Jag tror att humor är en viktigaste ingrediensen i en relation. Kan man skratta ihop så finns resten också där. Har man inte samma humor så dör relationen tillslut. Att kunna skratta åt sig själv när man dabbar sig visar att man har en självsäkerhet som gör att man klarar en relation. Bjud på de tokigheter du råkar in i om dagarna och du visar en styrka som andra beundrar.
Skratt är så viktigt och som dom säger ett skratt förlänger livet. Det ligger någonting i det. Mitt i bedrövelsen man är i så finns skrattet runt hörnet och det förlöser många tråkigheter. Så släpp loss de tokigheter du har inom dig för jag tror livet blir bättre då. Vad tror du?
Talar du att någon gör något bra eller säger något bra? Själv kan jag komma på mig att jag bara tänkt att det var bra sagt eller bra gjort. Jag glömmer att säga det högt så att den andra hör det. Nu har jag bestämt mig för att visa uppsakttning mer och inte bara hålla det för mig själv. För om jag visar min uppskattning tydligare så tror jag att jag får mer tillbaka.
Vi har denna tid tillsammans och att göra den så bra och rolig vi bara kan är viktigt. Att sitta vid någons grav och ösa superlativer ger varken mig eller den som är död någon glädje. Så jag är av den uppfattningen att ge blommor, presenter och uppskattning på alla sätt nu när människan/människorna lever. Vänta inte tills de är borta. Var glad att ni är släkt eller tillsammans just nu. Ring och tala om vilken underbar människa han/hon är och att du är glad att ni känner varandra.
Gör det idag, gör det nu, vänta inte tills det är försent.
Jag vaknade faktiskt med ett leende på läpparna idag. Hade min dröm så klar i huvudet och mer av den klarnade hela tiden. Igår satt jag och jobbade med tv apparaten påslagen. Kastade ett öga på den då och då mellan varven. Tyra Banks har ett program som heter Topmodel och igår var det korta tjejer som skulle få en chans. De under 1,70 cm långa och de fotograferades i olika poser. Detta berättar jag för att ni ska förstå min dröm.
Jag var en av de tävlande i Topmodel oldies big size. Vi var ett gäng damer i vår bästa ålder, och i olika storlekar. Vi blev fotograferade och bedömda, men ingen åkte ut. Istället fick vi jättestora godisknappar i olika färger, som vi inte fick äta för vi skulle gå ned i vikt. Men eftersom vi inte fick så mycket mat, kunde en del inte stå mot utan åt av dessa godisknappar. Det var de som åkte ur programmet. Vi andra tävlade på och som slutprov så skulle vi designa och sy kläder åt riktiga fotomodeller. Kruxet var att vi hade inga dockor med deras mått utan vi fick prova på varandra.
Jösses så kläderna hängde på modellerna när vi var klara. Jag vann tävlingen med någon slags drapering och priset var ett årsförbrukning av dessa jätteknappar.
Nu tänker jag inte ens försöka tolka min dröm utan tycker att den var så rolig att jag ville berätta den här. Tänk vilka spratt hjärnan gör när man sover. Det jag har kvar inom mig är de fina färgerna på knapparna, som gör mig så glad.
