Jag ska gå

Annonser

I morgon ska jag som objuden gäst gå på prinsessbröllop och jag är absout inte ensam. Vi är nog många som bänkar oss framför tvn och datan i morgon för att titta. Jag gillar bröllop och helst då andras. Mitt eget var väldigt enkelt och jag hade inte ens en vit klänning för oskuld var jag absolut inte. Vi gifte oss i rådhuset och den enda gästen som var med var pojken. Efteråt åkte vi hem och lagade en god middag som vi njöt av tillsammans med hundarna vi hade då. Vi ville inte ha någon fest eller resa bort, då vi inte ville lämna hundarna. Istället hade vi en lång skön semester när väl sommaren kom. Vårat bröllop var i oktober och lyste upp vår vardag i höstmörkret.

Morgondagens bröllop blir en hejdundrande fest och man har säkert haft täta kontakter med meterologer för att pricka in fint väder. Kostnaden för det hela blir väl säkert något som vi vanliga dödliga inte ens kan drömma om. Men det ska bli roligt att se alla uppklädda människor som traskar in i kyrkan. Det kommer att muntra upp mig på lördagen efter att jag städat huset. Kanske går jag på brölloppet sittande helnäck i bubbelbadet, med ett glas god whisky på kanten. Eftersom jag är en något introvert typ passar det mig bättre än om jag hade varit bjuden.

Fram för fler bröllop i tv. Gärna något dop ibland också.

Utrikesminister Carl Bildt

Annonser

Ser just nu det första avsnittet om Carl Bildt Excellensen, som är mycket intressant. Ingen verkar ha tvekat om att han skulle ägna sig åt politik som vuxen och när man ser detta reportage. Hans roll idag i den svenska regeringen verkar vara den rätta för honom. De kontakter han byggt upp under hela sin karriär är mycket värdefulla idag. Mycket som socialdemokraterna genomfört har sina ideér från moderaterna och det tror jag många som babblar om folkhemmet har glömt. Avregleringarna som gjorts startades av den då sittande regeringen under Feldt.

Nu ser jag som så många andra med mig fram mot del två i detta reportage. Jag följer ju även Bildts blogg och twitter som alltid är mycket intressanta. Vad man än tycker om hans politiska åsikter så har han mycket intressant att skriva om. Man får en inblick i utrikespolitiken, man aldrig fått tidigare. Jag ser fram mot att läsa de böcker han troligtvis kommer att skriva när han en gång drar sig tillbaka.

Tiden rinner iväg

Annonser

I morse kunde vi se på tv att Mona Sahlin sökt nytt arbete på SI som är en socialistiskt organisation med verkan på internationell nivå. Förra jobbet hon sökte gick till en annan kandidat. Frågan är om hon har en chans att få detta. I de tal som hon hållit på engelska kan jag inte påstå att hon behärskar språket särskilt väl och det är en förutsättning att arbeta på internationell nivå. Sedan undrar jag om hon har gjort sig tillräckligt bemärkt i internationella forum, för att hennes ansökan ska beaktas.

Socialdemokraterna har som regel att lyfta fram folk från de egna leden, vid tillsättande av olika höga poster i partiet. Det är ofta människor som börjat arbeta fackligt och visat sig lojala mot partiet. Som Löfvèn vilken tagit sig upp via fackligt arbete. Så gör man för att ha förankring i arbetarleden och det är ju lovvärt. Men ute i världen finns många socialister som har hög utbildning och där smäller inte solidaritet lika högt som i Sverige.

Mona har som många andra politiker fått avgångsvederlag och därför inte behövt bry sig om att söka nytt arbete på stört. De kan i lugn och ro fundera på sin fortsatta karriär och sovra bland utbuden. Ofta har de väl fått erbjudande nationellt genom kontakter och det har väl säkert hon också fått. Men om man har högre ambitioner vilket Mona verkar ha så duger de inte. Jag har svårt att se hur hon ska kunna konkurrera med andra kandidater från övriga världen. Tiden rinner verkligen iväg för henne och man undrar lite hur det ska gå för henne.

Det kan aldrig vara lätt för politiker som suttit i riksdag och regering, att gå tillbaka till det arbete de en gång började med. Till skillnad från de som haft chefsjobb eller eget företag då de blev värvade, är varken lönen eller arbetet i paritet med det politiska. Har man tänkt sig att få ett toppjobb efter sin politiska karriär och inte får det måste livet kännas tufft.

Vad vill jag säga med detta inlägg?

Jag vill poängtera detta att utbildning är viktig och att solidaritet kanske inte är det viktigaste när man ska tillsätta politiker. Att enbart dana dem i de egna leden från tidig ungdom är kanske inte av godo. Jag vill absolut inte misskreditera Löfvèn som oduglig för att han så att säga gått den långa vägen. Men för att få toppjobb på internationell nivå måste man ha gjort ett avtryck i historien och ett väldigt bra jobb som politiker. Så bortröstade medelålders kvinnliga partiledare utan utbildning måste ha väldigt bra kontakter för att få bra jobb i den fortsatta karriären. Det ska bli väldigt intressant att se var Mona Sahlin hamnar tillslut.