Jag såg den

Annonser

Solen tittade fram och himlen var blå. Jag lovar att jag inte skojar. Tyvärr var det grått någon timme senare och nu är det normalt novemberväder igen. Passar min snuva precis och hur jag känner mig. Lite febrig och så. Tror att många känner som jag.

Bläddrade i gamla almanackor och det var inte mycket som skilde sig från idag. När jag läste om den 17/11 så var det ca +6, mulet och rått väder. Så den läsningen var inte speciellt upplyftande. Enda skillnaden var att jag gick långturer med hundarna och kunde njuta av värmen när vi kom hem. Idag är jag svullen kring fotknölarna och de värker lite. Det är tre månader och tre veckor sedan jag ramlade.

Jag trodde aldrig att läkningen skulle ta så lång tid. När väl svullnaden var borta så borde jag kunna gå, tänkte jag. Men jag är fortfarande svullen och det trodde jag inte att jag skulle vara. Minst sex månader sade läkaren och nu tror jag att det kommer att ta den tiden. Men gissa min lycka den dagen då jag klarar av att få på mig ett par skor och kan gå ute. En dag kommer det att hända och jag kommer att gå långturer med hundarna.

wp-1459001578084.jpg

 

Tre månader sedan

Annonser

För tre månader sedan var jag nyopererad i min vänstra fot och mycket omtumlad. Jag hade inte en enda aning om vad som väntade mig. Just idag fick jag mitt första gips och mina nätter blev en kamp, då jag måste lära mig att sova på rygg. Min lycka var när jag fick komma hem efter fyra dagar och träffa hundarna. Tyvärr, hade min pappa hamnat på sjukhuset precis då och vi körde förbi och hälsade på honom.

Pappa ringde nyss och berättade att han varit i Trelleborg för att röntga sina lungor. Där hade han turen att stöta ihop med en granne från byn. Han var så glad över att träffa en bekant. Nu när jag kan gå hyfsat ska vi åka och hälsa på honom och jag längtar. Vi går ju båda två i väntans tider på att han ska få komma till byn igen. Hoppas att han får det som födelsedagspresent. Då ska jag träna på att gå de femhundra metrarna till äldreboendet. Jag vill ha pappa i närheten av mig och han vill komma till byn och sina bekanta.

Jag har blivit starkare i foten och nu har jag inte lika ont på nätterna då jag gått på dagen. Därför försöker jag gå mer för varje dag. Nu undrar jag var jag är om tre månader till? Då går jag kanske helt på egen hand med en hund i koppel?

Det är fredag idag och dagen före Allhelgona helgen. Detta år kan jag inte gå bort till minneslunden och tända ljus. Det kommer jag att göra här hemma. Men visst är det vackert med alla ljusen på kyrkogården?