Men hundarna tar vara på dagen trots gråväder och regn.
Lite lek och en hel del nosande blev det i alla fall.
Kuma tog det lugnare idag. Under lek med Turbo bröts en klo. Inte syrrans fel, utan en del av lillkillens klor är fortfarande lite sköra. Därför ska Mr J köra till veterinären i morgon tidigt, för att ta bort klon. Vi fick en tid som tur är. Jag ger rimadyl ett par dagar nu så han inte får infektion och de lindrar värk.
Hoppas att den klo som växer ut sedan blir starkare.
Nu blir det en lugn kväll och tidigt i säng, för vi måste upp tidigt imorgon.
Efter en lång tur ut på landet och vi gick nästan en mil, har vi ätit frukost. Jag har vattnat blommorna inne och sedan har vi haft en lekstund i trädgården.
Jag passade på att ta lite bilder med både mobilen och kameran. Mr J kunde göra klart staketet och nu ska gräsmattan klippas. Vi har öppet och hundarna kan hålla koll på mr J.
Jag har inte kunnat välja vilket av två program vi sak se idag. Väntar tills efter middagen som strax ska serveras. Just nu kopplar vi bara av en stund. Klart är att vi ska se en film senare med Angelina Jolie. Inte min favoritskådis, men filmen är lång och kanske bra. På pappret verkar den det i allafall.
Följer turerna vad som händer i Ukraina och det ser inte särskilt bra ut. Vad tänker Putin göra egentligen? Fortsätter han dra in i landet med sina soldater är det stor risk för krig. Jag har alltid tyckt att karln är galen och nu verkar det ju bli bekräftat. Om nu folket i Ukraina inte vill ha ett närmande till Ryssland, utan till EU, så måste de få välja det själva. Jag blir orolig för fortsättningen.
Läste om en man som rest jorden runt kollektivt. Han måste ha fått en häftig upplevelse. Så mycket han sett som aldrig en flygresenär gör. Det hade jag gärna gjort, men just nu verkar det så oroligt på så många ställen att jag nog inte vågar. Tänk att få åka runt hela världen i vår husbil? Hur roligt hade inte det varit?
När jag var ung åkte jag ofta tåg eller bil runt om i Europa och det jag upplevde då kommer jag aldrig glömma. Senare flög jag till olika turistställen och de resorna tog mig från punkt a till b. Själva färden till målet var tråkig och man ville bara komma fram. Idag flyger jag så sällan jag kan, vilket innebär i princip aldrig. Den tid jag har kvar på jorden tänker jag uppleva så mycket som möjligt.
Egentligen spelar det ingen roll att det är fredag eller februari, utan det var i morse tankarna kom upp. Jag brukar yoga varje morgon och så även idag. Under tiden jag gör rörelserna låter jag tankarna flyta fritt och idag såg jag mitt barndomssamhälle komma fram. De första åren fram till 10 års ålder bodde min familj och jag i ett samhälle i Västmanland, som heter Kolbäck. Jag vet inte hur många som bodde där men det var ett litet samhälle. Min pappa arbetade vid järnvägen och min mamma i ett större samhälle ett par mil bort, på kontor på den ortens ena industri.
Vi bodde i en lägenhet i en hyreslänga som kallades stiftelsen. Varför det hette så vet jag inte. Under min yoga idag gick jag på vandring i Kolbäck och på de platser som var bekanta för mig. När man var liten kändes det som ett jättestort ställe och avstånden långa. I verkligheten var det nära till allt och våra lekar utfördes överallt. Vi lekte tjuv och polis och cyklade runt på alla vägar. Kurragömma var också en lek som alla var med på. De flesta av mina kamrater fick inte ta hem någon för att leka inne och därför var det många barn ute varje dag. Många av föräldrarna arbetade på orter i anknytning till vårt samhälle och vi var nyckelbarn. Vilket innebar att man hade lägenhetsnyckeln i en kedja runt halsen.
Jag har inte tänkt på detta samhälle under flera år och idag ser det med all säkerhet annorlunda ut där. Sedan vi flyttade därifrån har jag aldrig besökt Kolbäck och idag vill jag inte det. Jag vill komma ihåg allt som det var en gång. Jag tänkte på alla mina klasskamrater och var de bodde någonstans. Så det blev en liten rundtur i nostalgi och som gjorde mig glad. Det var så tryggt att växa upp där och jag tror att min grundtrygghet kommer från den. Så nu funderar jag på att rita en karta över hur det såg ut för att inte glömma bort det igen.
