Det tar tid

Annonser

Glada i hågen körde vi till Darty i Beziers för att köpa internet och mobiltelefon. Det sistnämnda är viktigt då man ofta måste ange telefonnummer till olika instanser.

Jag parkerar mot utgången så ser ni när jag kommer, var det sista jag hörde av Mr J innan han försvann. I Sverige tar det kanske högst 20 minuter att ordna ett abonnemang. Här är det väldigt mycket mer omständigt.

Efter två timmar började jag fundera om de tillverkade apparaterna, eller om Mr J höll på att köpa hela affären. Det var varmt och jag hade för länge sedan satt mig på förarsätet. Solen sken in på min sida och jag höll på att bränna armen på armstödet. Jag kopplade ur växeln och startade bilen. Då kunde jag ha på AC. Hundarna hade börjat flämta.

När Mr J äntligen kom ut fick jag en lång förklaring om att det var en hel del papper som skulle skrivas på och det av olika personer.

Vi körde till Castorama och där var det endast en sak som skulle köpas. Jag såg en crêpesvagn vid entrén. Det fick bli en sådan innan vi åkte hem. Eller hem blev det inte utan det var dags att köpa hundmat. Men nu är vi äntligen hemma igen.

Men innan vi ger oss i kast med allt detta blir det en öl och baguette med ost. Det är nog bäst efter dagens utfärd. Hundarna var glada och nöjda med att vi inte skulle åka mer.

Just nu pågår tekniskt arbete av Mr J som lyckats få med sig två fjärrkontroller från affären och det gäller att ta reda på vilken som är vår. De ställde in den i affären och den andra är tydligen kaputt. Jag håller mig i bakgrunden. Det är nog bäst så.

Det är varmt idag +32 och strålande sol. I morgon tänker jag inte sitta i husbilen på en parkering 🅿. Det blir en dag hemma i lugn och ro hoppas jag.

På torsdag nästa vecka är det dags att köra till Darty för att få koden till boxen. Sedan hoppas jag att vi ska kunna se på tv. Netflix ingår visst också så då kan vi se någon film och bra serie. Trevligt när det blir höst och vinter.

I morgon är det fredag.

Montpellier tur och retur

Annonser

Idag körde vi glada i hågen, för att se om Ikea hade sängar till oss. Vi körde på icke betalvägar, vilket då blev A 75 som är en stor fin motorväg. När vi sedan svängde av den var vägen lika fin.

I Montpellier var trafiken intensiv och det är ett måste att vara på alerten. Vår gps Lennart gjorde som han brukar och tog oss nästan rakt genom staden. Men som tur var slapp vi centrum. Det räckte bra som det var.

Vi körde förbi en jättestor plan där det var tävling i petanc. Affischer talade om att det var något slags mästerskap.

Vi kom fram till Ikea och sedan började ett snurrande. I sällskap med en fransk husbil körde vi runt och letade efter någonstans att parkera. Det finns tydligen inte en enda parkering för bilar högre än 2,5 meter. Efter en halvtimme gav både vi och den andra husbilen upp.

Trötta och besvikna tog vi oss ut ur staden. Nu var trafiken ännu mer intensiv. Mot Bezieres och nu var klockan mycket och hundarna behövde rastning. Den enda rastplatsen efter vägen var avstängd, så vi tog oss till Lidel där vi vet att man kan rasta dem.

Sedan körde vi till :

Där hade Mr J varit in ett par veckor innan och tittat. Denna gång följde jag med och nu har vi köpt säng. Lite dyrare än vi tänkt oss, men jag provlåg och hade kunnat somna direkt. Det roliga är att det är en svensk säng Hilding Olsson. I morgon får vi besked om de kan leverera den 18 :e eller om vi får den en dag senare. Ja, vi beställde hemleverans så vi slipper kludda med det.

Det kändes lite märkligt att skriva vår nya adress. Men väldigt roligt. Nu är vi tillbaka i Capestang och det har gått en dag till.

Fortsättning minnen 2

Annonser

Vi hade kommit till tunnlarna vid Gardasjön och det var mysigt att köra där. På några ställen kunde man stanna och det gjorde vi. En bil stannade vid oss och en man ville sälja guldklockor. En av killarna gick på det trots att vi talade om för honom att det bara var kattguld. Men förvånade var vi inte då han hade lyckats förstöra hela sin film han tagit i olympiabyn. Det var bara sådant han gjorde hela tiden. Nå, det var ju hans pengar så han fick väl slösa bort dem på vad han ville. Klockan var trasig innan vi kom hem.

Killarna i Porschen skulle till en modellplansfabrik i Pianoro, som låg långt ut på landet norr om Venedig. Vi följde med och styrde kosan upp bland bergen. På slingriga vägar tog vi oss fram och det hann bli mörkt. I en liten by stannade vi och gick in på en liten restaurang. Alla där blev så glada att se oss och bjöd oss på både mat och dryck. Ingen av oss kunde italienska, men vi pratade med händerna och kroppen. Det blev en jätterolig kväll. Folket visade oss till en parkering vid ett diskotek, där vi kunde sova över natten. Killarna hittade en gräsplätt som de lade luftmadrasserna och sovsäckarna. Jag sov i bilen i vanlig ordning.

På morgonen kom en ortsbo och ville ha med oss till restaurangen. När vi kom in hade de dukat upp ett helt fantastiskt frukostbord, som vi med glädje högg in på. Nu betalade vi för oss och jag tror ägaren inte tog fullt betalt då det var så billigt. En halv dag till på dessa smala bergsvägar och så var vi framme i Pianoro. Flygplansmotorn köptes och vi funderade på vart vi nu skulle ta vägen. Ner till kusten ville vi så det var bara att styra kosan ditåt. Det var ljuvligt att se det blå vattnet och vi stannade i en liten by norr om Venedig. Efter lite språkande med en italienare fick vi klart för oss att det fanns en camping. Incheckning och sedan upp med tälten så fort vi kunde. Alla nästan sprang ned till havet för ett svalkande dopp. Vattnet var ljummet och vad jag kommer ihåg stannade vi i väldigt länge. Den kvällen åt vi några konserver som vi köpte i campingens affär.

Fortsättning följer……

Men hallå vad händer här då?

Annonser

Efter en skön dag ute i gräset vid husbilen, kommer ett husvagnsekipage och snurrar runt. De hittar en plats där de vill stå och börjar lassa ut plastmöbler av den typ man har i sin trädgård eller liknande. Sedan en stor presenning som spikas fast i marken. En säck med pinnar töms ut och börjas sorteras. Nu ska här campas och förtältet ska sättas upp.

Ser man sig omkring på denna gräsparkering finns det inte ett enda förtält så långt ögat når. En och annan markis är utfälld men inget mer. Hur kan man då få för sig att sätta upp ett förtält? När kvällen kommer dras alla markiser in och de möbler av ihopvikbart virke läggs i garaget. Då ser det ut som vilken parkering som helst, bara att det står husbilar på rad istället för personbilar. De husvagnsekipage som letat sig hit tar efter detta och plockar ihop sitt bohag för att smälta in.

Någon påpekar detta för den nyanlände och all aktivitet avtar. Alla inklusive mig som roat sig med skådespelet de haft för sig tittar på  hur de plockar ihop allt och lyfter in möblerna i husvagnen. Jaha, detta är ingen camping och det var ju inget roligt. Jag hade det rätt roligt en stund i alla fall.