Etikettarkiv: gips

Min resa 

Publicerat av
Svara
Annonser

Augusti 2016, det var +11 och lite blåsigt på morgonen. Satt ute på bänken i trädgården med hundarna på förmiddagen. Klippte ett par kvistar gullregn och satte i en kruka inomhus. 

Det blev +19 och regn när jag gick långrundorna med hundarna. Efteråt skulle jag lämna in tipslappar åt pappa. Tog dem vid hans köksfönster och halkade i det våta gräset. Tre knak hörde jag och det lät som torra kvistar bröts. Men det var min fot och ben. 

Den 4/8 torsdag blev jag opererad på eftermiddagen. Fram tills dess var jag nedrogad för att slippa ha ont. Mannen säger att jag kördes till operation vid fyra på eftermiddagen och hamnade på sal vid tolv på natten. 

På söndagen den 7/8 kunde jag ringa hem och säga att jag fick komma hem. Då hade jag ett nytt gips på foten och benet. Lånade pappas rullstol. Mannen byggde en ställning så jag kunde ta mig fram. Den var bra och nödvändig, men jag hatade den och fick valkar i händerna och ont i armarna. 

Nytt gips och röntga foten den 18/8. Allt läker som det ska. Jag fick kopior av röntgenbilderna och kunde se alla skruvar och annat som nu finns i mig. 

I september den 15:e var det dags för nästa läkarbesök och röntgen. Jag var urless på hoppandet och gipset. +25 ute och jag blev av med gipset. En stödstrumpa och äntligen fick jag börja träna foten och benet. 

Oktober 13:e läkarbesök och röntgen för som det skulle visa sig sista gången. Nu ska jag börja gå på riktigt. Det kändes ovanligt och spännande. 

Jag trodde att nu skulle det gå fort. Men jag är fortfarande inte där jag var innan olyckan. Min fot är fortfarande svullen, men nu går jag utan något stöd och blir starkare för varje dag. 

Tog foto på mina fötter idag. 

Tre månader sedan

Publicerat av
Svara
Annonser

För tre månader sedan var jag nyopererad i min vänstra fot och mycket omtumlad. Jag hade inte en enda aning om vad som väntade mig. Just idag fick jag mitt första gips och mina nätter blev en kamp, då jag måste lära mig att sova på rygg. Min lycka var när jag fick komma hem efter fyra dagar och träffa hundarna. Tyvärr, hade min pappa hamnat på sjukhuset precis då och vi körde förbi och hälsade på honom.

Pappa ringde nyss och berättade att han varit i Trelleborg för att röntga sina lungor. Där hade han turen att stöta ihop med en granne från byn. Han var så glad över att träffa en bekant. Nu när jag kan gå hyfsat ska vi åka och hälsa på honom och jag längtar. Vi går ju båda två i väntans tider på att han ska få komma till byn igen. Hoppas att han får det som födelsedagspresent. Då ska jag träna på att gå de femhundra metrarna till äldreboendet. Jag vill ha pappa i närheten av mig och han vill komma till byn och sina bekanta.

Jag har blivit starkare i foten och nu har jag inte lika ont på nätterna då jag gått på dagen. Därför försöker jag gå mer för varje dag. Nu undrar jag var jag är om tre månader till? Då går jag kanske helt på egen hand med en hund i koppel?

Det är fredag idag och dagen före Allhelgona helgen. Detta år kan jag inte gå bort till minneslunden och tända ljus. Det kommer jag att göra här hemma. Men visst är det vackert med alla ljusen på kyrkogården?

Trött idag

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag vaknade av mig själv vid åtta och kelade som vanligt med hundarna en stund. Tyckte att det var dags att kliva upp. Även om jag inte har en massa måsten, så känns det fel att sova bort dagarna. Kroppen kändes väldigt stel och nacken knakade. Jag måste ju sova med gipsbenet i högläge och det blir mycket ryggläge och så brukar jag inte sova annars. Man vänjer sig men det är inte så skönt. Idag känner jag mig inte ett dugg utvilad, utan gäspar hela tiden. Hoppas jag blir piggare snart. Tror min trötthet kan bero på den långtidsverkande tabletten jag tagit sedan jag kom hem. Igår tog jag den sista och nu är det alvedon som gäller. Kanske kommer jag att sova bättre eller så blir det sämre. Vi får se.

Vaknade vid tre inatt och mitt i en dröm. Jag hade startat en relationssajt och folk ville ha råd och hjälp från mig. Det var mitt i ett sådant samtal jag vaknade och då kände att detta orkade jag inte med. Varför hade jag startat sajten? Jag är väl ingen expert på relationer. Tur att det var en dröm.

