Morgonen och förmiddagen har gått åt till vård av min data. Program har rensats och drivrutiner uppdaterats. Nu fungerar den mycket snabbare och en del buggar är förhoppningsvis borta.

Under tiden har jag sett på ett minnesprogram om Nelson Mandela. Intressant och sorgligt på samma gång. Men så är livet att en dag är vi borta från jordelivet och det endast finns ett fragment kvar av oss. Minnen som kanske består eller försvinner med tiden. Därför borde vi kanske tänka mer på vad vi vill lämna för minnen kvar av oss. Hur är vi mot andra människor och levande varelser?

Många uppträder som att de alltid kommer att leva på denna jord. Något som jag kan lova att det inte är sant. Detta sagt utan att ljuga. Det blir mer och mer uppenbart för mig, att det är nu vi lever och allt beror på mig om mitt liva ska bli som jag vill. Ingen annan kan leva det åt mig och jag kan aldrig skylla på någon annan om det inte blir bra. Visserligen kan ingen rå för om man blir sjuk och inte kan eller orkar göra allt man vill. Men det alla kan rå för är hur vi uppträder mot andra människor.

Bitterhet är fult och när jag ser programmet om Mandela, inser jag att han aldrig skulle blivit den han var om han sjunkit ned i självömkan. Istället reste han sig över det och började leva så fort han blev frisläppt ur fängelset. Jag ser hur man kan bli som människa och vad som kan hända om man blir bitter.

Såhär mot slutet av detta år, som varit tungt för många och lätt för andra, kommer jag på det nyårslöfte jag vill ge. Jag tänker aldrig bli bitter för alla oförätter som gjorts mot mig, utan tänker och måste se över dem. Det blir mitt nyårslöfte. Vad blir ditt?