Etikettarkiv: bestämma

Kvinnor/flickor måste få bestämma

Publicerat av
Svara
Annonser

Min kropp är min och jag bestämmer över vem som får röra den och om jag vill bli med barn eller inte. När någon tafsar eller våldför sig på någon kvinna/flicka måste den få ett straff. Vi måste även få avgöra om vi vill behålla det barnet eller inte. Jag beundrar alla kvinnor som arbetar för kvinnors och flickors rätt till sina egna kroppar. Advokater som ägnar sin yrkeskarriär åt att hjälpa dem som någon våldfört sig på.

När så Trumpen sitter i ovala rummet och skriver på ett papper för ett förbud mot abort, blir jag svart i ögonen. Ingen man i hela världen ska få bestämma över kvinnors kroppar eller om de ska föda barn eller inte. Det bästa är väl om man är två som bestämmer om det, men tyvärr verkar en del män/pojkar inte högakta den kropp som har möjlighet att bära på ett liv och föda fram det. De anser att det är deras lekplats och något de kan göra som de vill med.

Allt beror på uppfostran och bristen på det. När en ung man kan kalla en äldre kvinna för hora, när hon påpekar att man faktiskt plockar upp efter sig, är det en attityd som kommer hemifrån. Jag reagerar starkt på sådant och när jag gav svar på tal fick vi våran postlåda förstörd. Eftersom jag bor i en liten by spred sig det hela snabbt och jag misstänker att med en attityd som den, har man säkert liknande till allt. Den unge mannen bor inte längre i byn och tydligen bar han en stark aversion mot postlådor för han tog sönder sin egen också innan han försvann.

När så Kjell A Nordström skryter om att Stockholm växer snabbare än Kina och att landsbygden är att betraktas som en skräpyta, blir jag full i skratt. Sedan undrar stockholmare varför resten av Sverige betraktar dem som idioter. Jag kan faktiskt gå ut med min hund då det är mörkt, utan att någon hoppar på mig. Det var många år sedan något mord skedde på våran skräpyta. Nordström menar att här finns ingenting mer än djur och träd. Jag föredrar det framför skottlossning och risken att bli rånad eller våldtagen.

Tror många som bor på dessa så kallade skräpytor håller med mig. Friheten att kunna gå omkring utan rädsla bland djuren och träden är mer värt än någon bio eller restaurang. Här har inte några gäng eller gangsters tagit över gatorna. Vi som bor på landet har valt att bo här och vill man inte det så går det bra att flytta.

 

Min fredag

Publicerat av
Svara
Annonser

Idag skulle det bli en ganska vanlig fredag, trodde jag. Skyndade mig att duscha och klä mig innan jag skulle köra till vårdcentralen. Det fungerade bra och jag satte mig ned och väntade på att få komma in. Nio var det sagt, men som vanligt blev det först kvart över innan läkaren kom. Men här kommer det som gjorde denna fredag till annorlunda. Mannen ringde mig och undrade när jag skulle till VC. Sitter och väntar här redan var mitt svar. Hemtjänsten hade ringt honom och nu var farmor på väg dit. Kunde jag hjälpa till när hon kom?

Jag kikade ut genom fönstret och efter en stund såg jag sjuktransporten. Farmor var på väg in. Min läkare kom och jag sade till henne att nu fick hon vänta för min svärmor var på väg in. Lite skönt var det att få ge igen för den tid jag fått vänta. Sedan gjorde jag mitt läkarbesök kort och skyndade mig ut. Farmor skulle ta prover och allt gick bra förutom urinprovet som kammade noll. Ibland går det bara inte att kissa på befallning. Läkaren gjorde det säkra och skrev ut antibiotika för infektion.

Jag blev sittande en timme med farmor och väntade på sjuktransporten hem för henne. Då märkte jag hur illa det står till med vår älskade farmor. Hon svamlade och var inte riktigt klar i huvudet .

När jag sedan kom hem och gick ut på mina turer med hundarna, snurrade tankarna ordentligt. Vad gör vi nu och vad blir rätt för farmor. Hon älskar sin lägenhet och sina grannar, men klarar hon verkligen av att bo kvar där? Jag vill inte att hon ska må dåligt den tid hon har kvar, men var någonstans mår hon bäst?

Detta blev inte någon vanlig fredag, det blev en dag då vi fick se verkligheten i vitögat. Något måste ske, men vad?

