Nöjda med dagen

Annonser

Vaknade i morse av att Turbo donkade tassen i huvudet på mig. Försökte låtsas som att jag sov men hon gav sig inte utan det kom en donk till av tassen. Bara att ge upp och slå de blå. Hon blir så glad då och slänger sig på en för att kela. När hon gör det Vaknar Kuma och börjar prata. Ingen idé för JR att försöka sova mer heller. Det var ju inte fel för vädret var underbart.

Jag skyndade ut med lakanen och körde igång maskinen. Två och en halv timme senare var allt torrt och doftade underbart. Vi satte oss ute i trädgården och drack var sin liten heiniken öl. Pratade planering och bara njöt av vädret. Jag såg en citronfjäril och det var många år sedan jag såg en sådan. Sedan var det de vanliga påfågel och nässelfjärilarna som flög omkring. Fåglarna kvittrar som tokiga just nu, men det är mysigt att sitta under en blå himmel och lyssna till dem. Vi har så lugnt och tyst på vår gata, men på andra sidan huset är det mer trafik.

Kuma verkar ha hittat sin favoritplats och han låg där i ett par timmar och sov. Turbo ligger korta stunder men sedan är det en ödla eller något annat som måste kollas upp. Lite toklek med en pinne blir det också. Men det är fortfarande lite kyligt på kvällarna. Fast vi sover med fönstret öppet och det är inte många nätter som jag måste haft det stängt.

Med andra ord har vi haft en lugn och skön dag i Chalet angel. Ingenting omvälvande har hänt och det är skönt.

Igår när jag tittade ut såg jag denna molnformation och kunde inte låta bli att fota den. Det ser nästan ut som ett rymdskepp eller en zeppelinare.

När jag skulle trycka ner jalusierna var den fortfarande kvar. Skulle ha öppnat fönstret men när man är lat så blir det en blixt med på fotot. Annars hade det kunnat bli en fin bild. Fast man kan kanske redigera bort blixten? Tips på bra fotoredigerarprogram tas tacksamt emot. Inte första gången detta händer mig.

Min fredag

Annonser

Idag skulle det bli en ganska vanlig fredag, trodde jag. Skyndade mig att duscha och klä mig innan jag skulle köra till vårdcentralen. Det fungerade bra och jag satte mig ned och väntade på att få komma in. Nio var det sagt, men som vanligt blev det först kvart över innan läkaren kom. Men här kommer det som gjorde denna fredag till annorlunda. Mannen ringde mig och undrade när jag skulle till VC. Sitter och väntar här redan var mitt svar. Hemtjänsten hade ringt honom och nu var farmor på väg dit. Kunde jag hjälpa till när hon kom?

Jag kikade ut genom fönstret och efter en stund såg jag sjuktransporten. Farmor var på väg in. Min läkare kom och jag sade till henne att nu fick hon vänta för min svärmor var på väg in. Lite skönt var det att få ge igen för den tid jag fått vänta. Sedan gjorde jag mitt läkarbesök kort och skyndade mig ut. Farmor skulle ta prover och allt gick bra förutom urinprovet som kammade noll. Ibland går det bara inte att kissa på befallning. Läkaren gjorde det säkra och skrev ut antibiotika för infektion.

Jag blev sittande en timme med farmor och väntade på sjuktransporten hem för henne. Då märkte jag hur illa det står till med vår älskade farmor. Hon svamlade och var inte riktigt klar i huvudet .

När jag sedan kom hem och gick ut på mina turer med hundarna, snurrade tankarna ordentligt. Vad gör vi nu och vad blir rätt för farmor. Hon älskar sin lägenhet och sina grannar, men klarar hon verkligen av att bo kvar där? Jag vill inte att hon ska må dåligt den tid hon har kvar, men var någonstans mår hon bäst?

Detta blev inte någon vanlig fredag, det blev en dag då vi fick se verkligheten i vitögat. Något måste ske, men vad?

En vanlig måndag men ändå inte

Annonser

Lite konfunderade är hundarna, men har funnit sig i att de bara är två nu. Unkas är den som deppat i helgen och därför fick både han och Kuma gå sina vanliga rundor.
Unkas var med och lämnade posten till pappa, vilket inbegriper att han får en pepparkaka. Så han var glad som en speleman när vi kom hem.
Kuma fick gå rundan ut på landet och då blev han glad.
Nu har de busat en stund med varandra och ligger här i biblioteket.

En dag har de glömt hur det var när Nellie fanns hos oss. Vi människor glömmer det inte och det räcker. Mina två prinsar ska inte bli påminda och bli ledsna.