Tiden rinner iväg

Annonser

I morse kunde vi se på tv att Mona Sahlin sökt nytt arbete på SI som är en socialistiskt organisation med verkan på internationell nivå. Förra jobbet hon sökte gick till en annan kandidat. Frågan är om hon har en chans att få detta. I de tal som hon hållit på engelska kan jag inte påstå att hon behärskar språket särskilt väl och det är en förutsättning att arbeta på internationell nivå. Sedan undrar jag om hon har gjort sig tillräckligt bemärkt i internationella forum, för att hennes ansökan ska beaktas.

Socialdemokraterna har som regel att lyfta fram folk från de egna leden, vid tillsättande av olika höga poster i partiet. Det är ofta människor som börjat arbeta fackligt och visat sig lojala mot partiet. Som Löfvèn vilken tagit sig upp via fackligt arbete. Så gör man för att ha förankring i arbetarleden och det är ju lovvärt. Men ute i världen finns många socialister som har hög utbildning och där smäller inte solidaritet lika högt som i Sverige.

Mona har som många andra politiker fått avgångsvederlag och därför inte behövt bry sig om att söka nytt arbete på stört. De kan i lugn och ro fundera på sin fortsatta karriär och sovra bland utbuden. Ofta har de väl fått erbjudande nationellt genom kontakter och det har väl säkert hon också fått. Men om man har högre ambitioner vilket Mona verkar ha så duger de inte. Jag har svårt att se hur hon ska kunna konkurrera med andra kandidater från övriga världen. Tiden rinner verkligen iväg för henne och man undrar lite hur det ska gå för henne.

Det kan aldrig vara lätt för politiker som suttit i riksdag och regering, att gå tillbaka till det arbete de en gång började med. Till skillnad från de som haft chefsjobb eller eget företag då de blev värvade, är varken lönen eller arbetet i paritet med det politiska. Har man tänkt sig att få ett toppjobb efter sin politiska karriär och inte får det måste livet kännas tufft.

Vad vill jag säga med detta inlägg?

Jag vill poängtera detta att utbildning är viktig och att solidaritet kanske inte är det viktigaste när man ska tillsätta politiker. Att enbart dana dem i de egna leden från tidig ungdom är kanske inte av godo. Jag vill absolut inte misskreditera Löfvèn som oduglig för att han så att säga gått den långa vägen. Men för att få toppjobb på internationell nivå måste man ha gjort ett avtryck i historien och ett väldigt bra jobb som politiker. Så bortröstade medelålders kvinnliga partiledare utan utbildning måste ha väldigt bra kontakter för att få bra jobb i den fortsatta karriären. Det ska bli väldigt intressant att se var Mona Sahlin hamnar tillslut.

Undrar om fler är bittra?

Annonser

Den frågan ställer jag mig efter att ha sett intervjun med Mona Sahlin igår. Att hon var bitter gick inte att ta miste på och när hon berättade så förstod man också varför. Det som går under namnet tobleroneaffären var väl det som fick henne att känna bitterhet först. I programmet visades en blid av hur hon satt helt ensam vid ett stort bord, med journalisterna framför sig. Inte en enda av hennes partkamrater/kolleger ställde sig på hennes sida. Det var som att hon var pestsmittad och det måste ha varit en hemsk känsla.

Samma sak skedde då hon var med och förlorade valet 2006. Alla bara försvann och där var hon ensam. Hon kände att det inte endast var hennes fel utan hela partiets att de förlorade, medan de ansåg allt fel låg hos henne. Nu skulle partiledaren bytas ut och då skulle allt bli bra igen. Såhär i efterskott känner hon skadeglädje hur det barkade åt skogen när de satte Juholt som partiledare. Lite grand att hon fick rätt. Det var inte partiledaren det var fel på utan politiken.

Men samma sak skedde för Juholt när det började blåsa på toppen. Han stod där väldigt ensam och sista framträdandet hade han i ett köpcentrum ensam utan någon partikamrat. Så man undrar lite vad de menar med solidaritet och om det inte gäller alla?

Något som måste kännas för de som fortfarande är kvar i partiledningen är Monas ord om att hon fortfarande är socialdemokrat och alltid kommer att vara det, men inte är partitrogen längre. Hon litar alltså inte på ledningen i det socialdemokratiska partiet. Så frågan är om vi väljare ska lita på det partiet. Jag känner att de som är i partitoppen endast vill sko sig själva och hålla sig kvar till varje pris. Tror inte det bara är Mona som är skeptisk till partiet idag.

Fokus på annat

Annonser

Jag kurerar min förkylning eller vad det nu är och fokuserar på min kommande affärsbana. Alla går vi vidare mot nya mål. Jag ser ju inte Tolgfors som min kompis och inte heller Juholt, men båda har gått vidare mot nya uppdrag. Även Mona Sahlin har fått uppdrag som hon nu fokuserar på. Ingen idé att gräva ner sig i gamla oförätter. En bitter mun är inte vacker.

Efter att ha sluppit skitungarna som kastar sten på dörren i tre dagar nu så ser jag framåt och lägger det bakom mig. Har inget agg mot dem och misstänker att ungarna är de som mår mest dåligt just nu. Nu har jag fokus på mina mål och hoppas få allt på sin plats inom de kommande veckorna. Det jobb jag ska utföra innebär en massa glädje och postiv energi, vilket jag verkligen vill ha.

Våren kommer vare sig vi vill det eller inte och många kommer att nysa av allt pollen som flyger i luften. Men jag tar det gärna då det blir ljusare och varmare hela tiden. Denna sommar kommer vi antagligen inte åka särskilt långt eller länge på semester då mitt nya jobb kan kräva min närvaro. Inte ens det får mig på dåligt humör. Bara denna förkylning mynnar ut i välmåga snart. Korta turer på en vecka i taget kanske vi kan ta och det får räcka för oss denna sommar. Om vi kan bygga upp något bra som vi kan leva på är det värt väldigt mycket.

Fokus är mot framtiden och den är mycket postitiv tycker jag.

En aning märkligt

Annonser

Socialdemokraterna valde en ny partiledare för ett tag sedan och då minsann skulle alliansen få på tafsen. Här var en ledare som skulle ta ställning för den socialdemokratiska politiken. Idag frågar jag mig vilken politik? Jag har inte sett många uttalanden om hur de ställer sig i olika frågor. Igår gick Reinfeldt ut i media och pratade om att pensionåldern antagligen borde höjas i framtiden. Han var med i olika media och Löfven var också inbjuden, men tackade nej. Men hallå!!! Här borde socialdemokraterna haft en ypperlig chans att föra fram sina åsikter angående pensionen och vad de anser att man borde göra. Men nej, total tystnad råder från sossarna.

Mona Sahlin sade på sin tid att pensionsåldern borde höjas och att folk måste räkna med att arbeta längre. Men det var hon det. Står socialdemokraterna fast vid det eller har man en annan uppfattning idag, det vet ingen. Skulle vara intressant att få veta hur de ställer sig i den frågan och hur de i så fall tänker finansiera pensionerna.

Nu undrar jag om alla socialdemokrater gått under jorden eller vad sysslar de med? Existerar partiet längre, mer än i riksdagen? De syns inte, hörs inte och tar inte ställning i någonting, verkar det som.