Hoppas verkligen detta är sista bakslaget vi får i skåne. Snön låg vit på marken när vi vaknade i morse och mungiporna föll ned på oss människor, medan hundarna blev väldigt glada. Nosarna låg som väghyvlar mot marken. Knappt de hade tid för sina morgontoaletter. Vid tolv ligger det fortfarande kvar ett tunt snötäcke och det hade jag gärna varit utan. Men det är ju så livet är. Man kör på och tycker att nu minsann så ska det bli jättebra och så tjong åker man på en käftsmäll.

Det är säkert så för de flesta, även om man tycker att vissa kör omkring på en räkmacka i livet. Så är det minsann inte, utan en dag kommer bakslaget och ju högre man kommit, ju längre och djupare blir fallet. Därför är denna snö som kom inatt egentligen inget att deppa över. Men för säkerhets skull har jag tittat på väderprognosen och den visar bara plusgrader hela mars månad.

I morgon är en annan dag och då sjunger fåglarna igen. Gräset ligger bart och knopparna på buskarna fortsätter att växa.

När jag tänker på att falla djupt efter bakslag, känner jag ändå att det den som drabbas som själv orsakat fallet. Det går väl bra att segla runt på räkmackan tills man blir upptäckt med oegentligheter. Människans girighet är ofta det som sätter bollen i rullning. Tron på att pengar och makt gör någon till en bättre människa som är värd att vara priviligierad, är något jag föraktar.

Alla människor är lika värda och det är insidan som räknas. Jag är glad att ha flera fina människor som vänner och som har insidor som verkligen är fina.