I vecka kvar

Annonser

Årets deppigaste dag är det idag och jag kan hålla med. Det började med lätt snöfall i morse, som har utvecklats till ett förbaskat snöoväder.

Jag hade planerat att gå och köpa batterier till pappas hörapparat. De planerna grusades eller jag ska väl säga snöade bort. Nu är Mr J så snäll att han kör och handlar batterier och lämnar dem hos pappa.

Jag har istället packat ner allt porslin och glas från köksskåpen.

Detta är en del av allt som nu finns i lådor ute i garaget.

Det blev två till efter denna. Så nu är det 45 lådor totalt. Passade på att packa ner några smålampor och en del tavlor som fick plats i lådan. Det gäller att fylla upp och inte ha en massa luft i lådorna. Badhanddukar och lakan är bra packmaterial. Så nu är allt sådant också packat.

Jag har räknat ut att det är elva dagar kvar i byn nu.

Hejdå hösten

Annonser

I morgon är det första november och jag undrar var hösten tog vägen. Tidigare år har jag kunnat njuta av all vackra höstlöv, med alla fina färger. Nåja, förra året hade jag endast fönsterbord på grund av mitt skadade ben och ankel. Men året dess för innan njöt jag ordentligt. I år har det bara varit kvalmigt, vått och grått. Jag kallar det en disktrasehöst. Så idag på höstens sista dag blev det klar luft, vindstilla och en riktigt härlig dag.

Nu kör vi mot den riktigt mörka tiden och snart kommer kylan ordentligt. Med +8 idag var det behagligt, men nu sjunker temperaturen varje dag. Jag blir så sömnig var eftermiddag när mörkret smyger in över byn. Då påminns jag om när jag bodde i Luleå. Inte många timmar ljust under vintern och så trött jag var när jag kom hem efter jobbet. Kylan som var däruppe gjorde nog sitt till. Så kallt har vi aldrig här nere i skåne, men den fuktiga luften och blåsten gör att man blir frusen. Någon riktig vinter har vi inte haft sedan 2011, då vi hade riktiga snöoväder. Sedan dess har det varit blask och is. Något som inte jag är förtjust i.

Idag var jag ute och hällde fågelfrö i mataren och jag hade faktiskt en talgboll kvar sedan förra året. Lite för fåglarna att börja med. Ska gå till affären och köpa mer i morgon. Det börjar nog bli kärvt på matfronten för fåglarna nu, även om jag lyckats få två myggbett på vänster knä. Sablar vad de kliar.

Tomt och tyst

Annonser

Efter att snöovädret dragit och en klass 2 varning utfärdats, är det ödsligt i byn. En bil har jag sett åka förbi och den skulle säkert inte någon lång bit. Mannen ska ge sig ut senare och hämta våra föräldrar till födelsedagsmiddagen. Kanske inte det bästa väder att bjuda hem dem. Men vi brukar laga något gott och sitta en stund och umgås när de fyller år. De kommer inte ut så ofta just på vintern eftersom halkan är jobbig när man blivit lite till åren. Jag tror att det är viktigt för välbefinnandet att få umgås någon timme då och då. Som man säger: ett skratt förlänger livet och det vill vi ge dem.

Hundarna älskar när det kommer besökare och njuter av att det är mycket folk hemma. Först blir de uppspelta för att sedan bara gå runt för att bli klappade. Det finns alltid någon hand som är ledig, vilket de snabbt spanar in. Läkarna har ju kommit på att när man klappar en hund eller katt utlöses det endorfiner som gör att man mår bra. Något som gör att man håller humöret uppe och inte blir deprimerad. I skåne finns det kurser för att utbilda vårdhundar och jag tror att det snart kommer att finnas sådana på nästan alla vårdboenden. Det tycker jag är positivt och tänk så underbart att få ha ett djur i sin närhet även om man inte orkar ta hand om det fullt ut.

Vi måste ta hand om våra äldre på ett bättre sätt än vi hittills gjort.