i världen, men det man inte kan göra något åt ska inte ge dåligt samvete. Media ska ju lyfta fram allt som sker och vi får sålla själva bland dessa nyheter. Det gäller att försöka hitta de roliga nyheterna bland allt elände som kan värma hjärtat. Jag hittade den om de 22 valparna som räddades ur ett brinnande hus i USA. Flera av dem var rökskadade, men med hjälp av specialutrustning har de återhämtat sig och alla är nu inkvarterade hos en granne. En enorm räddningsinsats gjordes av brandmännen och att höra deras berättelse och hur mycket de bryr sig om dessa valpar, värmer åtminstone mitt hjärta.

 

Morgonfunderingar fredag 16:e mars

Annonser

Varför finns det alltid människor som sätter foten i andras ansikten? De som mobbar andra och aldrig slutar med det. Jag har ibland råkat ut för människor som försökt trampa på mig och det som slår mig är att de verkar må bättre själva då. Som t.ex. kvinnliga chefer som nästan är hårdare mot medarbetare av sitt eget kön. Jag har förstått att många kvinnor sett mig som ett hot i olika situationer och inte förstått varför. Själv är jag ingen människa som sökt klättra i karriären utan ansett att har jag en bra chef så är jag nöjd. Det är inte bara på arbetsplatser eller i skolor som mobbning förekommer, utan även inom politik mm.

När jag blivit äldre har jag förstått att det är dålig självkänsla och rädsla som gör att de trampar och mobbar andra. Istället för att ta itu med detta så ser de problem i andra människor. Det är egentligen synd om mobbarna och det är de som skulle behöva hjälp. De ser inte sina inre kvaliteter och ingen annan törs berätta för dem att de har detta. De ställer så höga krav på sig själva att vara rätt och när andra inte vill ställa sig i det ledet så blir de så osäkra. Vi säger ofta att män är rakare i sin kommunikation och visst är det sant. Men de kan vara lika djävliga mot varandra som kvinnorna är. Mobbare finns överallt eftersom osäkra människor inte är en klassfråga.

Misstänkt extraknäck?

Annonser

På facebook dök det upp en annons för vitare tänder och damen på bilden var misstänkt lik Carin Jämtin. Extraknäcker hon eller är det en dubbelgångare? Men nog är det väl så att det finns riksdagsledamöter som har jobb vid sidan av. Eller får de inte det? Undrar vad de gör när de inte är i något utskott eller sitter i riksdagen. Ute och skakar hand eller jobbar vid sidan av sitt uppdrag? Det blev många eller här men frågorna hopar sig. Jag tror ju inte att det är Jämtin på bilden i annonsen, utan någon som är väldigt lik henne.

Men lite roligt var det i alla fall.

Är det så unikt egentligen?

Annonser

Ser på programmet efter tio där man pratar om homosexualitet och att det är så modigt att ”de kommer ut”. Jag funderar lite på varför de ska behöva komma ut. I mina ögon är det bara en naturlig sak att man känner sig dragen till vissa människor, oavsett kön. Vad den sexuella läggningen har att göra med hur man är i sitt yrkesliv eller som person. Förstår inte heller att det ska vara så frånstötande att se två av samma kön hålla varandra i handen.

Det är ju alla homofober som får de homosexuella att vilja provocera för att de vill bli accepterade. Låt man det bara vara och struntade i om två av samma kön håller varandra i handen, så skulle livet bli bättre för allihop. Något jag frågar mig ofta är varför folk är så rädda för detta och blir provocerade. Är de i grund och botten avundsjuka? Ibland tror jag att de är det. Jag kan bli lite avundsjuk då jag känner att de har en gemenskap med varandra som aldrig blir för heterosexuella. En grupp som känner sig utpekad och trakasserad får en större sammanhållning och en gemenskap som inte finns utanför.

Jag har alltid känt mig väldigt avslappnad och omhuldad bland de homosexuella vänner jag har. Man slipper vissa skämt och attityder som ofta finns bland heteromänniskor. Jag är hetero och dras till män, men skulle absolut inte vilja vara utan de som är homo. Vi behöver alla sorter för att få ett bättre samhälle. Så jag ser inte homosexualitet som något unikt eller märkvärdigt, utan bara något normalt.

Ny månad idag

Annonser

En ny månad har inletts idag och ingenting är förändrat, våldet fortsätter som tidigare. En ny dödsskjutning har inträffat i Malmö och polisstationen i Fosie sprängd. När ska det sluta och varför händer detta? Jag har blivit rädd att åka in till Malmö och är orolig för att mannen tillbringar sina arbetsdagar där. Detta sista som hände är tydligen gängrelaterat och trots att fler poliser finns i staden just nu så kan de inte ringa in problemen. Detta är människor som inte är rädda för någonting verkar det som. Fruktansvärt för alla som bor i stan och tråkigt att en stad har blivit en stridsplats för olika grupper.

Våldet ökar hela tiden och snart törs inte folk gå ut på gatorna. Även om inte alla är måltavlor för dessa gäng, så kan man hamna i situationer där det finns risk att man dödas. Beatrice Ask ska hålla presskonferens idag och man undrar vad det ska leda till. Utredningar hjälper inte i nuläget utan det är handling som behövs. Det är dags att få fram dessa våldsamma människor i dagsljuset och sätta dem i förvar. Om det inte blir en förändring så är jag rädd att vissa tar rättvisan i egna händer och ger sig ut på jakt.