En svensk journalist har skjutits till döds i Kabul, Afghanistan. Nils Horners röst har hörts ofta i radion och jag kommer att sakna honom. Senast igår var han i radion och idag har rösten tystnat. Det innebär en stor risk att åka ned till dessa länder i asien och det var han säkert medveten om. Men att bli nedskjuten på en gata i Kabul var säkert inget han räknade med. Hans kolleger är chockade och bestörta över det som skett. Jag tycker att det är fegt att någon skjuter en människa i ryggen och hoppas att den som gjort detta kommer att få stå till svars för dådet.
På senare år har det blivit mer och mer riskabelt att arbeta som journalist i länder som är oroshärdar. Olika terroristgrupper har börjat rikta in sig på just journalister. De som ändå åker ned till dessa länder är modiga och ivriga att rapportera om vad som sker. Om ingen åkt ned så hade vi andra aldrig fått vetskap om vad som sker. De är modiga som trotsar farorna och åker dit.
En röst har tystnat i etern och det är fruktansvärt.
