Lite barmark

Annonser

Jag hörde traktorn som äntligen kom och sandade våra gator i morse. Det var -8 och fy så kallt. Nu har vi hamnat på nollgradigt och jag ser asfalten, vilket är en stor lättnad för mig. Jag kan gå till pappa och även till affären. Fortsätter det såhär är jag med på promenaderna igen och allt är som det ska. Solen lyser även idag och smälter bort snön.

Unkas var riktigt glad i morse och det verkade som att han ville hjälpa till att få bort snön. Han gjorde i alla fall tappra försök. Men Kuma gillar inte kylan och lyfte på tassarna. Han ville bara gå in och hade han kunnat så skulle han hellre kissat i duschen. Mr J frös ordentligt om händerna och börjar också bli less på kylan. Nu sitter han i Madame på väg till eller från Svedala, efter lite inköp.

Men Turbo visade inga sura miner, utan lekte glatt med bollen. Hon är duktig på att kasta den själv så jag behöver inte anstränga mig särskilt mycket. När hon var nöjd gick vi in, så att småfåglarna kunde äta sina frön ifred.

Det snöade faktiskt yttepytte lite igår när vi lade oss, men det kom inga mängder. Livet fortsätter sakta här i byn och det kanske är så att det går saktare på landet. Man hinner andas och tänka efter. Ska man handla så rusar man inte iväg, utan stannar upp. Jag brukar se mig omkring när jag går till affären och reflektera över saker och ting. För ett år sedan var det ett måste för mig då mitt ben inte orkade gå så långa sträckor i taget. Nu har jag inga problem att gå långt.

Nu är ju vinden rensad på saker som vi samlat på oss och så fort det blir lite varmare, är det dags för rensning av garaget.

Mr J kom precis hem och berättade att i Svedala var det helt snöfritt och plusgrader. Han sade att det kändes som att han kom från norrland till skåne. Tydligen har det bara snöat här efter kusten. Lite lustigt är det men det är ofta så att vi kan se regnmoln över Svedala och här nere har solen lyst.

Februari är ju årets kortaste månad, men jag har alltid tyckt att den är så lång. Kanske för att man är less på vinter och längtar till våren? Jag är ju född på våren och har alltid tyckt om just den tiden. Sedan har vi ju drömmar och planer som bara väntar detta år. De ligger som på vänt just nu.

Idag 

Annonser

Dammtorkat hela huset och sedan var vi ute i trädgården. Lite sol och det vita på marken är faktiskt frost. 

Med början förra lördagen har jag varje dag gått en kort runda ute. Ensam utan hundarna. Jag klarar inte hela rundan utan att pausa och det gör ont i foten. Men jag har bitit ihop och gått ändå. Så är sju dagar idag. 

Mitt första mål är att gå rundan utan vila och nästa är att klara av att gå en längre runda. Få se hur många dagar till jag behöver tills mål nr 2.

Det kunde bli värre

Annonser

Dimma i morse och rena rama tjockan just nu när kvällen börjar. Den kom smygande och plötsligt var det som att någon släckt ljuset ute. Men vi hann vara ute i trädgården och till Kumas förvåning kom jag gåendes på framsidan. Han tittade med stora ögon på mig när jag gick och hämtade posten. Sedan kom han skuttandes på baksidan när jag steg in i garaget. Unkas stod på trädäcket och väntade på mig. Han undrade nog vart jag gick. Men jag är glad att återigen kunna gå ute på gatan. Om det inte kommer mer snö denna vinter borde jag kunna gå med på de korta hundpromenaderna snart. Jag går ju inte så fort och tänkte försöka gå med en bit nu till helgen. Jag längtar.

Ringde pappa som är mitt uppe i skidtävlingarna som visas på tv just nu. Han har träffat en som han kan prata hästar med också, vilket piggar upp honom. Men vi har inte fått besked om plats ännu. Jag har en obehaglig känsla av att han kommer få farmors rum denna gång också. Mannen fick besked om att hon är krasslig och doktorn varit hos henne ett par gånger. Hon har fått en infektion och är sängliggande. Hon är nästan lika tunn som mamma var innan hon dog och orkar just ingenting. En kropp utan hull och muskler tål inte alltför mycket.

