1 decimeter har det blivit av sk lätt snöfall i tre dagar. Promenader är uteslutet för min del. Idag gick jag ut i trädgården för fåglarna behöver mer mat. Tog mannens träskor och klev ut.
Det blev ett vanskligt företag. Kramsnö är inte det ultimata när man inte är helt stadig på foten. Då jag skulle ta mig tillbaka in hade jag tjockt med snö under träskorna. Kunde knappt gå och det var jättejobbigt.
Jag gillar inte vintern.
Vintern verkar närma sig med stora kliv. Det varnas för snö och halka, på med vinterdäcken. Då är jag glad att trappan ut till garaget är besegrad. Igår klarade jag att ta mig ner och upp för den. Vi behöver inte ha dörren öppen till uterummet mer och slipper få in kylan i huset. Jag har känt en stor skräck för denna trappa i flera veckor. Nästan drömt mardrömmar om den.
Som jag har kravlat mig upp och ner för den i minst tio veckor. I början kände jag mig som en fånge hemma, då jag inte ens kunde ta mig ut i trädgården. Nu kan jag sätta mig i en stol på trädäcket och titta på hundarna. Jag kan lukta på vintern som kommer, för hösten är nog över nu. I morgon börjar den första vintermånaden och min förhoppning är att den vintern blir snöfattig och kort.
En till som kommit till Sverige är påven och mannen meddelar att det är polisbilar överallt. Gator är avstängda och jag gissar att pojken inte är glad. Han kör runt hela dagarna och levererar gods.
Mitt träd utanför fönstret har tappat alla sina löv och står naken i blåsten. En regnskur kom och nu är det vått på marken. Hundarna ska få en rastning strax och det är så skönt att kunna ta in dem i garaget innan de kommer in i huset.
Snart kommer det att se ut såhär. Hundarna blir glada men jag kommer inte bli det. Med halka kommer min träning att gå utomhus att stanna upp. Jag tänker inte riskera att ramla i detta läget. Gissa om jag längtar till våren?
Jag trodde att snön skulle smälta bort ännu en gång, men det verkar som januari ska bli kall. Med dubbade stövlar traskar jag ut i allt det vita. Den 14:e december klippte mannen gräsmattan för sista gången. När jag tänker tillbaka känns det helt otroligt att vädret skiftat så mycket. Det var en hel del torka tassar väder då och min rygg värkte av allt böjande. Nu är det benen som värker av att gå i denna halka ute. Hundarna förstår ju inte att jag tycker att underlaget är obehagligt. För en vecka sedan var marken bar och vi kunde gå alla vanliga promenader. Jag njöt av att vara ute i tystnaden. Det gör jag alltid och nu längtar jag efter att kunna gå där igen.
Tror att jag tidigare skrivit hur jag bearbetar de ledsamheter som drabbar mig. Jag går ut i naturen och bara är. Rensar ur hjärnan på tankar och tar in nuet. Efter flera sådana promenader börjar jag att känna glädje och njutning i livet. Därför hoppas jag att kunna gå längre promenader snart. Vi gör ju det på helgerna, men jag vill göra det varje dag.
Mina prinsar vill också ut i naturen och känna alla lukter. Vi brukar se både harar, rovfåglar och rådjur på avstånd. Änder kvackar i dammarna och en gång såg vi en räv slinka in i rapsfältet. Hästarna tittar nyfiket på oss när vi går förbi deras hagar. Åh, vad jag längtar.
Svisch så var sommaren ett minne blott och nu är hösten också snart slut. Just nu lyser hela naturen som guld och det är vackert. Men inte länge till för vintern är bakom hörnet. Jag försöker tycka om alla årstider, men tyvärr så gör jag inte det. Inatt drömde jag att vi körde genom snön söderut mot varmare trakter. Kanske ett önsketänkande från min sida.
Det är mörkt på morgnarna och svårt att vakna. Jag är fruktansvärt trött hela tiden. Undrar om det finns något som heter hösttrötthet? Vårtrött har jag varit ibland, men aldrig såhär trött någon höst.
Det är mycket som sker ute i världen just nu och även i Sverige. Ibland orkar jag inte läsa eller se på nyheterna. När ska det bli bättre istället för sämre? Just nu känns det som aldrig. Vi människor verkar bara vara som brickor i politiska spel.
Därför tittar jag på mina fina hundar och är så glad att de finns. De gör att jag orkar ta mig genom vintern och allt som sker.
Vintern verkar vara över för denna gång i skåne och dimman har brett ut sig över landskapet. Men det hindrade inte någon idiot från att smälla av en smällare idag. Nellie for upp som stungen av en geting och jag gottar mig åt att denna dimma ska hålla i över hela nyårsafton. Kanske färre köper raketer då de inte kommer att synas på himlen. Hade helst sett att det blev förbud för privatpersoner att köpa smällare.
Varje år är det en enda affär i byn som säljer raketer och det är en klädaffär! Jag anser inte att vem som helst ska få sälja raketer. De som har affären gör det endast för att få in pengar, då de inte säljer särskilt mycket annars av de kläder de har.
På årets näst sista dag har jag tänt ett doftljus och ordnat med lite papper. Tvättat klart alla kläder och torkat dem. Inte speciellt fantasifullt, men nödvändigt. Sedan börjar nedräkningen av 2014. Hade tänkt göra en sammanfattning av vårat år, då det faktiskt hänt en hel del. Tror det är nyttigt att blicka tillbaka, för att sedan sätta fokus på det kommande året.
Nu kommer vintern sakta smygandes och idag fick jag behålla mina handskar på. Fick två nya par av mannen igår och ett par är för lite finare tillfällen.
Det andra paret är bra att ha när jag går ut med hundarna. Är ju så frusen av mig och mina händer blir iskalla och värker av kylan.
De ser nästan ut såhär, men mina har ett rött band istället för det gråa. Kostade 20:- på coop. Bad mannen köpa två par till för de håller säkert inte hela vintern. Så för 60:- får jag tre par hundhandskar. Fodrade och allt. Så nu är jag klar att möta kylan som med all säkerhet kommer om någon eller några veckor. Det bästa är att dessa handskar har något slags fuskskinn i handflatan, vilket gör att kopplen inte sliter sönder dem på en gång. Läderkoppel kan förstöra vilket par handskar som helst.
