Vitsippor jag vet, men det är överspelat i södra skåne. Här kommer vårlök i massor och de små gula blommorna gör mig så glad.
Därför skänker jag alla er en burk gul glädje och hoppas ni får en fin kväll.
http://www.expressen.se/tv/omtalat/hela-varlden-alskar-svenskarnas-virala-video/
Ladda ned Expressens app för Android här: https://expressen.se/android
Jag har hängt upp talgbollar i mitt bigarråträd i några år. Tyvärr har skatorna stulit dem och kvar har det hängt gröna nätpåsar som vajat i vinden. I år köpte mannen en konstruktion av järn som gör att småfåglarna kan sitta på den och äta av talgbollarna. Jag hängde den i trädet och har tittat varje dag om någon fågel ska hitta dit. Skatorna har försökt men de har inte kunnat få tag i något och bollarna har hängt kvar. I morse kom de första talgoxarna och blåmesarna till mina bollar och åt. Så underbart! Jag blev så glad att jag nästan grät. Äntligen, har jag lyckats med min matning av småfåglarna. Inte för att jag missunnar skatorna att få mat, men jag tror att de ändå hittar mat när kylan kommer.
Jag är en stor djurvän och tycker om de flesta djuren, men en del av dem skulle jag inte vilja vara i närheten. Som ormar och råttor till exempel. Men att döda dem finns inte ens i min tanke. Därför blir jag så arg och förtvivlad när jag läser om och ser bilder på djur som misshandlats av människor. Då kan faktiskt tanken på att att skada eller till och med döda den människan komma upp i mitt huvud. Men det gäller inte bara djur utan även om jag skulle se någon människa bli misshandlad.
När man kommer upp i en viss ålder, blir man ofta den som får ta hand om sina föräldrar. Omvända förhållanden mot när man var liten. Jag är i den sitsen och eftersom det endast är min pappa kvar, blir jag nog lite extra omsorgsfull. För mig är det viktigt att han får ha sin värdighet och självständighet i behåll. Han har alltid varit en stark och aktiv människa i hela sitt liv, tills benen började svikta. Idag klarar han inte av att gå långa sträckor och har ramlat några gånger. Därför har jag blivit hans ben.
Idag var vi till vårdcentralen, för spolning av öronen. Efter att ha arbetat vid järnvägen i många år, har hans hörsel bara blivit sämre med åldern. Därför är det viktigt att få bort vaxproppar då de uppstår. Allt gick bra och sedan tog vi en sväng till butiken, banken och tobak, för att göra lite inköp med mera. Jag lämnade av en nöjd pappa och nu kan han svara i telefonen igen.
Ibland känns det lite jobbigt med all den servicen han behöver, men så stannar jag upp och tänker på hur mycket han gjort för mig tidigare. Han tog tåget från norra Dalarna till Göteborg, för att hjälpa mig sätta upp lampor och annat, då jag flyttade dit. Han offrade flera dagar på att jag skulle få det bra i mitt nya hem. Det är bara en sak av många han gjort för mig. Vad hade jag gjort utan hans hjälpande händer? Nu när han är så beroende av min hjälp, gör jag det med glädje.