Plötsligt kommer den tid närmare som vi pratat om i några år redan. Våra föräldrar orkar inte mer. Pappa orkar nog ett tag till för han har hull och viljan, men farmor verkar ha slutat vilja. Tur att hon finns här i närheten om något drastiskt skulle hända.

 

In i garderoben 

Annonser

Igår åkte kryckorna in i garderoben. Jag klarar mig utan dem inomhus och behöver träna att gå utan stöd. 

Ännu en milstolpe på väg mot att bli frisk. Det gör ont när jag går en längre stund, men jag vilar kort och är på fötterna igen rätt snabbt. Nu gäller det att gå så mycket som möjligt. 

Har lite att göra idag. Ska märka byxorna till pappa, som mannen köpte igår. Vill inte att de försvinner i tvätten på hemmet han är på. Men nu ska jag hänga upp tvätten jag kört i torktumlaren. 

Tre månader sedan

Annonser

För tre månader sedan var jag nyopererad i min vänstra fot och mycket omtumlad. Jag hade inte en enda aning om vad som väntade mig. Just idag fick jag mitt första gips och mina nätter blev en kamp, då jag måste lära mig att sova på rygg. Min lycka var när jag fick komma hem efter fyra dagar och träffa hundarna. Tyvärr, hade min pappa hamnat på sjukhuset precis då och vi körde förbi och hälsade på honom.

Pappa ringde nyss och berättade att han varit i Trelleborg för att röntga sina lungor. Där hade han turen att stöta ihop med en granne från byn. Han var så glad över att träffa en bekant. Nu när jag kan gå hyfsat ska vi åka och hälsa på honom och jag längtar. Vi går ju båda två i väntans tider på att han ska få komma till byn igen. Hoppas att han får det som födelsedagspresent. Då ska jag träna på att gå de femhundra metrarna till äldreboendet. Jag vill ha pappa i närheten av mig och han vill komma till byn och sina bekanta.

Jag har blivit starkare i foten och nu har jag inte lika ont på nätterna då jag gått på dagen. Därför försöker jag gå mer för varje dag. Nu undrar jag var jag är om tre månader till? Då går jag kanske helt på egen hand med en hund i koppel?

Det är fredag idag och dagen före Allhelgona helgen. Detta år kan jag inte gå bort till minneslunden och tända ljus. Det kommer jag att göra här hemma. Men visst är det vackert med alla ljusen på kyrkogården?

Som på glas 

Annonser

Idag har jag gått fram och tillbaka i huset, bara för att jag kan. Efter ett tag gör det ont och det känns som att gå på krossat glas. 

Men lite vila och träning och jag är på gång igen. 

Foten är väldigt svullen och det beror nog på att jag tränar hårt. Jag har väldigt ont när jag lägger mig på kvällen och det tar ett tag innan jag kan somna. Men jag hoppas att det kommer ge resultat. 

Jag satte mig en stund i burspråket och tittade på trädet i hörnet. Jag har inte varit vid det fönstret på flera veckor och blev lite förvånad att det var så förändrat. 

Kämpar på

Annonser

Sjukgymnasten sade att jag skulle kunna gå normalt till Jul. Men jag ska baske mig visa henne att jag kommer göra det tidigare. Så här tränas det som aldrig förr och gissa om Kuma tittade förvånat på mig när jag gick förbi honom med kryckorna som stöd. Gamla Bettan ska snart få gå till pension och jag ska ta mig fram smidigare. Mina händer kommer att bli så glada. Jag har som delmål att kunna ta mig nedför trappan i garaget på lördag. Därför måste min vänstra vad få tillbaka mer muskler.

Nu hoppas jag att vi får en isfri vinter så jag kan träna utomhus. Blir det mycket snö och is funderar jag på om man kan hyra ett löpband att ha i garaget. Men vi får se hur vädret förhåller sig.

Som sagt nu är det först trappan som gäller och det är väldigt viktigt, för då kan jag släppa ut hundarna den vägen. Vi slipper ha öppet in till uterummet och det gör att vi sparar energi. Sedan mannen byggde det har vår energiförbrukning sjunkit till en väldigt låg nivå. Vi sparar pengar på det varje år och därför bör vi kunna ha stängt dörren där denna årstid.