Jag har väl vant mig vid att hoppa fram med ena foten i gips, men önskar att få gå fram som vanligt. En rädsla jag har är att foten inte läker som den ska och jag måste gå genom en ny operation. Nu har jag dessa tio veckor i sikte och hoppas att efter de veckorna hamna i en rekreationsfas. Inte få börja om med operation och gips igen. Därför är varje besök på ortopeden väldigt nervöst. Naturligtvis snurrar tankarna hela tiden nu när jag fått ett besöksdatum.

Stygnen är borta nu, men hur ser det ut inuti måntro?

Vecka 3

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag ser i alla fall skillnaden på detta gips och det jag hade innan. Benet är lite smalare nu. Men som sagt så blev det svart även denna gång. Jag kanske är lite feg eller bara bekväm. Smutsen syns inte på det. 

Måndag vecka tre och åtta veckor kvar med gips. Det känns oändligt. Kör med alvedon som värktablett nu och det fungerar bra. Obehagligt att äta tabletter som kan ge ett beroende. Nu har jag skippat morfintabletterna i två dagar. Har trappat ner i förra veckan och nu klarar jag mig utan dem. 

Jag har gjort lite nyttigheter nu på morgonen. Farmor flyttar ju in på sitt permanentboende idag, och det ska ändras på tv -licenser och lite annat. Därför har jag ringt och ordnat detta. Glad att kunna göra någon nytta. 

Hemkomst dag 2 tisdag

Publicerat av
Svara
Annonser

Första dagen flöt på bra men jag var rätt slut på kvällen. Var trött i armarna av att hoppa runt på kryckorna och kände att min kropp behövde vila. Satt största delen av dagen i biblioteket vid datorn. Nu är jag glad över att ha Facebook och kan ha kontakt med vänner runt om i världen.

Läste genom beskrivningen om vad läkarna gjort med min fot och ankel ännu en gång, och de har i princip byggt nya fotknölar och skruvat ihop de delar som var hela. Plockat bort trasiga benflisor och fyllt ut med plattor och annat som jag inte riktigt vet vad det är. Kanske något slags plastic padding för människor. Sen kunde jag läsa mig till att de fick söva mig. Det fungerade inte med ryggmärgsbedövningen. Kanske för att jag svimmade av eller så var det något annat.

Har räknat ut att v41 är sista veckan med gips och sedan börjar träningen med att gå igen. Så först i oktober kan jag börja träna med hjälp av sjukgymnast. Just nu är jag så glad att mina tår inte är så svullna längre och att jag kan vifta med dem.

Just nu måste jag fortsätta hoppa runt för att få bort värken i alla andra muskler. Säkert träningsvärk som beror på att jag använder muskler som jag annars inte brukar. När jag tränat upp dem så att jag blir starkare kommer det bli lättare att hoppa runt. Någon rullstol hade jag inte tänkt hyra av hjälpcenter, utan om jag behöver komma till posten eller så kan vi låna pappas till den turen.

Nu er jag också om en mild höst, så jag kan ha öppet ut till trädgården hela dagarna. Underlättar att inte behöva öppna och stänga hela tiden. De kan rasta sig själva och mår så bra av att ha friheten som trädgården ger.

Fortsättning av min berättelse om olyckan

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag rullades in på en sal på ortoped 1 och fick en ny fin säng. Fruktansvärt trött och med tår som börjat svartna. Skenan de satt in efter operationen fungerade inte så bra. Fick bandaget uppklippt och beordrad att hålla mig totalt stilla hela natten. Det blev en natt av korta slummerperioder och oro, även denna natt var en tant som tjoade så fort hon hörde ljud. På en sal med minst fyra stycken personer som har opererats eller ska opereras är det alltid någon som behöver ha hjälp med något. Jag hade fått kateter insatt så den biten slapp jag, men smärtlindring behövde jag med jämna mellanrum.

Morgonen efter forslades den skränande tanten iväg till sitt boende och en ny betydligt stillsammare dam intog platsen. Mina dagar på hotell MAS förflöt med matintag ,lite knaprande av tabletter och gissa om jag drack vatten. Jag var hur törstig som helst. Dagen efter blev jag körd till datormogarafi och sedan gipsning av foten. Med mitt fina svarta gips kunde jag börja röra mig.

Sedan kom kryckorna och jag blev av med katetern. Jag njöt av färden hem och att få sova i min egen säng. Nu fortsätter kampen mot tillfrisknandet.