När filmen kom som heter ”En man som heter Ove”, skrattade säkert många. Det kan väl aldrig finnas någon sådan människa, tänkte säkert de flesta. Jag kan garantera att det finns det visst. Vi har en i vår lilla by och det finns säkert många fler i andra byar och städer. För med ett lyckligt skratt kunde jag läsa ett inlägg på byns facebooksida, där Ove skrivit. Nu heter ju inte alla Ove men namnet spelar ingen roll.

Vår Ove hade varit ute i går kväll och fotat på byns cykel/gångbana. Just denna del av den brukar de flesta gå på. Vi har också gjort det tidigare, men slutade med det för en tid sedan. När man kommer med tre hundar, varav en är under inlärning av att gå bra i koppel, så fungerar det inte för oss. Tror alla byns hundägare går där under dagarna, mammor går där med sina barn som ska till förskolan, skolbarn går där när de går till och från skolan. Problemet är att det inte finns något utrymme att gå till sidan och hundmöten är jobbiga. Under den mörka tiden på året går hundägare gärna där då de rastar sina telningar. Det är inte så bra upplyst och många struntar i att plocka upp bajjorna då det är nästan hopplöst att hitta dem på grässträngen vid sidan av gångbanan. Vi har gett upp någon gång också.

Nu när vi blivit friherre och friherrinna går vi alltid i dagsljus och har inte det problemet. Vi går en annan runda som innebär färre hundar och mer utrymme för träningen av vår lilla tös. Men så till Ove då. Han gick i går kväll utmed grässträngen och fotade hundbajjor. Sedan lade han stolt ut bilderna i facebook och skrev att han hade räknat till 36 stycken. Kan ni se det framför er? Där går vår Ove och lyser i gräset och räknar bajjor!!! Det är ju för roligt, för att vara sant. Men det gjorde han och förfasade sig över att det låg så många bajjor i gräset. Vad han nu skulle i gräset att göra vet jag inte då han tydligen inte har hund och har hela gångbanan att gå på. Det är ju för underbart att ta sig den tiden på kvällen att räkna bajjor och fota dem. Vem mer än Ove gör något sådant?

Det kan ju tyckas att det är äckligt med bajjor i gräset, men de försvinner ju när det regnar och här i skåne har det regnat nästan varje dag sedan september. De vintrar vi haft snö så har det varit massor av bajjor som kommit fram i töväder. Men efter någon dag har de varit försvunna. Nu tänker Ove sätta upp bajjapåsar efter gångbanan och det tycker jag är jättebra. Sådan service har de i Tyskland och Frankrike, vilket är jättebra då det går åt ca sex påsar på vår morgonrunda varje dag.