Vintern håller greppet

Annonser

Jag trodde att snön skulle smälta bort ännu en gång, men det verkar som januari ska bli kall. Med dubbade stövlar traskar jag ut i allt det vita. Den 14:e december klippte mannen gräsmattan för sista gången. När jag tänker tillbaka känns det helt otroligt att vädret skiftat så mycket. Det var en hel del torka tassar väder då och min rygg värkte av allt böjande. Nu är det benen som värker av att gå i denna halka ute. Hundarna förstår ju inte att jag tycker att underlaget är obehagligt. För en vecka sedan var marken bar och vi kunde gå alla vanliga promenader. Jag njöt av att vara ute i tystnaden. Det gör jag alltid och nu längtar jag efter att kunna gå där igen.

Tror att jag tidigare skrivit hur jag bearbetar de ledsamheter som drabbar mig. Jag går ut i naturen och bara är. Rensar ur hjärnan på tankar och tar in nuet. Efter flera sådana promenader börjar jag att känna glädje och njutning i livet. Därför hoppas jag att kunna gå längre promenader snart. Vi gör ju det på helgerna, men jag vill göra det varje dag.

Mina prinsar vill också ut i naturen och känna alla lukter. Vi brukar se både harar, rovfåglar och rådjur på avstånd. Änder kvackar i dammarna och en gång såg vi en räv slinka in i rapsfältet. Hästarna tittar nyfiket på oss när vi går förbi deras hagar. Åh, vad jag längtar.

två prinsar

 

Sommarblommor

Annonser

Den nionde november idag och sommaren vägrar släppa sitt grepp om södra Skåne. Har inte sett rödhaken på länge, men rosorna blommar fortfarande.
Mannen har precis klippt gräset och hundarna varit ute en timme. Nu kommer mörkret sakta.
Jag känner mig kreativ och dammsög huset. Hundarna har börjat fälla igen och det beror säkert på värmen.
Nu ska jag försöka shoppa lite kläder om jag hittar något som passar.

Räkningshelg

Annonser

Klar med alla räkningar och kan med gott samvete koppla av resten av söndagen. Brukar inte vara såhär sen att betala dem men gårdagen bara flög iväg. Kom på att trappan ut i garaget behövdes målas och eftersom vi hade färg hemma tog jag itu med det. Den var vit vid förra ommålningen och det är inte en praktisk färg att ha på en trappa. Nu är den fint grå och jag hoppas färgen torkat till ikväll för det är lite bökigt att kliva ut nu. Inte bara jag som glömt att stegen är bort, utan hundarna har ramlat ut ett par gånger.

Annars sitter jag här med en tennisarm och ojar mig. Har tagit i med armen i dum vinkel så nu får jag lida för det. Jaja, det går över så här vilar inga ledsamheter.

I morgon är det sista dagen på september och hösten tar oss i sitt grepp. Det brukar gå väldigt fort för temperaturen att rasa och löven att falla. Men idag har vi en fin sensommardag med sol och härlig värme. Det tackar jag för. Därför har vi gått en lång promenad med hundarna så nu sover de. Man kan kanske säga att vi fångat dagen så mycket vi kan. Men jag tycker att september har gått rasande fort.

Nu hör man inga glada vårfåglar kvittra om dagarna, utan endast kråkor och skators kraxande. Cirkusen har åkt och fältet är tomt igen. Vår duva har flugit och vi får snart kura inomhus om dagarna. Snart är det även nytt år och man undrar hur det ska bli.