Två veckor till

Annonser

Vi blir kvar här några veckor till, då vi inte hört något från banken och inte vet om,hur, när pappren där ska skrivas på. En annan sak vi kommit fram till är att sälja Madame i Sverige. Hon blir tyvärr för stor att köra här nere och det kommer att kosta för mycket att registrera om henne till fransyska. Vi tänker köpa en lite smäckrare dam här nere. Vad vet vi ännu inte, men vi har ju tid att titta på bilar sedan.

Fin men som sagt alltför stor här nere. Sedan är ju fransmännen inte speciellt varsamma när de parkerar eller slår upp dörrar. Tror vi hade gråtit om Madame fick bucklor i plåten.

Nu behöver vi inte ordna transport ner heller. Jag är nöjd med beslutet och det ska bli roligt att köpa en ny bil. Vi har ju ändå Mackan och han kommer vi behålla. Det blir en kostnad att omregistrera honom, men det är det värt. Det är ju vår sommarstuga på hjul.

Annars har vi gjort rent golvet idag och lärt oss mer om byn vi ska bo i. Det ska bli roligt att gå runt och upptäcka den. Nu har även Spar öppnat och vi kan köpa baguetter var dag. Det artar sig sa kärringen som tände eld i spisen. Tänk, 20 minuter härifrån medelhavet ska vi bo i ett litet hus med utsikt över ett vinfält. Hundarna får en trädgård och kan spana mot fältet. Det återstår en del att göra i trädgården, men det är bara roligt. Inomhus är det fint, men vi ska nog måla om en del väggar. Köket och badrummet är nyrenoverat och toppmodernt. Två toaletter är lyx och det har vi. Jag visar bilder när vi fått nycklarna. Kanske till midsommar.

Datavård

Annonser

Morgonen och förmiddagen har gått åt till vård av min data. Program har rensats och drivrutiner uppdaterats. Nu fungerar den mycket snabbare och en del buggar är förhoppningsvis borta.

Under tiden har jag sett på ett minnesprogram om Nelson Mandela. Intressant och sorgligt på samma gång. Men så är livet att en dag är vi borta från jordelivet och det endast finns ett fragment kvar av oss. Minnen som kanske består eller försvinner med tiden. Därför borde vi kanske tänka mer på vad vi vill lämna för minnen kvar av oss. Hur är vi mot andra människor och levande varelser?

Många uppträder som att de alltid kommer att leva på denna jord. Något som jag kan lova att det inte är sant. Detta sagt utan att ljuga. Det blir mer och mer uppenbart för mig, att det är nu vi lever och allt beror på mig om mitt liva ska bli som jag vill. Ingen annan kan leva det åt mig och jag kan aldrig skylla på någon annan om det inte blir bra. Visserligen kan ingen rå för om man blir sjuk och inte kan eller orkar göra allt man vill. Men det alla kan rå för är hur vi uppträder mot andra människor.

Bitterhet är fult och när jag ser programmet om Mandela, inser jag att han aldrig skulle blivit den han var om han sjunkit ned i självömkan. Istället reste han sig över det och började leva så fort han blev frisläppt ur fängelset. Jag ser hur man kan bli som människa och vad som kan hända om man blir bitter.

Såhär mot slutet av detta år, som varit tungt för många och lätt för andra, kommer jag på det nyårslöfte jag vill ge. Jag tänker aldrig bli bitter för alla oförätter som gjorts mot mig, utan tänker och måste se över dem. Det blir mitt nyårslöfte. Vad blir ditt?