När vi går runt byn på söndagarna slås vi alltid av att det är så tyst. Det just inga bilar som kör längs landsvägen och ytterst få människor. Jag tycker att det är skönt när man kan höra fåglarna och slippa allt brus från trafiken. Inte för att det är speciellt öronbedövande på vardagarna heller, men söndagarna är speciella. Såhär i slutet på februari och då sportlovsveckan startar, känns det som att allt står stilla en stund. Precis innan våren bryter ut och allt börjar bli grönt.

Mina lökar har klarat både snön som föll och kylan som var. Men de har inte växt utan bidar sin tid. Precis som vi gör. Idag tar vi det lugnt och hundarna tycker att det är skönt. Mr J har tvättat Madame som nu är vit och fin igen efter att ha haft en brun nyans i flera veckor.

Vi sitter i biblioteket och pratar om framtiden och historien. Allt förändras och vi med. Men när man tänker tillbaka inser man hur fort förändringen gått med både kommunikation och levnadssätt. Jag kommer ihåg när den första pizzerian öppnade i staden och hur vi köade för att komma in. Nu kan du beställa pizza på telefonen och få den hemkörd. Det måste kännas ännu mer konstigt för våra föräldrar som kommer ihåg de första bilarna och när de fick telefon installerad i sina hem.

Själv väntar jag bara på våren och att allt ska bli grönt igen.