Oj, sol idag

Annonser

Det blåser ordentligt ute och det är vi glada över , för vi slapp torka tassarna idag. Unkas verkar ha ont i magen för han har spytt sedan i morse. Nu vill han inte ha något och det är lika bra det. Magen ska få vila ett tag. Annars har vi faktiskt haft en lugn och trevlig dag. Tack vare vädret kunde vi njuta när vi var ute med hundarna. Det kändes faktiskt lite som vår.

Det lyser gult lite här och var just nu. Är det 30 januari? Kommer inte ihåg att det startat så här tidigt något annat år. Vår skogsduva dök upp idag och det är faktiskt ett vårtecken.

Mr J var bort till farmor igår och det är inte så bra med henne. Hon blir mer och mer dement för varje dag. Livet är inte roligt för henne nu och tyvärr har hon blivit lite elak mot de andra boende. Så tråkigt att denna glada och positiva dam tacklat av så mycket. Det känns som att livet rinner ur henne. Därför är inte våra humör på topp just nu. Så tack för solen som sken idag.

Vi vet ju att våra föräldrar inte har så många år kvar, men det verkar gå så fort nu. De blir 93 år båda två och det är ju egentligen ingen ålder idag. Jag ska till pappa i morgon och han är fortfarande klar i huvudet. Åldersglömsk men inte dement. Där är sjukdomen kol hans gissel och lungorna är inte de bästa. Varje dag andas han i en apparat och det hela förvärras hela tiden. Om han vetat vad rökningen orsakade så tror jag att han slutat tidigare. Men det blev hans tröst när mamma dog och han hade svårt att avstå.

Jag slutade röka när mamma dog och har inte tagit ett bloss sedan dess. Snart femton år sedan. Mitt rökfria liv är så mycket bättre och okomplicerat. Det enda jag ångrar är att jag började igen efter att ha hållit upp i fem år. Det var under min träningstid och då jag sprang maraton. Förhållandet till mannen jag levde med tog slut och jag föll tillbaka på ett mer ohälsosamt liv. Roligt men dessvärre började jag att röka igen. Så fruktansvärt dumt.

 

Nötter

Annonser

Ibland kan jag inte låta bli att skratta högt när jag hör Mr J konversera med sin mor (farmor) i telefonen. Damen i fråga har börjat bli dement och saken är också så att hon har ont i sin höft. Efter en operation för x antal år sedan har den blivit sämre på grund av att brosket blivit tunnare med åren. Hon är sittande i rullstol och drömmer om att kunna gå igen. Det är endast fem år sedan jag kunde möta henne på byn, med rullatorn i högsta hugg pinnade hon på som den värsta sprinter.

Nåväl åldern tar ut sin rätt och vid snart 93-års ålder, har hon sjunkit ihop till en liten gumma. Mr J hittar henne ofta sovande framför tv:n som har ljudet på högsta volym. Hörseln är inte vad den varit heller.

Så igår ringde farmor och ville höra sig för hur vi hade det. Mr J förklarade att vi varit och handlat och att han sedan kört till tippen med skräp. Nu satt vi och tittade på  En plats på landet, på tv. Då frågade farmor:”Har du sett på tv på tippen”. Nej, jag kastade skit där, ropade Mr J. Efter några turer angående tippen kom de fram till att läkaren skulle komma och undersöka farmor. Hon hade trott att de skulle behöva åka till sjukhuset. ”Nejdå, läkaren kommer till dig”. svarade Mr J. ”Jaha, ska du åka till sjukhuset då?”, frågade farmor. Varav Mr J utbrister att vad ska han göra på sjukhuset?  Då satt jag och fnittrade.

Men samtalet slutade i alla fall med att farmor var rätt nöjd, då hon får små vita nötter på kvällen, innan hon ska lägga sig. Så nu drömmer hon väldigt mycket. Hon slipper ha så ont i höften när hon ska sova.

Jag ser fram mot eftermiddagens telefonsamtal.

Funderar vidare

Annonser

Idag var det sämre med skugga och vi var glada när det blev ett tillfälle. Men tro inte att jag klagar, ånej.
Livet är rätt bra, trots en del problem. Farmor börjar bli senil och det är verkligen tråkigt. Förra sommaren kunde jag möta henne i byn, när hon gjorde sina ärenden.
Idag klarar hon inte att gå på toaletten själv. Skulle hon klara av att gå, så är det inte säkert att hon hittar hem. Tidsbegreppen slirar och hon vet inte om det är morgon eller kväll.
Ibland tycker jag att livet är orättvist. Varför ska just farmor behöva bli dement?
Tursamt nog är pappa klar i huvudet. Där är det mer benen som inte bär. Jag hoppas att han får vara klar i huvudet till sitt sista andetag.