Jag blev inte direkt glad när jag drog upp rullgardinen denna morgon. En vägg av regn var allt jag såg. Det var fler än jag som suckade uppgivet.

Ska vi inte vänta ett tag menade Unkas. Jag övertalade honom att det inte var någon idé. Vi får dras med detta väder hela dagen. Vi var rejält våta när vi kom hem. Det blåser ordentligt och känns som småspik mot ansiktet.

Inte mycket att göra åt regnet. Jag har förmånen att få gå extra mycket idag, då jag ska till pappa och sedan handla åt honom. Men kläderna hänger ute i torkskåpet så de är torra inför nästa vända.

Vi tar det lugnt tills dess.

Men Turbo funderar på om hon ska hoppa upp i burspråket och titta ut.

Nä, vem orkar det? Lika bra att slappa en stund till.