Blir bara så trött

Annonser

Varför tror alla småföräldrar att hela Sveriges befolkning älskar deras telningar? Att alla ska offra sig så de kan gå ut och tigga godis överallt. Tror knappast att någon treåring håller koll på almanackan och vet att det var halloween, om de ens vet vad det är. En treåring älskar att klä ut sig och det kan de gör vilken dag som helst under året. Sedan tycker inte jag att man ska främja godisätandet.

Hur som helst råkade vi ut för vandalisering i år igen. Förra året öppnade vi inte dörren då det ringde. Vi hade en lykta och en pumpa som dekoration på trappan. Dagen efter såg vi att någon/några hade kastat ägg på dörren. Den var för övrigt nymålad. I år struntade vi i pumpor och all dekoration som kunde uppfattas att vi firade denna helg. Mr J öppnade då det ringde x antal gånger och sade:”Nej” och stängde dörren. Vad hände? Jo, någon/några hade troligtvis fått clementiner av någon och de hade de kastat på vårat fönster som nu är nedkletat.

Nu tror inte jag att det var någon treåring eller sjuåring som var ute med sin förälder som gjorde detta. Nej, tonåringar som bara vill djävlas så mycket det går. De som ser en chans att förstöra. Detta är inte bus, det är vandalisering av andras egendom. Troligtvis var det samma tonåringar som slitit upp vägkäppar och slängt in i folks häckar och slängt redbull burkar överallt.

Jag firar Allhelgona -aftonen då jag tänker på alla som nu är döda. Tänder ett ljus och minns allt fint. Jag är så less på hur svenskarna ska överdriva och dra allt till sin spets. Om de nu vill fira halloween så bör de läsa på hur man firar och vad bus är.

En eloge till de som inte säljer fyrverkerier

Annonser

Men kärringen här i byn, som har klädaffären säljer minsann. Pengar är viktigare än djurens hälsa. Karma säger jag bara och förvänta inte att jag kommer att beklaga. Men alla de affärer som avstår från att sälja ska ha en eloge och ni kan skriva upp att jag noterat vilka. Där kommer jag att handla i fortsättningen. Ni andra önskar jag en riktig förlust resten av det nya året.

Jag blev arg då mannen hittade en smällare på vår yttertrappa, som inte smällt av. Någon , som jag med säkerhet kan säga är en ungdjävel här i byn, har inte ett uns empati för djur. Dens föräldrar låter ungen springa omkring i byn med smällare och förstöra för andra som bor här. Efter varje nyår är det brevlådor som är söndersprängda och soptunnor som ligger över gatorna. För att inte tala om allt skräp smällarna orsakar och ingen orkar städa undan. Nu säger jag karma återigen och skit går igen.

Vi köpte aldrig smällare eller fyrverkerier till pojken och visst var han sur över det, men han har alla fingrar kvar,ögon utan skador eller annat som kunnat hända. Idag bryr han sig inte om sådant, utan tycker att pengar kan användas till bättre saker.

Därför önskar jag er alla som avstår från att göra djuren vettskrämda, rusa bort från sina mattar/hussar, eller bli så rädda att det tar flera dagar för dem att bli normala. Kanske förstörda för livet? Ni som förstår hur man kan fira in ett nytt år utan smällare, hoppas jag ska får fina mellandagar med god mat och kärlek.

En kvinna som heter Ulla

Annonser

I dagarna hade en helt suverän film premiär, ”En man som heter Ove”. Jag ska se den för boken är kanon. Men det finns faktiskt en kvinnlig motsvarighet och jag kallar henne Ulla. Tror alla människor har en Ove eller Ulla i sig vid vissa tillfällen.

Jag har det i alla fall, som när jag ser unga mammor med mobiltelefoner i örat och ett barn i handen, eller i barnvagnen. Då är jag väldigt nära att ryta till och ta deras mobil, stampa på den och läsa lusen av dem. Men än så länge har jag endast glott ilsket och suckat. Eller när jag passerar ett av dagisarna i byn och ungarna skriker vad heter du och vad heter dina hundar? Ett tag drog jag till med fantasinamn eftersom de egentligen inte bryr sig om vad jag svarar. Sedan svarade jag skit i det du, men kom på att det inte är speciellt pedagogiskt. Nu låtsas jag inte höra och läs och häpna, hörde en unge säga att den tanten aldrig svarar. Nu har skrikandet slutat. De har alltså skrikit på djävulskap, men kloka Ulla har satt stopp för det.

