Om nästan exakt tjugo minuter kommer vår Kuma att börja prata. Varje dag tio i fem gör han det. Det började sedan han varit hos oss i ungefär fem månader och har fortsatt sedan dess. Det är nämligen så att hundarna får sin mat klockan fem varje dag. Jag är noga med att hålla den tiden varje dag. Kuma vill tydligen att jag håller mina tider. Han pratar också fem minuter innan vi ska gå ut på vår dagliga långpromenad.

Det är lustigt att han kan vara så precis i tiden. Att hundarna far upp när jag reser mig mitt på dagen beror ju på att de hoppas att något roligt ska hända. Men på eftermiddagen brukar jag hålla mig vid datan och arbeta, och utan att jag sagt något eller gjort någon rörelse börjar lille herrn prata.

Vi har våra rutiner varje dag och då är det klart att hundarna förstår vad som kommer efter att jag t ex bäddat sängen och hämtat in posten. Efter att de fått mat ska de ut i trädgården en stund och när de kommit in börjar de vänta på husse. Han brukar ju komma strax efteråt. Fast nu har husse sex veckor ledigt innan han börjar på sitt nya arbete. En välbehövlig vila för honom, men rutinerna blir lite ruckade för hundarna. De är lite konfunderade, men glada att ha oss båda hemma om dagarna.

Det är middagspratet som förbryllar mig lite och får mig att undra hur Kuma kan veta att det strax är matdags. Just nu ligger han på kontoret hos mig och sover. Inte en tillstymmelse att han vill ha mat. Men om fem minuter är det annat ljud i skällan.