Tvångsledigt

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag är glad att inte ha små barn, eller vara i väntans tider. För efter att ha lyssnat på debatten angående föräldraledighet blir jag mörkrädd. Nu ska papporna tvingas vara hemma med barnet hälften av tiden. Det kan innebära ett stort inkomstbortfall för många familjer. Att tvinga någon till något kan aldrig leda till något bra.

Om man skulle fråga alla människor i Sverige, så skulle nog många vilja vara hemma vid någon tidpunkt i livet. Att få ägna sig åt sin familj och slippa stressa iväg till något arbete är en dröm. Men verkligheten gör att det inte är möjligt. Någon sosse ansåg att det skulle vara bra att införa ett tvång så papporna stannade hemma mer än de gör idag. Att barn behöver sin pappa också. Klart att de gör, men inte till vilket pris som helst. Sedan klagade hon på att det är mammorna som stannar hemma den första tiden och papporna missar spädbarnstiden.

Hallå!!!! När började männen amma barnen!!!! Det faller sig naturligt att stanna hemma när brösten sväller och värker av mjölk, när inga kläder passar efter viktuppgång under graviditeten och barnet ska ammas var fjärde timma. Vilken kvinna vill sitta med en våt fläck på kläderna då brösten läcker och sedan med en bröstpump på arbetet?

Vi är myndiga vid arton års ålder. Får ta körkort, rösta, gifta oss och skaffa barn. Ta lån för att köpa bil eller bostad. Men tydligen är vi inte myndiga nog att bestämma om och när vi vill vara hemma med barnen. Tycker att det börjar gå för långt i denna jämställdhetshetsen. Som sagt så är jag glad att inte ha små barn när politikerna ska bestämma om jag eller mannen ska vara hemma med barnen.

Vad som helst kan hända

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag har gått runt i flera dagar och funderat kring min bok. Från början trodde jag att det skulle bli en komedi med lite surt här och där. Nu vet jag inte riktigt vart det barkar hän. Kanske blir det en riktig thriller för jag känner för att mörda. Ska kanske berätta att jag sett serien ”Deckarna” på svt och blivit riktigt inspirerad. Det är ju ett privilegium att få ta död på folk med pennan. Därför går jag runt och funderar på om det är vad jag ska skriva om eller inte.

Det känns riktigt spännande att det jag skriver kan peka åt vilket håll det vill. Det hela började med att huvudpersonen i boken visade sig vara väldigt klipsk. Här skulle knutar lösas upp och saker redas ut. Jag har kommit personen nära och nu måste jag fundera ut vad det är hon ska lösa upp. Är hon en mördare eller en som klurar ut vem mördaren är? Det är frågan jag måste ställa mig och eftersom jag börjat tycka om henne, är det svårt att göra henne till en ond människa. Men vi har väl alla chansen eller risken att falla över på den andra sidan.

Efter helgen ska jag bestämma mig, för sedan vill jag få ordning på berättelsen. Håll tummarna.

image

När slutet kommer

Publicerat av
Svara
Annonser

Lite otäckt är det att fundera på sitt eget slut på jorden, men ändå viktigt. Hur många som inte är sjuka planerar sin begravning? En del kanske tänker på det då och då, när någon i ens närhet dör. Jag gör det i allafall. En påminnelse fick jag då jag läste Kristian Gidlunds blogg. Han skrev om var han ville bli begravd och har även regisserat sin begravning. Någon kanske tycker att det var naturligt eftersom han visste att döden skulle komma i en nära framtid. Men den kan också komma plötsligt och då står alla närstående handfallna. Det praktiska med saker och sådant är väl kanske inte så svårt, men själva begravningen är det.

Jag anser att det varje människas rätt att få bestämma hur ens begravning ska vara. Vad som ska sägas och vilken musik som ska spelas. Vem vet om man kanske är där själv och ser hur allt går till? En del säger det medan andra inte alls tror det. Jag vill tro att någonstans ska jag se på hur min begravning går till. Om det inte är så, vill jag ändå veta att efter min död ska just den musiken spelas för dem som är kvar. En liten bit av den jag var ska finnas kvar hos de närvarande när de går hem. Något som får dem att minnas mig som den jag var en gång.

Därför tänker jag skriva ett brev, där jag beskriver hur jag vill ha det. Det ska jag göra nu när jag kan tänka klart och sedan lägga undan. Visserligen kanske jag tar fram det någon gång efteråt och ändrar. Men det är ok. Om det är någon sak jag vill ge till en viss person ska jag också skriva ned det.

Jag kan ju bli väldigt gammal och ha hjärnan intakt till min död. Men det kan också bli så att jag drabbas av något som gör att det inte blir så. Men min egen begravning vill jag faktiskt bestämma över.