Detta blir mitt sista inlägg för i år. Det regnar ute och jag är jätteglad att det gör det. De som köpt raketer kommer att bli våta och raketerna försvinner upp bland molnen. Förutom någon enstaka smällare så har det varit tyst och skönt i byn.
Önskar alla ett Gott Nytt År !!!
När filmen kom som heter ”En man som heter Ove”, skrattade säkert många. Det kan väl aldrig finnas någon sådan människa, tänkte säkert de flesta. Jag kan garantera att det finns det visst. Vi har en i vår lilla by och det finns säkert många fler i andra byar och städer. För med ett lyckligt skratt kunde jag läsa ett inlägg på byns facebooksida, där Ove skrivit. Nu heter ju inte alla Ove men namnet spelar ingen roll.
Vår Ove hade varit ute i går kväll och fotat på byns cykel/gångbana. Just denna del av den brukar de flesta gå på. Vi har också gjort det tidigare, men slutade med det för en tid sedan. När man kommer med tre hundar, varav en är under inlärning av att gå bra i koppel, så fungerar det inte för oss. Tror alla byns hundägare går där under dagarna, mammor går där med sina barn som ska till förskolan, skolbarn går där när de går till och från skolan. Problemet är att det inte finns något utrymme att gå till sidan och hundmöten är jobbiga. Under den mörka tiden på året går hundägare gärna där då de rastar sina telningar. Det är inte så bra upplyst och många struntar i att plocka upp bajjorna då det är nästan hopplöst att hitta dem på grässträngen vid sidan av gångbanan. Vi har gett upp någon gång också.
Nu när vi blivit friherre och friherrinna går vi alltid i dagsljus och har inte det problemet. Vi går en annan runda som innebär färre hundar och mer utrymme för träningen av vår lilla tös. Men så till Ove då. Han gick i går kväll utmed grässträngen och fotade hundbajjor. Sedan lade han stolt ut bilderna i facebook och skrev att han hade räknat till 36 stycken. Kan ni se det framför er? Där går vår Ove och lyser i gräset och räknar bajjor!!! Det är ju för roligt, för att vara sant. Men det gjorde han och förfasade sig över att det låg så många bajjor i gräset. Vad han nu skulle i gräset att göra vet jag inte då han tydligen inte har hund och har hela gångbanan att gå på. Det är ju för underbart att ta sig den tiden på kvällen att räkna bajjor och fota dem. Vem mer än Ove gör något sådant?
Det kan ju tyckas att det är äckligt med bajjor i gräset, men de försvinner ju när det regnar och här i skåne har det regnat nästan varje dag sedan september. De vintrar vi haft snö så har det varit massor av bajjor som kommit fram i töväder. Men efter någon dag har de varit försvunna. Nu tänker Ove sätta upp bajjapåsar efter gångbanan och det tycker jag är jättebra. Sådan service har de i Tyskland och Frankrike, vilket är jättebra då det går åt ca sex påsar på vår morgonrunda varje dag.
Rubriken syftar på året 2017. Jag har varit och handlat lite åt pappa och pratat en stund med honom.
Månen var redan synlig när jag gick från affären.
Slappardag för Unkas och Kuma. Det har varit ovanligt tyst med smällare i år och det tror jag beror på att byns säljare lagt ned sin verksamhet. Jag har länge misstänkt att de sålde till vem som helst och alla ungar fick köpa av dem. Föräldrarna hade ingen koll om deras barn köpt smällare.
Därför är vi glada att det är så lugnt idag.
Turbo håller koll på Mr J så att han inte smiter ut. Han var till Svedala och hämtade vår nyårsmiddag och det var inte populärt hos hundarna.
Nu blir det en stunds avkoppling i bubbelbadet och sedan middag för oss.
Inget regn på morgonen och det tackar vi för. Men det har regnat hela natten och stora pölar skvallrar om det.
Snömoln seglar över himlen men än så länge orkar solen bryta genom. Jag har börjat ge Turbo lugnande tabletter inför nyår. Det var jakt ute på fältet i närheten och hon visade tydligt att hon blev skärrad. Vår värsta tid är nu.
Men slö är hon definitivt inte. Dagen började som vanligt med lek. Kuma är inte sen att haka på.
Runda mattan är en bra lekplats när vi är inomhus.
Kuma fintar med baken och Turbo dansar runt.
Roligt har de och sedan blir de trötta och sover en stund. Det går aldrig överstyr så att någon av dem tar i för hårt. Bara lite naggande och hoppande. Det är väldigt roligt att de så tydligt visar att de tycker om varandra.
När vi jobbade var dessa dagar guld värda om man kunde vara ledig. Jag har sällan fått vara ledig då mitt arbete innebar att få iväg gods innan årets slut. Att arbeta med transporter var roligt, stressigt och ibland frustrerande. Innan jag slutade kände jag att det inte fanns så stora utmaningar längre och det var skönt att få lämna den biten bakom mig. Jag har jobbat med flyg,bil och båt i olika omgångar och skickat gods runt hela världen. En gång skulle jag skicka en tårta till New York. Den skulle vara hel och ätbar vid framkomsten som var satt till en viss dag och tid. Roliga minnen har jag och kan se tillbaka på flera händelser som gjorde arbetet spännande.
