Samma dag som mina söta påskliljor börjar slå ut, begravdes min gudfar. Därför har mina tankar varit i Avesta idag. Jag har suttit hos min pappa en lång stund och pratat om hans storebror. Minnen från deras uppväxt och hur mycket pappa tyckte om honom.
Vi kunde inte åka upp till begravningen, men vi var ändå där.
Det blev en dag med friska vårvindar och sol. Jag tog itu med våttorkning av huset och det ska man egentligen inte göra då solen lyser in. Det blir ju aldrig rent, utan man får gnida flera gånger innan man blir nöjd. Men nu är allt damma borta från möbler och dörrar. Nu har jag fått ner tiden till en och en halv timme och då får jag en stunds vila innan jag måste göra annat.
Hundarna blev glada då jag öppnade altandörren ut till trädgården och de kunde gå ut själva. Lite ovant tyckte nog Kuma att det var men Unkas satt en bra stund vid staketet och spanade. Så roligt att kunna låta dem få lite frihet igen och jag tänkte att det var bäst att passa på när vädret var så pass fint.
Traskade bort till pappas gamla lägenhet och packade och slängde en massa. Tyvärr har han varit rökare i många år och allt är så kladdigt och gult. Diskade några glas och tallrikar som han ska ha i sitt boende. Får vi bort lite möbler nu så känns allt bättre. Hade för få tidningar med mig och kunde inte packa allt som jag tänkt. Därför gick jag bort till pappa istället. Han fikade när jag kom men efter en kort stund rullade han in. Vi pratade en stund och farmor kom också.
Gick hem och öppnade för hundarna igen och de var ute en lång stund i trädgården. Det är ju ljust ute ända till klockan sex så de tycker om att spana mot gatan. Äntligen börjar livet bli lite roligare för dem. Om några veckor tar vi av pyjamasen från Mackan och sedan kan vi börja köra ut. Men först är det pappas lägenhet som ska tömmas och städas. Sedan kommer jag att ha mer tid att göra annat.
Jag älskar våren atschiii 🙂
Idag körde mannen mig bort till Oxie och pappa. Vi köpte med oss en stor burk med godis och en korsordstidning. Sådant jag vet att han uppskattar och han blev jätteglad. Han har fått sluta med flera tabletter och är så mycket piggare nu. Hans högra ben kommer nog aldrig bli bra och det på grund av förslitning. Så trots gymnastik varje vecka och att vänster ben fungerar bra nu, blir det rullstol resten av livet för honom. Pappa accepterar det och nu när hörapparaten fungerar perfekt är han glad. Vi pratade och skrattade en hel del idag.
Efteråt körde vi till Trelleborg och hämtade en smörgåstårta. Snart kommer pojken och vi ska fira hans födelsedag. Han blir 27 år och är en vuxen människa som vi verkligen kan vara stolta över.
För oss blir det en söndag där vi ägnar oss åt våra nära och kära.
Jag har strött bark i rabatterna och borstat hundarna. Sedan tog vi en paus på bänken och hundarna njöt.
Nyss tittade en veteran in, då han hade vägarna förbi.
Vi pratade om nya uppdrag och en som vill bli veteran.
Dags för mig att städa huset.
Glad lördag på er alla.
För något år sedan skrev jag i bloggen om ungdomar som ringde på dörren om kvällarna. När vi kopplade bort ringklockan, började de att banka och kasta sten istället. Troligtvis hade någon en yngre bror, som triggade småbarn att göra likadant på dagarna. Ibland när jag satt och arbetade på mitt kontor kunde jag se ett litet huvud vid dörren, som snabbt tog till benen efter att ha ringt på. Naturligtvis blev vi arga och försökte få tag i de som höll på. Småbarnen fick jag tag i en dag och pratade med, så det upphörde efter det samtalet. Det tog längre tid att få tag i ungdomarna och vi ringde polisen tillslut. Men en dag fick jag fatt i en av killarna och talade om för honom hur allvarligt polisen såg på detta. En kväll kom allihop och ringde på. De stannade och vi pratade med dem. Efter det samtalet slutade alltihop.
Det var så skönt att slippa sitta på helspänn varje kväll och livet blev normalt igen. Men under valborg hände det igen. Jag satt och arbetade på mitt kontor trots att det var helg. Som egen företagare har man inte ett åtta till fem jobb, med lediga helger. Det gäller att ta tag i mail som kommer och samtal som kan ge nya uppdrag. Två töser i illgröna jackor kom gående utanför fönstret och jag tänkte inte så mycket på det. Plötsligt tar en av dem sats och springer upp på vår trapp och ringer på dörren. Båda börjar springa allt vad de förmår och jag rusar ut efter dem. Men med slippers springer man inte särskilt fort.
Jag sitter och är arg som ett bi, skriver ett inlägg i facebook på vår bysida. Många reagerar och det blir både för och motargument. Jag följer diskussionen och svarar på en del. Naturligtvis kommer det en del konstiga inlägg, men det är väl naturligt. Det roliga är att folk verkligen blev engagerade och att resultatet blev att det är lugnt igen. Jag bryr mig inte om att jag inte fick tag i töserna. Det viktigaste är att min vädjan till de föräldrar det berörde tydligen läst eller fått reda på vad deras barn gjort. Vilket effektivt socialt medie facebook är.
Jag har uppnått mitt mål och är mycket nöjd. Visst kunde jag ha gått hem till dem, då jag har ett visst hum om var de bor, men nu behövde jag inte försöka leta upp dem. Hoppas jag slipper ta upp sådant fler gånger i något socialt medie.
Det var riktigt kyligt på våra promenader idag och plötsligt hörde jag ljud i luften. Det var nog flyttfåglarnas sista minuten resa som startade. Himlen fylldes av fåglar på väg söderut och de kommunicerade väldigt högt med varandra. Kanske passade de på då solen stod högt på himlen idag och sikten fri att flyga över vattnet. De brukar ta vägen över Skanör-Falsterbo, som är den kortaste biten över vattnet. Tänk, så skönt det vore att åka söderut och till värmen över hela vintern. Många husbilsägare som inte behöver arbeta, åker till södra Spanien och brukar skicka hälsningar på klubbens sida.
De sitter ute i värmen, medan vi här hemma håller på att frysa baken av oss. Jag vill också gå i kortbyxor på vintern i tjugofemgradig värme. Men det går inte med eget företag och arbete i övrigt. Fast vi drömmer om att en dag ska vi också vara en av dem som sätter oss i husbilen och åker söderut i slutet av oktober.
