Minnen

Annonser

Såhär i slutet av sommaren kommer gamla minnen tillbaka. Som min första riktiga utlandssemester. Inte för att jag minns alla detaljer men själva resan kommer jag ihåg. Jag var sexton år och hade precis slutat högstadiet. Vi var några stycken som brukade samlas på kvällarna och eftersom det flesta var kompisar med killen jag sällskapade, var de några år äldre och hade arbete. En kväll satt vi och spånade om vad vi skulle göra på semestern. Tidigare somrar hade vi varit hos någons förälders sommarstuga i Sverige och det kändes inte speciellt spännande. Vi ville göra något annorlunda och Italien föreslog någon. En tältsemester nere i varmt klimat, där man inte behövde oroa sig för regn och kanske bli lite solbränd kändes spännande. Vi blev fyra stycken som skulle åka, jag, min kille och två av hans killkompisar. De andra tordes inte och hade heller inte råd.

Det var spännande när vi körde iväg i min killes illgröna volvo amason. Någonstans på vägen ned genom Sverige, fick vi punktering och körde in på en däckverkstad. I Gränna stannade vi och tog kort vid Brahehus. Men vi ville vidare och fortsatte ned till Malmö. När vi körde över hallandsåsen och såg det öppna landskap som bredde ut sig, så kändes det redan som att vi var utomlands. Det var så mycket annorlunda än det vi var vana vid. Vi måste ha tältat någonstans i skåne då vi tog färjan till Travemunde tidigt på morgonen, men jag minns inte var. Baren blev vår plats under hela överresan och de som inte körde kunde dricka öl. Jag kanske drack en eller två men vet inte så noga. Kommer ihåg att det var en man som spelade trumpet i baren och en av killarna i sällskapet ville höra ”Gotländsk sommarnatt”, hela tiden. Vet inte hur många gånger den stackars trumpetaren spelade den, men han var säkert enormt trött på den efter den här turen.

Vi ställde oss på däck och tittade när färjan anlöpte Tyskland och då började äventyret. Alla killarna hade körkort och turades om att köra, så vi fortsatte genom Tyskland, nästan utan att stanna. Vi hade köpt en karta och visste att det skulle finnas en tältplats i Munchen, nära djurparken. Men det är en stor stad och när vi snurrat runt samma park en tredje gång stannade vi och frågade efter vägen. Vi hittade fram och slog upp vårat tält. Campingen låg vid floden med djurparken på andra sidan den. Man kunde höra lejon och elefanter. Där stannade vi några dagar, eftersom vädret var så fint. Ett besök gjordes på olympiastadion och jag tog ett kort på plåten med Ulrika Knapes namn. Vi träffade flera andra ungdomar på campingen och hade en rolig tid där. Badade gjorde vi i det intilliggande utomhusbadet och öl drack vi på campingens servering.

Fortsättning följer…..

Pustar ut lite

Annonser

Har prickat av det mesta på min att göra lista idag. Har kvar att utfodra hundarna och vattna blommorna inne och ute. Måste bara sätta mig ned en liten stund för att hämta andan. Jag har känt mig en aning stressad idag och det är inte alls bra. Så ska det inte vara före en lillsemester och då blir man bara irriterad innan man är iväg. Nu har jag även hunnit med ett par ärenden på internet som måste göras före tisdag nästa vecka och lugnet börjar infinna sig.

Nu kan jag koncentrera mig på resan istället och att allt som ska med packas. Vi behöver verkligen detta avbrott och om ett par timmar susar vi över Öresundsbron. Ikväll somnar vi i Tyskland och nästa stopp på resan. Återkommer med en uppdatering då.

Förberedelser pågår för fullt

Annonser

Eftersom jag ska ha ett litet möte i morgon mellan nya uppdragsgivare och veteraner, måste jag vara väl förberedd. Hoppas verkligen att min veteran får fler än ett nytt uppdrag. Hon vill ju ha det och behöver verkligen pengarna. Det är inte lätt att leva på den pension man får om man varit hemmafru största delen av sitt liv. Man räknar ju inte med att ens man ska dö i förtid heller, men tyvärr kan detta hända. Sedan är det viktigt för mig att visa denna by att jag har aktiva veteraner så fler anmäler sig för att få uppdrag. Jag har ju ett hantverksuppdrag som jag behöver ha en duktig veteran till. Sedan ska jag scanna lite papper till den veteran som precis anmält sig. Skulle vilja ha lite fler uppgifter om vad han kan tänka sig att utföra.

Nästa förberedelse är vår lilla roadtrip utomlands som startar i morgon kväll. Just nu scannar jag de två små datorerna och uppdaterar deras virusprogram. Den ena ska vi ha som tv och den andra som ett komplement till denna stora data. De ska vara fulladdade och klara inför i morgon. Sedan ska jag titta på ställplatser som ser trevliga ut. Vi gör denna höstresa eftersom vi inte haft riktig semester i år och känner att det skulle ge oss mer energi. Det blir bara en kort tur nedåt Tyskland men det ska bli roligt att se lite annat och handla lite roliga saker. Jobbet kan jag ju sköta med hjälp av datan och mobilen som alltid är på. Så nu fortsätter jag förberedelserna.

Vårdagjämning

Annonser

Idag är det vårdagjämning och enligt meterologerna har våren kommit ända upp till Sundsvall. Väldigt tidigt är det och många tycker nog det är skönt. Dagens väder är inte speciellt vårlikt, men när man hör fåglarna så anar man att den är här. Värmen ska komma senare denna vecka och då kommer kanske vårkänslorna också.

Jag tänker tillbaka på förra årets vår och hur den arabiska revolutionen startade. Fortfarande kämpar människor för rättvisa och demokrati i sina länder. En del våldsamt och andra lite lugnare med val. Vi trodde kanske att livet i Irak och Afghanistan var mer normalt idag, men tidningsartiklar säger det motsatta. Självmordsbombare utgör ett stort hot för människorna och det dagliga livet. För det är ju alltid så att det är de små extrema grupperna som inte vill att livet ska bli normalt. De vill fortsätta strida mot staten. Det finns så mycket ilska och uppdämd vrede hos de folk som varit förtryckta under lång tid.

Det som gör mig ledsen är att många unga kan räknas som förlorade, då de aldrig fått leva i fredstid, utan alltid haft våldet utanför sin dörr. Hur ska de kunna tackla en demokrati och ett samhälle som inte vill ha våld? Jag undrar hur det skulle gått för alla de unga nazistiska ungdomar som stred under andra världskriget, om Tyskland inte hade besegrats. Än idag lever äldre människor från den tiden som fortfarande har kvar sina nazistiska värderingar. De för dem vidare till de yngre. Ett resultat kan vi läsa om i tidningarna idag. Barn i judiska skolor skjuts ihjäl i Frankrike och nu senast i Toulose. Man undrar om det aldrig ska ta slut.

Ibland känner jag att det vore skönt att bo ensam på en ö. Slippa människor med så mycket ilska omkring sig. Jag som bor i ett någotsånär lugnt land som Sverige är krigstrött.