Jag behöver få ned svullnaden på foten också, för att få på mig skon. Nu går det inte alls och jag letar efter en sko som har kardborre stängning för jag har sett att det finns, men vet inte var jag kan köpa sådana. Det ska vara en sådan som man kan öppna helt och sätta ned foten. Man sveper om foten bara, som en sjal. Alla tips mottages här.

Tack för allt stöd Bettan, men snart är du historia och denna bild ska jag spara som minne av vår tid tillsammans.

Helt slut idag

Annonser

Efter att ha sanerat huset och tagit mig fram och tillbaka för att ta bort allt bajs, har jag tränat hårt flera gånger. Jag har inte skonat foten något och det har gjort ont. För en stund sedan fick hundarna mat och jag har tänt lampor och donat. När jag tillslut satte mig här i biblioteket var jag svettig och hade ont i foten. Inte klokt hur orken kan gå ned till noll så fort. Tio veckor och jag har inte mycket till vadmuskler kvar.

Jag som gått flera mil varje dag, orkar knappt ta mig från köket till burspråket och sedan till biblioteket. Svetten lackade när jag väl satte mig på stolen. Men jag kör hårt med träningen och foten värker efteråt. Nu har jag vilat en stund efter förra passet och ska köra ett när mannen går med hundarna. Sjukgymnasten sade att jag skulle prioritera träningen framför allt annat, så jag har tagit henne på orden. Nu hoppas jag på resultat om några dagar och faktiskt har tusen nålar sticken inte infunnit sig idag. Har jag fått nervtrådarna på plats?

För igår frågade jag om dessa stick och läkaren på kryckor sade att det var nervtrådar som letade sig fram i foten. Det var skönt att höra och sedan jag börjat med nya övningar har det inte stuckit på samma sätt. Känns lite som ”kontakt” har uppnåtts.

Efter denna helg ska jag kunna gå hjälpligt från köket till biblioteket utan att drunkna i svett. Det är mitt första mål. Nu går jag med hela foten i golvet och försöker lägga så mycket kroppsvikt jag kan på vänster. Är inte riktigt vid full vikt än men en vecka högs och då ska jag vara där också.

Nu kör vi!!! Ja, så är det fredag också!!! Härligt.

Det är mycket höst nu

Annonser

Dagen började med sol, sedan kom molnen och alldeles nyss kom en störtskur för att följas av en ännu värre. Så lite sol igen då. Jag tog mig fram till dörren och stängde till uterummet. Det drar efter golvet och Unkas ligger i våra sängar. Han har inte lika tjock päls på magen som Kuma har och är lite mer frusen. Kuma ligger gärna på någon av våra mjuka mattor så visst är golven kalla. Nu sveper molnen in över byn igen och snart kommer nästa regnskur. Det är verkligen höst och även sista september. Men denna sensommar har varit underbar och trots att jag inte fått gå ute så mycket, har jag njutit av den.

Snart är vi här, då den första snön faller och alla träd står kala i blåsten. Förra vintern var snöfattig för oss härnere och jag hoppas att det blir likadant nu. Det beror på att jag vill ha barmark att träna min fot på. När jag får stödja på den och svullnaden äntligen gått ner, vill jag kunna gå ute. Om det blir snö och halt, kan det bli lite vanskligt med den saken.

Skönt ändå att det är fredag, farmors lägenhet städad och tömd, så nu kan vi hålla på här hemma. Oj, där kom åskan och nästa störtskur. Det regnar på tvären och då blir man ordentligt blöt. Nu blev det väldigt mycket väder och höst här. Vemodet kommer och nu ska jag beställa hem doftljus, som jag kan tända för att må bra. Det brukar hjälpa.

Höstens färger 

Annonser

Jag får beundra hösten inifrån och det är tråkigt. Allrahelst när den är så fin som i år. 

Hundarna är ute korta stunder, men ligger inte på gräsmattan längre. Det är för kyligt. Jag har ändå tur att kunna ha dörren öppen så de kan vara ute när de vill. 

Det är mörkt på morgonen och mannen muttrar om att gå upp mitt i natten. Jag sover någon timme längre då jag inte kan gå morgonrundan med hundarna. Det får bli senare. Mitt första mål är att gå inomhus och sedan får jag försöka gå med mannen på korta rundor och det kommer hundarna att gilla. Blir troligen med jacka på då det säkert är vinter.