Nu går dagarna i en lugnare takt och jag vill inte ha det annorlunda. Skrivandet är ett skapande som måste ta sin tid. Hundarna är min avkoppling och chans att komma ut om dagarna. Men nu när Mr J också är hemma om dagarna, smider vi planer. Nästa år startar vi ett nytt kapitel och jag ser fram mot det. Men först ska vi fira in det nya året och hamna i vardagen igen. Ett par månader med så kallad vinter ska vi genomleva innan våren äntligen är här. Jag längtar så. När gräsmattan blir mer hundvänlig och vi kan ha dörrarna öppna till trädgården.
Steg upp till klockan i morse, då Mr J skulle till vårdcentralen för den årliga kontrollen. Allt var som det skulle.
Vi fick se en vacker soluppgång i alla fall. Men det kändes rätt segt. Skönt att komma in och få frukost efteråt.
Hundarna har varit trötta hela förmiddagen och nu ska vi ge oss ut igen. Uppehåll i regnandet just idag så det kan bli rätt trevlig tur. Ska till pappa en sväng efteråt. Dags att lämna in lotto och handla lite åt honom.
Man får vara glad för det lilla. Morgonrundan kunde vi gå utan att bli våta och slapp torka tassarna. Nu kan vi förbereda oss på regn resten av dagen. Behöver väl inte tala om vilken färg himlen har, för det är som vanligt. Det blir en dag inomhus i värmen. Ser en del tappra bybor traska ute i regnet. Dags att röra på sig efter all julmat. Vi har ju inte frossat speciellt, men lyckats tömma en ask choklad. Ingen av oss brukar äta godis i vanliga fall så det är ok nu när det är jul.
Småfåglarna gömmer sig i häcken för att komma undan regnet. Unkas är mycket nyfiken på vad det är för ljud därinne. Annars är hundarna inte så pigga på att vara ute i trädgården just nu. Kuma tycker det är rätt obehagligt att bli våt om tassarna. Speciellt våta gräsmattor bör undvikas. Det blir snabbt ut och snabbt in för hans del.
Gräsmattan ser ju väldigt grön ut och det beror på allt regn som kommit under snart två månader. Kuma är väldigt noga var han sätter ner tassarna.
En som inte bryr sig speciellt är vår lilla Turbo. Denna bild är taget en av de få dagarna då solen visade sig. Nu hoppas vi på att det snart ska komma fler dagar med sol och torrt väder. Fast vi kommer säkert få en släng snöblask också innan våren är här. Då önskar jag att det får ligga lite snö i trädgården så Turbo kan busa någon dag.
Vi tog sovmorgon idag till halv tio, något som kändes välbehövligt. Nu hade vi ju ingen stress före julafton eller igår, så helt slut var vi absolut inte. Gårdagen förflöt i lugn takt. Efter att ha varit hem till våra gamlingar och lämnat julblommor och pratat bort någon timme, hade vi ett par timmar tills H skulle komma. Lite dukning och förberedelse av julmaten, satte vi oss med en whisky och kopplade av. Såg Kalle Anka och blev lite nostalgiska.
Det var faktiskt länge sedan jag satt ner och såg alltihop. Tidigare år har jag oftast hållit på att förbereda julmaten just då. Men i år var det bara tre som skulle äta och vi hade endast sådant som vi tycker om. Vår fina H ville bara ha ett paket och vi blev lite villrådiga, eftersom vi köpt flera saker. Har man bara en att skämma bort så blir det ofta så att vi köper flera saker. Sedan spelar det ingen roll hur gammal H blivit. Tror att vi kommer köpa julklappar till honom så länge vi lever. Därför letade Mr J fram en kartong och vi lade alla saker i den. Voila, det blev ett paket! Lite förbryllad var H när han fick det. Vad kunde rymmas i ett så stort paket? Han hade inte önskat sig något stort. Tror att han blev väldigt nöjd med innehållet i paketet.
Någon snö har vi inte fått denna jul. Det spöregnade hela dagen igår. Vår gräsmatta ser inte ut såhär i år.
När en människa är förälskad uppför hon sig så som hon alltid borde göra.
Simone de Beauvoir
Det regnar ute och vi klarade oss från det idag. Allt pynt som vi vill ha framme står på sina platser.
Tomtarna seglar mot ett nytt år.
Barnen leker med snö som vi inte har just nu.
Hundarna väntar på tomten. Det råder en skön julefrid hemma. Vi tvåbenta ska gå hem till farmor och pappa och dricka kaffe snart. Sedan kommer H och äter julmat.
Men det är ändå tråkigt att det ska regna. +9 och det liknar mer höst än vinter.
