Hårt rosslande och mycket orolig var min pappa då jag kom till Trelleborg. Men då jag hjälpt honom på med syrgasmasken och hörapparaten log han mot mig. Med en mun utan tänder var det ett så fint leende. Jag blev så glad att han ändå kunde le. Nu är jag mycket lugnare och i morgon ska jag åka dit igen.