I morse sov vi en kvart längre, än vi egentligen skulle. Men i slutet av veckan är man lite tröttare, så det blev på det sättet. Det fick mig i allafall att tänka på hur svårt jag hade att vakna till väckarklockan, när jag under några år levde ensam. Trots att jag hade två klockor som ringde med fem minuters mellanrum, så vaknade jag inte. Min mor fick ringa och väcka mig så jag kom upp i tid. Det var inte så att jag nattsuddade varje kväll, fast det hände då och då förstås.

Kommer ihåg ett tillfälle, då jag varit ute en vardagskväll och svirat. Blev sent och kanske något glas vin för mycket. När jag kom hem hade jag ca 4 timmar att sova. Jag hade köpt en ny väckarklocka, som jag faktiskt vaknade av, så den ställde jag och kollade att den var på ringning. Eftersom jag var mycket noga med att komma i tid till arbetet, då jag varit ute kvällen före så var det viktigt att jag vaknade i tid.

Klockan ringde som den skulle och jag vaknade som jag skulle. Kommer ihåg att det kändes som att jag precis somnat när den ringde. Jag var trött och gjorde mig klar som i en dimma. Hällde i mig en kopp kaffe och gick ner till spårvagnen. Nog tyckte jag att det var lite folktomt, då det alltid brukar vara en hel del skolbarn som åkte samtidigt med mig. På mitt arbete började vi kl.09.00, och jag hade en bit att åka så jag färdades precis som skolorna började. Jag tänkte att jag skulle köpa en youghurt och någon dricka, i tobaken som låg i samma hus som mitt arbete. Men när jag steg av spårvagnen, såg jag att den inte var öppen. Tänkte att nu hade mannen i tobaken försovit sig igen. Fick väl gå ner och handla senare då.

När jag steg in på kontoret var det inte en enda människa där. Märkligt, tyckte jag då det alltid var en eller två före mig på morgnarna. När jag satte mig på min plats kastade jag ett öga på klockan, och fick se att jag anlänt till arbetet en timme tidigare än jag skulle. Så kan det gå då man är trött och ställer klockan, innan man lägger sig.