Regn någon????

Annonser

Skulle behöva ett litet regnmoln idag. Istället blir det en ananas smoothie och full fart på fläktarna, efter rastningen av hundarna. Har bytt kläder och duschat i kallt vatten. Hundarna har fått kallt vatten att dricka och jag har svalkat dem med svampar på tassarna. Nu sitter jag och de ligger utslagna på kontoret som vetter mot norr. Svalaste rummet har +26, så det gäller att röra sig väldigt långsamt.

Lade förresten märke till en sak när vi var ute. Pensionärslängan som är framför vårat hus, har uteplatser och de flesta har både möbler och tak över den. Den är i söder och har en rätt hög häck framför gatan, så att det ska vara lugnt och fridfullt. De flesta sitter på sina uteplatser, men har tidigare haft ett litet cafébord vid ytterdörren som vetter mot norr och cykelbanan. Där satt de och pratade om ditt och datt när de ville ha sällskap. Idag är det endast de grälsjuka gamlingarna som har bord på den sidan och sitter där. Det säger mig att fler undviker deras sällskap och efter i söndags förstår jag varför. Nu kan de sitta där ensamma och reta upp sig på resten av världen. Det är faktiskt lite synd om dem. Men det man sänder ut kommer tillbaka.

Jag föredrar att sitta i vår trädgård där häcken reser sig minst tre meter hög. Skulle kunna traska omkring helt näck om jag ville. Igår satt jag faktiskt utan tröja där på kvällen. Vi satte igång bevattningen för att få lite svalka och fick faktiskt ned temperaturen till +22 innan vi lade oss vid tolvsnåret. Blir säkert likadant ikväll då värmen är oerhört tryckande.

wpid-IMAG0228.jpg

Min fina lilla fläkt vid datan. Ovärderlig i detta vädret. Känner mig riktigt sval nu, bara jag sitter still.

Pälsar

Annonser

Det var tre trötta hundar som vi försökte väcka i morse. De låg så tätt att man kunde tro det var en pälsaffär man gått in i. Det är så skönt att de kommer bra överens och vill vara så nära varandra.
Men vi fick upp dem och kunde bädda. Efter frukost blev det lite jobb för mig och det är bara positivt.

Men sedan kunde vi sätta oss ute i gräset och njuta av det vackra vädret. Det har varit allt från gamla pråmar till lyxbåtar, som passerat slussportarna idag. Riktigt rofyllt att sitta med ett glas kall öl och titta på dem. Hundarna har njutit i fulla drag och nu sover de som stockar. Mannen är ute på lite sightseeing i byn och jag jobbar en stund till.
Lyxigt med fin utsikt från kontoret och att kunna variera den från dag till dag. Fast jag vantrivs inte med mitt kontor hemma heller. Men det är nyttigt att tanka batterierna med nya intryck.

Lite besök på kvällen

Annonser

Båten Wilhelm Tham kom in i kanalen för att slussa upp mot Vänern. Vi står precis vid inloppet från Vättern vid den äldsta slussen i Göta Kanal. Då detta var båtens första tur för i år mötte en kör med flaggor och religiös sång. Det hördes ”Han har öppnat pärleporten” över hela byn. Jag tog kort med min nya fina kamera och bilder kommer med säkerhet när vi kommit hem.
Vi kom till Forsvik vid fyratiden och blev häpna över hur trevligt det var. Så nu stannar vi här i morgon om det är uppehållsväder. Jag ska jobba lite och sedan bara koppla av. Får ännu en trevlig utsikt från mitt kontor.

Nu ska hundarna få sig en rastning efter maten. Vi ska äta gyros till middag och titta på trallsången trots att Petra är lite tunn som programledare. Djäkla vilket drag det var hos Lotta på Liseberg igår. Så var det på Skansen tidigare år. Nu undrar man om de håller på att domän in. Men idag ska ju Laleh köra sin show efteråt och den vill jag inte missa. Hon är enormt bra.

Funderingar en fredag morgon i februari

Annonser

Egentligen spelar det ingen roll att det är fredag eller februari, utan det var i morse tankarna kom upp. Jag brukar yoga varje morgon och så även idag. Under tiden jag gör rörelserna låter jag tankarna flyta fritt och idag såg jag mitt barndomssamhälle komma fram. De första åren fram till 10 års ålder bodde min familj och jag i ett samhälle i Västmanland, som heter Kolbäck. Jag vet inte hur många som bodde där men det var ett litet samhälle. Min pappa arbetade vid järnvägen och min mamma i ett större samhälle ett par mil bort, på kontor på den ortens ena industri.

Vi bodde i en lägenhet i en hyreslänga som kallades stiftelsen. Varför det hette så vet jag inte. Under min yoga idag gick jag på vandring i Kolbäck och på de platser som var bekanta för mig. När man var liten kändes det som ett jättestort ställe och avstånden långa. I verkligheten var det nära till allt och våra lekar utfördes överallt. Vi lekte tjuv och polis och cyklade runt på alla vägar. Kurragömma var också en lek som alla var med på. De flesta av mina kamrater fick inte ta hem någon för att leka inne och därför var det många barn ute varje dag. Många av föräldrarna arbetade på orter i anknytning till vårt samhälle och vi var nyckelbarn. Vilket innebar att man hade lägenhetsnyckeln i en kedja runt halsen.

Jag har inte tänkt på detta samhälle under flera år och idag ser det med all säkerhet annorlunda ut där. Sedan vi flyttade därifrån har jag aldrig besökt Kolbäck och idag vill jag inte det. Jag vill komma ihåg allt som det var en gång. Jag tänkte på alla mina klasskamrater och var de bodde någonstans. Så det blev en liten rundtur i nostalgi och som gjorde mig glad. Det var så tryggt att växa upp där och jag tror att min grundtrygghet kommer från den. Så nu funderar jag på att rita en karta över hur det såg ut för att inte glömma bort det igen.