Detta med jobbcoaching verkar vara bara flumm. Hur skulle du svara på frågan om vad du är stolt över i ditt jobb? Vadå stolt? Jippiii, jag skrev mailet rätt och var trevlig i telefonen eller? Jag undrar hur någon annan människa ska kunna frigöra min potential, den enda som kan göra det är väl jag själv. Mina mål har inte alltid varit så klara, utan jag har strävat efter att tjäna pengar för min överlevnad. Drömma om att bli det ena eller det andra har åtminstone inte jag hunnit med. Man vill ha ett jobb och klara sig själv, så enkelt är det bara.

Personlig marknadsföring säger dessa jobbcoacher och menar att man ska traska in till företagen och fråga hur deras marknad ser ut för personalbehovet. Jag har aldrig kunnat med att ens tänka mig göra något sådant. För mig känns det som att prostituera sig. Man läser annonser och skickar in sina betyg på de arbeten som är lediga. Finns inga lediga jobb, tänker åtminstone jag som så att de inte behöver någon ny personal. Så tänker nog de flesta och så söker man något bara för att få någon inkomst.

Ett tag tänkte jag att utbilda mig till jobbcoach, men när jag forskade i det så lämnade jag de planerna. Det känns mer meningsfullt att verkligen se till att de som vill arbeta också får en chans att göra det. Då gör man en insats och slår inte blå dunster i någons ögon. Inte lova något man inte kan hålla och ta vara på de kunskaper som finns, har gett mig mer än någon flummig coaching.

Detsamma gäller för alla unga som går arbetslösa. Slå inte blå dunster i deras ögon utan få dem att inse hur verkligheten är. För att komma någonstans behöver man först ha avslutat sin skolgång. Sedan får man inse att förs gäller det att ta skitjobben så man kommer in på arbetsmarknaden. Göra hamburgare, plocka varor och annat tråkigt. Det är klart att ingen ung människa vill stanna där, men någonstans måste man börja.