Hundarna är rastade och nöjda efter långa promenader, huset dammsuget och jag har fått i mig en liten bit mat. Mannen varit på gastroskopi och nu är det två timmar sedan det skulle göras. Väntar nervöst på att få ett samtal eller sms från honom. Pojken är nog lika nervös han, då han vill åka och hämta sin pappa. De har mitt telefonnummer på sjukhuset så skulle något ha inträffat borde de ha ringt. Har kollat men ingen har gjort det.

Det finns inget värre än att vänta och inget veta. Klockan närmar sig fyra och fortfarande har jag inte hört ett dyft. Svårt att koncentrera sig på något när man väntar. Hoppar högt vid minsta klonk från telefonen. Det kan vara mannen som skickar sms. Håller tummarna så hårt jag kan nu att allt är bra och att han får komma hem ikväll.