Vid just detta dagis finns en icke parkering med skylt som säger att man inte ens får stanna. Där parkerar föräldrarna sina bilar när de hämtar/lämnar barnen. Då vaknar Ulla i mig och jag är nära att ta fram mobilen, knäppa ett kort och skicka till polisen. Gissa om jag får kämpa med min inneboende Ulla då. Någon gång har jag yttrat något om att någon måste fått körkortet på posten eller om de inte lär ut trafikmärken nuförtiden på körskolorna.

Sedan är det hemma och mannen som glömmer ditten och datten. Ulla har dykt upp en del där ja. Men hon har fått ge sig därför att mannen lider av ånk och det kan man inte göra något åt. Så Ulla är portförbjuden hemma, men gissa om hon försöker ta sig in ibland.

Om alla rannsakar sig så ska ni se att det finns en Ulla/Ove någonstans därinne som kommer fram vid vissa tillfällen.

Irriterande klibbigt

Annonser

Åska och regn i morse, borgade för att de skulle bli lite kyligare ute. Pratade med mannen som föreslog att jag skulle ta på mig en jacka när jag gick med hundarna. Efter att ha hämtat in posten fick jag klart för mig att jacka var utesluten. Luften riktigt vibrerade av fukt och kylan måste ha pyst upp någonstans i himlen. Jag föredrar att bli genomsur av regn istället för att det våta kommer inifrån.

Tyvärr, blev det precis som jag skrev sist. Med noll vind och fuktig luft blev promenaderna väldigt ansträngande. Som tur är så börjar jag få upp flåset igen efter semestern och de olika värkarna i benen och andra muskler har avtagit. När det är såhär fuktigt i luften blir småkryp som tokiga. Jag har haft x antal små svarta kryp på glasögonen så det har känns som att gå runt och titta på myrornas krig.

När sedan barn på dagiset jag alltid går förbi börjar med sitt tjat känner jag att det blir lite för bra. Deras ”vad heter dina hundar?”, ”vad heter du?” , ”ska hunden bajsa nu?” och annat intelligent får mig att fundera på hämnd. Nej, nej jag tänker inte något fysiskt eller att ge dem utskällning. Jag gav bara tillbaka i samma mynt. Frågade vad heter du och har du bajsat idag. Var bor du och vad heter din mamma? De blev tysta och nu vet jag hur jag ska bemöta deras gap.

Kanske blir någon förälder ilsken på mig och konfronterar mig någon gång. Men det tar jag gärna. För vad ger barn för rätt att fråga ut mig om saker de inte har med att göra eller ens bryr sig om att komma ihåg? För nästa gång jag går förbi kommer samma frågor från samma unge. Tänk, om jag satte mig ned vid vårat staket och började hojta till någon mamma som går förbi med sitt barn? ”Vad heter din unge?”, ”Vad heter du?” mm.

Yes, jag är aunty acid i denna by 🙂

Phu, pust, pust

Annonser

Klockan är strax efter halv sex på kvällen och äntligen sitter jag ned. Har varit i farten sedan halv två idag och äntligen kan jag pusta ut. Höll på att bli galen i affären. Vår ica är en liten affär med tränga gångar och när det blir mycket folk, är det outhärdligt att vara där. Jag brukar ha tur då många är på arbetet precis när jag handlar åt pappa. Idag hade tydligen halva byn slutat tidigare och hämtat sina ungar i förskolan. Dessa släpades med till vår lilla affär. Mammor med x antal ungar i släp fick för sig att de skulle ha en pratstund i de trånga gångarna.

Jag stod vid kryddhyllorna och letade efter bikarbonat. Något jag inte köper ofta och därför inte har en aning om hur förpackningen ser ut. Tre till fyra ungar sprang framför hyllorna hela tiden tills jag helt resolut ställde mig i vägen för dem. En av dem sprang till sin mamma och skvallrade att tanten stod i vägen för hans lek. Han ville väl att hon skulle säga till mig att akta på mig så han kunde få leka. En äldre dam kom bredvid mig och sade högt:”kan jag stå här, för jag är rädd att ungarna knuffar omkull mig?”. Mamman hörde det och äntligen noterade hon vad hennes ungar höll på med.

Det var lång kö vid paket/utlämningen/inlämningen och jag blev så varm av att stå där och vänta. Gissa om jag var glad att komma därifrån?

Nu är pappa omskött och mår bra, hundarna har fått sin mat och jag får sitta ned en stund. Fredagskvällen kan börja och nu blir det avkoppling.

Vi fick soliga promenader idag och det var så skönt. Men när jag lämnade pappa störtregnade det och nu håller vi oss inomhus. Fotot är någon månad gammalt, men det är lika grönt ute nu också. Kanske lite färre gröna blad på träden, men gräset är grönt och flyttfåglarna har kommit tillbaka. Såg flera flockar flyga in över skåne idag. Med +8 och sol så känns vintern väldigt långt borta.

