Det spöregnar idag och varken jag eller hundarna gillar det speciellt mycket. Men det jobbigaste är att det blir så lerigt överallt. Jag trippar ju inte omkring på trottoarer eller cykelvägar hela tiden, utan sneddar över gräsmattor och ängar. Eftersom vi haft mycket regn i vinter och knappt några minusgrader är det som att trampa i en enorm gegga. För mig blir det ett balansnummer då jag inte har så stor lust att ramla omkull. Hundarna blir både våta och leriga.
Men nu har jag bytt till torra kläder och hundarna är torkade med varma handdukar, så vi mår riktigt bra. Vem hade kunnat tro att vintern skulle bli så varm? Vi har ofta en eller två snöoväder varje säsong, så detta är ovanligt. Jag är glad att slippa veckorna med is och tö, som ofta innebär att man går ute med risk att halka omkull och slå sig. Hundarna förstår ju inte att jag inte kan gå lika fort när det är halt ute. Nu när mannen köpt dubbar till mig så är det barmark mest hela tiden. Precis som när man tar med sig paraplyet då det ser ut att bli regn och så strålar solen ned från en klarblå himmel.