En vit värld idag och det har snöat hela förmiddagen. Kuma är måttligt förtjust och går omkring och kisar. Inte roligt med snö i öronen.
Jag stapplade ut i trädgården och fyllde på fågelmataren, men det var ett vågspel. Det är bökigt att gå på gräsmattan i vanliga fall och med snö är det ännu värre. Min rygg gör fortfarande ont och vid vissa rörelser hugger det till så jag nästan ramlar. Nu gick det bra men jag har fruktansvärt ont.
Vaknade idag med rinnande näsa och hosta. Förkylningen har blommat ut och nu har alla bakterierna party inuti mig. Ibland är näsan täppt och ibland rinner den. Verkar som att de vill lura mig att ta någon medicin för att i nästa stund ändra förloppet. Förbannade retstickor. Nåväl vi har varit ute en sväng på landet med hundarna och jag har kört en snabbstädning. Nu kör mannen snabeldraken en stund. Jag vilar en öm rygg och kropp. Huvudet känns som fullt av bomull och de naturliga öronpropparna har satt in. Jag hör inte så bra längre, precis som det brukar bli när jag är förkyld. Men för tusan jag klagar inte allt kunde vara värre. Detta går ju över av sig självt tillslut, vilket många andra sjukdomar inte gör.
Ni har väl skänkt en slant till bröstcancerfonden? Jag vill inte ge någon dåligt samvete, men vem som helst kan drabbas när som helst. Sedan finns ju virussjukdomen ebola, vilket är vår tids största farosot. Det finns många hål att stoppa i för att hjälpa till. Jag själv har ett stående abonnemang till animal protection via min mobil. Hundra kronor varje månad för att rädd något djur är inte mycket. Som ni vet värnar jag extra mycket om djuren.
Två gummiplantor har jag planterat också till pojken. Med den nya lägenheten kom x antal fönsterbrädor som ska prydas. Växter är ett bra sätt att dämpa ljud och jag har fina plantor som är lättskötta. Så visst delar jag med mig allt vad jag kan.
