Såhär i slutet av året har jag börjat snegla bakåt och vill försöka knyta ihop hela resan vi gjort. Om man tittar på vår jordglob så har vi inte flyttat mer än ca 2 centimeter och det är ju ingenting jämfört med de som flyttat till till exempel Thailand. Men för de som inte flyttat alls eller endast bytt ort i Sverige är det ju kanske ett stort steg. Ett annat land och annan kultur. Vi funderade ju i flera år vad vi skulle göra när vårat arbetsliv var över. Att vi skulle flytta från byn var en sak som kändes viktig. Huset var för stort för oss två och efter 18 år kunde vi byn och det var dags för en förändring.

Vi behövde en ny utsikt och var trötta på vädret i Sverige. Under en av de varmaste somrarna lade vi ut huset för försäljning och efter flera visningar såldes det till ett pris som vi ville ha.

Vi slet som tokiga med att packa allt vi villa ha med oss till vårat nya hem. Mr J körde 19 släp med saker vi kastade till återvinningen. Vi sålde saker på blocket och gav bort möbler och tavlor. Så äntligen kunde vi se bilen med vårat bohag rulla iväg och vi hade en oviss framtid i husbilen som nu var det enda hem vi hade.

Mr J hade bokat plats på Sibbarp camping så efter att ha stannat till i Trelleborg för att skriva alla papper styrde vi kosan dit. Det var skönt att åka från byn efter att ha bott i husvagnen utanför huset i en vecka. Vi såg Öresundsbron varje dag och undrade när vi skulle kunna köra över den. Vi skulle flytta till Frankrike och Langedoc. Men var där hade vi ingen aning om då vi inte hade tittat på något hus. Därför var vi ivriga att komma iväg och börja leta. Vi slapp snö men inte regn under februari när vi stod i Sibbarp tre veckor. Så lång tid tog det att göra klart allt med bank och annat.

Men så äntligen kom vi iväg och efter två stopp var vi i norra Frankrike. Men vi hade lång väg kvar. Därför körde vi långa sträckor varje dag. Jag satt och letade campingar som skulle vara öppna under februari och hittade:

Motocrossbanan i Thibery. Där hade vi underhållning av alla åkare varje dag och kunde köpa färskt bröd. Vi ville ju ha el då det fortfarande var kyligt om nätterna så det blev en bra plats. Här hade vi nära att köra för att titta på hus. Men i början på Mars började andra ställplatser öppna och vi besämde oss för att köra till Vias plage.

Här nere bland palmerna och mullbärsträden stannade vi ända fram tills vi hittade vårat hus. Det blåste stormvindar och var sol. Vi såg havets olika färger och det var både roligt och jobbigt. Ovissheten var jobbigast innan vi hittat huset och fått klartecken att vårat bud godtogs. Det var ännu mer pappersjobb med bank och notarie. Nästan varje dag kom det ett mail att ett nytt papper skulle skrivas på eller en uppgift saknades.

En omtumlande tid tills vi hade det första mötet med notarien. Våren gick över till sommar och med den kom värmen och fler husbilar. Priset på platsen höjdes och sedan kom det nästan bara husvagnar och vi började fundera på att flytta någon annanstans. Var rätt trötta på blåsten också. Därför körde vi till nästa camping den 29:e maj.

I Capestang vid Canal du midi hittade vi en grön oas som drevs av mairen i byn. Här tänkte vi stanna tills det var dags för sista mötet med notarien och vi skulle få nycklarna. Min pappa blev dålig och kördes till sjukhus men fick återvända hem till sig. Sedan blev vår älskade Unkas riktigt dålig och vi körde till den veterinär som vi hittat. Det visade sig att urinblåsan spruckit och en tumör hade orsakat det. Så vi lät honom somna in dagen innan vi skulle till notarien och hämta nycklarna till huset.Unkas fick några fina veckor då han kunde ligga i skuggan utanför husbilen och det inte blåste. Men det gör så ont i hjärtat att han inte fick se trädgården och huset. Den 18:e juni flyttade vi in i huset och tömde husbilen. På förmiddagen kom sängen som vi beställt och jag kunde bädda för vår första natt här.