Så skönt med moln som skymmer solen ibland. Vi går omkring och skrotar. Det ska va gött å leva.
Kuma går från skugga till skugga. Törstiga blir hundarna och vi fyller nytt vatten flera gånger om dagen.
Bigarråträdet är en favoritplats och det ger bra skugga.
Jag sitter på bänken och bara är. Så förflyter vår lördag. Pappa är uppe ur sängen och det känns bra. Livet är fint just nu.
Ännu en del av häcken är klippt och jag har klippt busken bredvid syrenen. Trots att det är så torrt,växer det så det knakar. Lavendeln har fått knoppar och snart sprider den en ljuvlig doft i trädgården. Gräset växer inte särskilt mycket nu och vi hoppas att det inte blir brunt. Ännu inget vattningsförbud i byn så vi vattnar lite försiktigt.
Både Mr J och jag har varit hos våra föräldrar en stund idag. Jag är så glad att pappas rum vetter mot öster, vilket gör att han har skugga på dagen. Farmor har det lite värre då hennes rum vetter mot söder. Jag var och köpte en dricka till åt pappa, och hoppas att han är lika duktig som tidigare att dricka. Vi pratar en del om hans uppväxt och tittar på fotografier. Det tycker han är roligt.
Nu i eftermiddag blir det skugga, skugga, vatten, vatten tills vi orkar göra något annat som t.ex äta middag.
Både vi och hundarna dricker vatten som om vi aldrig sett det tidigare. Viktigt nu när det är +27 ute. Sodastreamern går för fullt och snart är citronerna slut. Idag hämtade Mr J fläktarna från vinden och nu är det riktigt behagligt inomhus. Men något trädgårdsarbete blir det inte i denna värme.
Skuggan är det som gäller och vi har träd som kan ge oss det. Tror inte jag solat sedan i slutet av nittiotalet. Rynkor får man ändå och fräknar. Orkar inte heller att vistas i solen så länge. Tycker inte om att svettas och det fick jag nog av när jag var i klimakteriet. Livet är behagligare i skuggan.
Något man ändå begriper bättre är varför de har siesta i södra Europa. Viktigt att vila när man blir varm och trött. Lika viktigt som att dricka vatten. Därför tar vi det väldigt lugnt under dessa dagar.
Efter morgonens tur med hundarna håller vi oss i trädgården. Asfalten blir fruktansvärt varm och det gör ont i hundarnas tassar att gå på den. Det är något vi lärt oss på våra resor i södra Frankrike. Blir ju inte mycket lek för dom heller. De orkar inte i denna värmen.
Vad ska man säga om värmen? Det kom lite plötsligt. Så anser nog de flesta, då hösten, vintern och tidiga våren var väldigt blöt. Men nu är det precis som jag hoppades att sommaren skulle bli. Varm, grön och bara så ljuvlig. Ingen jacka eller strumpor på flera veckor. Vi fick ju se regn på Öland och den känslan som kom var ”svensk sommar”.
Livet är rätt fint just nu.
Det känns som att det bara blir varmare varje dag. Kanske slutar det i ett mäktigt åskväder ⚡? Just nu hopar sig molnen och det är en tryckande värme.
Satt i skuggan efter att ha borstat Kuma och Turbo. Det verkar avta i fällningen nu och det var i baken som den mesta pälsen lossnade.
Bigarråträdet har blommat färdigt och med tätt bladverk ger det skön skugga.
Mr J och jag delade på en flaska bubbelvatten och gjorde upp planer för resten av dagen.
Först gick han sin antikrunda till farmor och sedan jag till pappa.
Men hundarna fick vara i trädgården hela dagen. Unkas lunkade till staketet på framsidan och lade sig i skuggan där.
Pappa håller på att döstäda. Han går genom alla lådor och skåp. Jag kastar det han inte vill ha kvar och det jag känner att jag vill spara tar jag med mig hem. Även om det inte är något värdefullt, så är det minnen jag vill ha kvar.
Ni ska inte ha så mycket jobb när jag dör, säger han. Kanske är det lite av minnenas korridor han går i nu? Sedan vill han veta vad som blir kvar utan att behöva skämmas för det.
Känner mig lite sorgsen över att han kanske inte finns på jorden snart. Men dessa sexton år har jag försökt ta till vara på och det gör jag även med de återstående dagar, månader eller år som vi har kvar.
Idag var det mer normal värme ute och vi kunde njuta av promenaderna. En stunds vila på bänken i skuggan tar jag alltid med varje hund. Skönt att vila foten och benet.
Lite svettig blev jag trots att det blåser. Nu har jag öppnat ut till trädgården och huset känns behagligt. Jag och hundarna kopplar av en stund innan det är dags för deras middag. Pappa var glad för att de hade klippt häcken utanför hans fönster. Nu ser han folk som går förbi.
Lite dagvill blir man när måndag är en söndag. Men vi har försökt tänka tisdag hela dagen.
Den lite kyliga morgonen +11 blev efter några timmar riktigt behaglig med +23.
Unkas och jag gick förbi badet och en kö väntade otåligt på att få komma in. På vägen mötte vi flera barn som varit hemma med skolväskan och hämtat badkläder.
Men större delen av dagen har vi tillbringat ute i trädgården. Jag har vattnat blomlådorna och mina rosor.
Kuma har följt mig som en skugga hela tiden. Nu när middagen är uppäten, väntar de på att husse ska komma hem.
Inte ett moln så långt ögat kan nå. Precis lagom varmt och dagen har vi tillbringat ute i trädgården.
En långpromenad ut på landet och genom byn. Vi var inte alls så varma som igår. Sedan en frukost i uterummet.
Jag har klippt två buskar och känner mig nöjd 😊.
Mannen vaxar husbilen och jag kopplar av med hundarna i skuggan. En dansk öl sitter som en smäck.
Dagens sista träning klar och jag var ordentligt varm. Därför satte jag mig i skuggan av mitt blommande träd. Nu har blommorna gått från vitt till rosa.
Nu är jag bara go och glad. Ska avslöja att en kall öl gjorde susen. Det enda måste jag har kvar idag är att ge hundarna mat om sådär en halvtimma.
Men först lite slappa.
Något svart och vitt lurar nedanför mitt fönster. Jag har det öppet och Unkas hör mig. Just nu spelar jag lite musik och det tycker han om.
Nu ska jag betala mina räkningar och lätta mitt samvete.
Kuma föredrar att ligga inne hos mig, han gillar inte att det rör sig eller låter ute.
Men vi ska sitta ute i skuggan senare idag. Då ligger han vid mig.
Hundarna och jag tackar för att vi får ännu en solig dag.
Idag var det sämre med skugga och vi var glada när det blev ett tillfälle. Men tro inte att jag klagar, ånej.
Livet är rätt bra, trots en del problem. Farmor börjar bli senil och det är verkligen tråkigt. Förra sommaren kunde jag möta henne i byn, när hon gjorde sina ärenden.
Idag klarar hon inte att gå på toaletten själv. Skulle hon klara av att gå, så är det inte säkert att hon hittar hem. Tidsbegreppen slirar och hon vet inte om det är morgon eller kväll.
Ibland tycker jag att livet är orättvist. Varför ska just farmor behöva bli dement?
Tursamt nog är pappa klar i huvudet. Där är det mer benen som inte bär. Jag hoppas att han får vara klar i huvudet till sitt sista andetag.
