Det har snöat och blåst i några timmar nu. Undrar vad hundarna kommer att tycka om vädret? Vi ska ut i trädgården nu. Ja, vi och vi är lite för mycket sagt. Jag tänker stå kvar i dörren och titta på dem.
Nu är det nedräkning på 2016 och jag tänkte göra en liten summering av vårat år. Det började inte särskilt bra, då vi fick låta vår lilla tös Nellie somna in.
Farmor blev dålig och åkte in och ut till sjukhuset. Hon bröt lårbenshalsen och sedan urinvägsinfektion som gjorde henne väldigt svag. Tillslut kunde hon inte klara sig själv hemma, utan hamnade på ett korttidsboende i väntan på ett permanent boende.
Precis innan vi skulle åka på semester, blev pappa dålig. Först ramlade han och stukade handen, sedan ramlade han ännu en gång och hamnade på sjukhuset. Jag fick säga hejdå till honom när han låg där och efter några dagar var jag med på ett telefonmöte där det bestämdes att pappa skulle vara ett tag på ett korttidsboende. När vi så kom hem var han så pass bra att han kommit hem igen.
Vi hann vara hemma några dagar tills jag druttade omkull och bröt både benet och foten. Pappa ramlade också efter några dagar och där låg vi på Malmö sjukhus, men på olika ställen. Jag kunde hälsa på honom när jag fått gips och fick åka hem. Pappa kunde inte åka hem igen då han inte klarar av att stå själv. Ironiskt nog bor han på samma korttidsboende som farmor gjorde och i hennes gamla rum. Farmor har landat här i byn på ett äldreboende några hundra meter från vårat hus.
Mannen fick ta hela jobbet med att flytta farmors alla saker och avyttra hennes lägenhet. Sedan hade han allt här hemma med hundar och mig. Jag har äntligen kunnat hjälpa till så pass att han inte är helt slutkörd.
Så därför vinkar jag glatt hejdå till 2016 och hoppas verkligen att 2017 blir ett bättre år. Det börjar ju bra med dimma och regn. Bra för alla djurägare som hatar fyrverkerier. Vi ses nästa år!
Hundarna är rastade och nöjda efter långa promenader, huset dammsuget och jag har fått i mig en liten bit mat. Mannen varit på gastroskopi och nu är det två timmar sedan det skulle göras. Väntar nervöst på att få ett samtal eller sms från honom. Pojken är nog lika nervös han, då han vill åka och hämta sin pappa. De har mitt telefonnummer på sjukhuset så skulle något ha inträffat borde de ha ringt. Har kollat men ingen har gjort det.
Det finns inget värre än att vänta och inget veta. Klockan närmar sig fyra och fortfarande har jag inte hört ett dyft. Svårt att koncentrera sig på något när man väntar. Hoppar högt vid minsta klonk från telefonen. Det kan vara mannen som skickar sms. Håller tummarna så hårt jag kan nu att allt är bra och att han får komma hem ikväll.
Har gått med alla hundarna och sedan ätit frukost. Vi var ute i ett par timmar sammanlagt.
Farmor kom förbi och lämnade häckebergasoppa till mig. Då passade Unkas på att äta upp mina smörgåsar. Det var bara för mig att göra nya.
Pojken har varit och hälsat på mannen. Så nu har han tidningar och böcker att läsa.
De har slutat ge blod och värderna är bra, så de funderar på att göra gastroskopi redan idag.
Då får han kanske komma hem redan i morgon. Jag håller tummarna.
Nu ska här städas.
Jag har skjutsat pappa till vårdcentralen för läkarbesök, hämtat honom efter en timme och handlat allt han behöver. Känns bra att hjälpa honom med sådant han inte orkar eller klarar själv. Visst tar det en del av min tid, men det får det faktiskt göra. Jag kommer ihåg när jag var liten och han åkte flera mil med mig för att jag skulle dansa balett. Varje tisdag följde han mig till storstaden och på den tiden hade vi ingen bil, så det blev tåget vi fick ta. Sedan gick han runt i en timmes tid på stan, när jag var på min lektion. Ibland köpte vi varmkorv på stationen innan vi tog tåget hem. Detta tog flera timmar av hans tid och han fick byta arbetspass med någon för att kunna vara ledig. Han skjutsade mig i bilen när vi fick råd att köpa en sådan. Aldrig att han var sur eller tvär för att jag upptog så mycket av hans tid.
Nu ger jag tillbaka min tid till honom och det känns bra att kunna göra det. Det är väl så det är meningen att livet ska vara. När vi är små ger föräldrar till oss både tid och ork. Sedan blir det tvärtom när de blivit äldre och inte klarar att sköta allt själva. Att ha det inom sig den dag de inte finns kvar i livet är en gåva som är värd mycket.
Mötet varade i ca en timme och det var bra att få veta hur allt fungerar. Tydligen ska ersättningen i fortsättningen betalas ut av försäkringskassan och det är till dem man ska meddela sig. Alla vet ju hur försäkringskassan arbetar och det är lååångsamt, eller hur? Men förhoppningsvis är detta bara under en kort period för mig. Tydligen ska man aktiveras nu och vara med på möten var fjortonde dag, vilket inte är något jag ser fram mot. Det är väl bra om man varit utan arbete under ett år och behöver lite stöd. De hjälper även till med att man ska komma ut på arbete om så bara för en kortare tid. Det jag blev häpen över är att man har rätt till 20 dagars semester under det är man är i fas 2. Trodde att man aldrig kunde vara ledig när man var arbetslös. Fast haken är att man måste infinna sig inom 48 timmar om ett möte med arbetsgivare bokas in av handledaren, under sin semester.
Träffade på en tidigare arbetskamrat på mötet, som fått sluta sitt arbete på grund av personalnedskärningar. Tråkigt att drabbas av det två gånger under samma år. Men han var vid gott mod ändå och hade kanske ett nytt arbete på gång. Inte lätt att få jobb utan utbildning och när man arbetat sig uppåt, på samma arbetsplats i många år. Vet att det är fler från min förra arbetsplats som är i samma situation.
Men idag är det fredag och strax helg. Vet inte om vi tar en tur med husbilen eller om vi ska stanna hemma. Det får vädret bestämma.
