Blir häpen att höra att de handelsanställda är nöjda

Annonser

Hur kan de vara nöjda med utfallet i avtalet är något jag inte förstår. Inser de inte att av de 710:- mer de får i månaden så blir det ynka ca 497:-, som de får netto. Det är ju en ganska löjlig summa. Ville de inte ha mer så känner jag att det var lite som att slåss mot väderkvarnarna. Det dubbla vore mer rimligt anser jag och då hade det verkligen gjort en viss skillnad. Eftersom jag suttit med i löneförhandlingar så vet jag hur detta går till och att lönesättningen inte är speciellt rättvis. Allt beror på hur generös chefen är och vad han/hon anser om den enskilde arbetstagarens arbetsinsats. Naturligtvis finns det de som vill vara rättvisa och då blir påslaget endast efter avtalet.

Nu är det väl så att man aldrig ska vara nöjd, då skulle man inte varsla för konflikt. Jag inser också att vissa krav är orimliga som de lörarna flaggat för. Denna reklam de nu har i tv, där kända människor träffar sina forna lärare och höjer dem till skyarna är missvisande. Jag själv kan räkna alla bra lärare jag haft på ena handen och då har jag gått 16 år i skolan. Har haft åtskilliga lärare som varit urkass och istället för att gjort eleverna till starka individer, tryck ned dem. Många har rabblat en massa som aldrig fastnat i mitt huvud, medan andra verkligen ville att vi elever skulle kunna något då vi gått från lektionerna.

Sedan vänder jag mig mot budskapet att vissa yrken skulle vara viktigare än andra. Det finns alltid skickliga och duktiga människor i alla yrkeskategorier. Men även riktiga klåpare också. Chefer som varit urkass och hantverkare som fuskat när de utfört sitt arbete. Men att säga att någon skulle ha ett bättre yrke än någon annan är idiotiskt. Men visst ska utbildning leda till att lönen visar det också. När så lärare jämför sig med civilingenjörer blir det lite snedvridet. Jämför man utbildningarna och hur svåra de är så inser man att det är faktiskt lättare att klara sig genom en lärarutbildning än att bli civilingenjör.

Funderingar en fredag morgon i februari

Annonser

Egentligen spelar det ingen roll att det är fredag eller februari, utan det var i morse tankarna kom upp. Jag brukar yoga varje morgon och så även idag. Under tiden jag gör rörelserna låter jag tankarna flyta fritt och idag såg jag mitt barndomssamhälle komma fram. De första åren fram till 10 års ålder bodde min familj och jag i ett samhälle i Västmanland, som heter Kolbäck. Jag vet inte hur många som bodde där men det var ett litet samhälle. Min pappa arbetade vid järnvägen och min mamma i ett större samhälle ett par mil bort, på kontor på den ortens ena industri.

Vi bodde i en lägenhet i en hyreslänga som kallades stiftelsen. Varför det hette så vet jag inte. Under min yoga idag gick jag på vandring i Kolbäck och på de platser som var bekanta för mig. När man var liten kändes det som ett jättestort ställe och avstånden långa. I verkligheten var det nära till allt och våra lekar utfördes överallt. Vi lekte tjuv och polis och cyklade runt på alla vägar. Kurragömma var också en lek som alla var med på. De flesta av mina kamrater fick inte ta hem någon för att leka inne och därför var det många barn ute varje dag. Många av föräldrarna arbetade på orter i anknytning till vårt samhälle och vi var nyckelbarn. Vilket innebar att man hade lägenhetsnyckeln i en kedja runt halsen.

Jag har inte tänkt på detta samhälle under flera år och idag ser det med all säkerhet annorlunda ut där. Sedan vi flyttade därifrån har jag aldrig besökt Kolbäck och idag vill jag inte det. Jag vill komma ihåg allt som det var en gång. Jag tänkte på alla mina klasskamrater och var de bodde någonstans. Så det blev en liten rundtur i nostalgi och som gjorde mig glad. Det var så tryggt att växa upp där och jag tror att min grundtrygghet kommer från den. Så nu funderar jag på att rita en karta över hur det såg ut för att inte glömma bort det igen.

Jag undrar en del över varför de inte kan enas

Annonser

Vilket säkert många med mig också gör. Varför kan inte socialdemokraterna enas om en partiledare och sedan sluta upp bakom han/henne? Idag kan vi läsa att Morgan Johansson inte säger nej, om han får frågan. Vid förra valet sade han nej på grund av familjeskäl och antagligen har han verkligen förstått allvaret i situationen och är beredd att ta ansvar. Eftersom han var en av kandidaterna förra gången borde hans uttalande tas under övervägande.

Man läser med förundran över alla uttalanden och turer som sker i det socialdemokratiska partiet just nu. De vet inte ens om hur de ska gå tillväga och då undrar jag varför de inte har ett regelverk att gå efter. Det verkar som att de aldrig trott att de skulle förlora regeringsmakten, vilket verkar otroligt pompöst. Ska man inte alltid vara förutseende för alla eventualiteter? Ett parti som anser sig kunna regera vårt land borde ha bättre regelverk.

Men när alla drar åt olika håll blir detta resultatet och att hitta en som kan ena alla olika viljor kommer att bli nästan omöjligt att hitta.

Hur mycket betyder en ledare egentligen?

Annonser

Det diskuteras mycket om hur mycket en partiledare betyder för ett parti och efter att ha läst gårdagens och dagens ledare i DN, känner jag att det är väldigt aktuellt. Man säger att det inte endast är Juholts fel, att socialdemokraterna har så låga opinionssiffror. Sant till en viss del, men till syvende och sist är det partiledaren som ska styra medlemmarna så att alla drar åt samma håll. En svag ledare klarar inet av att samla alla och få dem att arbeta för samma sak. Vi läser hur det finns olika falanger inom partiet och de uttalar sig i pressen, med jämna mellanrum. Vad beror det på? Antagligen så är man inte nöjd med sin ledares arbete.

I ett företag anställer ledningen/konsultfirman en chef. I den processen är inte de anställda särskilt involverade, utan de får veta att nu ska det anställas en chef. Man utser ett antal kandidater som intervjuas och jämförs mot varandra. Tillslut är det en kvar som verkar ha de egenskaper och kunskaper som krävs för att leda företaget. Denne okände människa har till uppgift att samla alla medarbetare, som naturligtvis har olika åsikter om den nye chefen. Då gäller det att hitta motivationen hos alla dessa, så företaget kan nå reslutat. Klarar chefen inte det får han gå efter en tid och ersätts av någon annan.

Likadant borde det vara för en partiledare. Man borde utse ett antal kandidater som sedan jämförs mot varandra. Det borde vara lika viktigt som de chefer som utses till företagen. Så verkar det också vara i de flesta partierna, utom i det socialdemokratiska. Där tittar man inte på kompetens eller ledarskapsförmåga, utan endast hur trogen man är partiet. Därför har det slutat med att man får en ledare som visserligen har de rätta åsikterna för partiet, men är helt utan ledarskapsförmåga och inte har kunskapen att ena alla.

Juholt må vara hur trevlig som helst och duktig på retorik. Men någon ledare är han inte och kommer aldrig att bli det. Därför har de försatt sig i en situation som inte löser sig av sig självt, utan de måste överväga och erkänna om valet av partiledare var fel. I annat fall får de inse att de fått vad de ville och släppa tankarna på att få regeringsmakten inom en överskådlig framtid.