 

Eftermiddag i byn

Annonser

Städningen är så gott som avklarad och gräsmattan klippt. Nu ska hundarna snart få sin middag och jag torka golven. Annars är det inte mycket liv i denna by på lördagen. Det märks att semestertiderna har börjat. Alla ungar som sprang än hit och dit har åkt sin väg till olika semesterställen. Skönt för oss som fortfarande är kvar i byn. Inget regn har fallit och värmen verkar hålla i sig. En förvirrad fluga har kommit in på kontoret och nu flyger den än hit och än dit för att hitta en väg ut. Jag kan bara önska den lycka till och hoppas de försvinner snart.

I morgon stundar arbete med företaget och dessa tidrapporter som börjat strömma in. Räkningar ska betalas och jag ska fortsätta med min synopsis på boken. Hundarna ska naturligtvis få sin tid och kanske blir vädret lika bra som idag. Då sitter vi med all säkerhet ute och sköter datajobben.

Pojken har handlat på giraffen, ett stort köpcentrum i Kalmar och styr nu kosan över bron. Förväntansfull och spänd inför den kommande veckan. Man avundas honom lite eftersom det är första gången för honom. Kommer ihåg hur roligt det var när jag för första gången åkte på semester utan mina föräldrar. Då var man äntligen vuxen.

 

Dag 2 som gräsänka

Annonser

Vaknade i morse med tre hundar i sängen. Jag slapp sova ensam i allafall. Lite snopna blev de när vi inte kunde gå morgonpromenad tillsammans allihop. Unkas fick gå första rundan och han tog tillfället i akt och strosade i sakta mak. Han är väl den av våra hundar som verkligen är trött på morgnarna. De andra två är desto piggare när de väl upptäcker att vi ska gå ut. Nellie hoppade två i garaget så jag höll knappt få på henne kopplet. Kuma var inte direkt hjälpsam då han tyckte att vi kunde busa lite under tiden.

Nåväl alla tre fick sina rundor och vi slapp regnet som redan dragit förbi. Fåglarna verkade sova förutom våra duvor som var ute på sin frukostrunda. De är inte ett dugg rädda för oss när vi kommer utan tittar bara när vi passerar. Andra duvor flyger upp i något träd, men inte vår vän som vi räddade från döden.

Jag brukar gå ut från byn och till nästa lilla by på dagarna, med hundarna. Mest för att Kuma ska slippa ungar och cyklar, som han tycker är riktigt hemska. Men tydligen har idrottsläraren på vår skola flyttat ut sina lektioner, på just den sträckan. Därför har vi nästan varit invaderade av ungar på våra promenader. Ska säga att det blir många stopp med Kuma som vägrar gå, utan ställer sig bakom mig. Hoppas de slutar med sina lektioner på den väg vi vandrar fram.

Har nyss kommit hem efter att ha hängt upp nya gardiner hos pappa, som blev väldigt glad. En av mina veteraner har tvättat hans fönster och nu kan han se ut. Inte för att de var helt nedsmutsade, men det blev en klar skillnad. Jag lyckades till och med att få ned persiennen i vardagsrummet, så han slipper solen i sommar. Hans fönster är åt väster och det kan bli ganska varmt på sommaren.

Detta var en lite rapport från vår blåsiga by en tisdag i maj.

Det var den tisdagen det

Annonser

Det är nu jag ska säga att arbetsdagen är över och att det är skönt med kväll. Men som egen företagare vet man aldrig säkert om man kan stänga butiken. Ska göra ett försök i alla fall. Måste säga att det varit en otroligt produktiv dag och att alla uppdrag är besatta med veteraner. Det roligaste är att jag lyckats få igång flera nya, som aldrig varit ute på uppdrag. De är glada och jag är glad.

Gräsmattan har blivit klippt och hundarna är fortfarande ute i omgångar. Inte så dumt att vara hemma ändå. Det enda jag måste hålla uppsikt över är vissa ungar som verkar tycka det är roligt att reta hundar. Våra hundar tycker det är så roligt att sitta vid staketet och titta på alla som går förbi. Men vissa ungar verkar vara födda elaka. Tråkigt att det ska behöva vara så. Undrar vad deras föräldrar skulle säga om jag retade deras ungar? Tror det skulle bli ett dj:a liv i byn. Nu ställer jag mig upp vid fönstret så de ska se att de är iakttagna. Då törs det inte göra något. De är riktiga ögontjänare.

Undrar om hundar kan vara pollenallergiker? Unkas ögon rinner mer än vanligt just nu. Det gör ju mina med och jag är allergisk. Öppnade altandörren efter att gräset blev klippt och det var som ett stort moln slog emot mig. Tjock i halsen och ögonen sved. Bäst att hålla sig inne ikväll.