Nu när Mr J slutat arbeta har vi båda blivit lite dagvilla. Måste tänka efter varje morgon vilken dag det är. Det känns som helg varje dag och det är ju positivt. Vi trivs med varandra och det bådar gott inför framtiden. Han frågade idag om jag skulle vilja att han börjar jobba igen och det kunde jag snabbt svara på att det var inte att tänka på. Vem skulle jag tjöta på om dagarna då. Har blivit van vid att direkt kunna berätta om mina tankar, istället för att vänta tills han ringer på dagen eller kommer hem. Nu är det perfekt.

Våra stunder på eftermiddagarna när vi sitter i biblioteket med våra äggmackor och ett glas öl, är så mysiga. Där avhandlar vi både politik, framtidsplaner och annat både viktiga och oviktiga saker. Det roliga är att vi är väldigt eniga om många saker. Men inte allt såklart.

Det är så skönt att slippa hålla tider utan bestämma själv över dagens timmar. Nu håller vi på att samla alla våra fonder och bestämma exakt när vi blir pensionärer. Vår guldålder inleds detta år. Snart är Mr J klar och sedan blir det min tur.