Som aftonbladet skriver så mycket om barnfattigdom. Juholt gick ju ut med att sossarna skulle bekämpa barnfattigdom och sedan dess har aftonbladet skrivit åtskilliga artiklar om det. Senast idag om Lisa Miskowsky som säger att hennes föräldrar hade det svårt under hennes uppväxt.

Hur många föräldrar har inte haft det fattigt under många år? Mina var inte rika och min mans var inte rika. Jag fick aldrig de äkta modekläderna utan kopior på dem. Vi hade inte råd med de rätta märkena och visst blev jag retad många gånger. Samma sak har säkert flera varit med om. jag tror det är värre idag då det finns så många måsten, som mobiltelefon, data, spel och filmer. Jag sparade min veckopeng så att jag kunde gå på bio ibland, idag ska ungarna ha filmer på löpande band. Man måste ha filmkanaler på tv för annars skäms barnen inför sina kompisar. Den kan vi inte gå hem till för de har inga filmkanaler.

Detta med barnfattigdom är inget nytt fenomen, utan har alltid funnits. Det var likadant under den socialdemokratiska regeringen och till och med värre under en lång tid. Skulle man följa med på skolresor så fick ens föräldrar spara en lång tid innan. Födelsedagskalas har jag haft ett i mitt liv, för vi hade inte råd med sådant.

Semester var något vi inte åkte på när jag var liten. Någon vecka kunde vi kanske åka till släktingar, eftersom min far arbetade på sj, åkte vi gratis på tåget. Annars skulle vi aldrig ha haft råd att åka någonstans. Bil skaffade vi först när jag var tio år. En begagnad Ford Cortina, som var rena drömmen för oss. Mina föräldrar arbetade mesta delen av sommaren. Jag var ett barn med nyckel i ett snöre runt halsen.

Men trots detta har jag inga men idag. Jag handlar inte ohejdat sådant jag fick försaka då. Jag lider inte idag av att inte ha fått allt som andra kanske fått. Avundsjuk är jag inte heller utan är bara glad att andra har det bra, eftersom jag är glad över den kärlek jag fick från mina föräldrar. Vilket är mer värt för mig idag än skolresor och semestrar. Jag var ett älskat barn.

Detta tror jag är mer värt för barn att veta idag också och uppväger många skolresor. Jag tycker aftonbladet ska ta upp den misshandel och vanskötsel som många barn blir utsatta för istället. Tror att många barn mår sämre av det än om föräldrarna kan köpa dataspel eller mobiler till dem.

I aftonbladet läser jag Åsa Linderborgs krönika om Carl Bildt som folkrättmördare. Hon spyr galla så det luktar om det. Så mycket att jag börjar undra hur Bildt plattade till henne. Hon börjar med att anklaga journalisterna  som var i Almedalen för att vara mesiga och inte våga ställa Bildt till svars för sitt ordförandeskap i Lundin oil. Han var styrelseordförande där innan han blev utrikesminister. De har intressen i Sudan och i Ogaden provinsen där två svenskar sitter fängslade.

Nu menar Åsa att när Bildt säger till journalister att de två fängslade får skylla sig själva för att de blev tillfångatagna, är han fel. Att han borde engagerat sig mer i det hela. Då börjar jag undra om hon är rent dum i huvudet. Vet hon inte om att den tysta diplomatin råder och att Sveriges ambassad arbetar intensivt med detta problem. Att varje ord som någon i Sveriges regering säger i denna fråga kan vara av ondo för de två journalisterna. Vad vet Åsa om vad vår utrikesminister sagt till ambassaden i Sudan?

Sedan undrar jag faktiskt varför journalisterna tog sig in i landet illegalt. Det är farligt och de visste de säkert om, men journalister är som galna efter berömmelse och att göra sig ett namn. Jag betvivlar att de gjorde det av humanitära skäl.

Åsa fortsätter att anklaga Bildt för att vara orsaken till att USA invaderade Irak. Då blir jag bara mest full i skratt. Det var Bush som var president under den tiden och inte Bildt. Ett korkat påstående av en journalist. Sedan förringar hon hans insats i Balkan.

Hade hon pms när hon skrev denna krönika eller druckit några glas för mycket? Hon sjabblar ner på att han har en blogg och twittrar, vilket många med mig följer då han är väldigt duktig på att skriva och skarp i sina iakttagelser. Det är alltid intressant att följa en människa som är intelligent och kommer med fakta. Till motsats mot en journalist som verkar ha blivit avsnäst och nu söker hämd i en krönika.

Läser i tidningar och hör på nyheterna i tv, om sjukvårdsbiträdet som tryckte tillbaka spyorna i den gamla damens mun. Då undrar åtminstone jag hur människan är funtad som gör något sådant. Detta är ju sadistiskt och äckligt. Är det sådana människor som arbetar på våra äldraboenden, så vill inte jag bli gammal. Att vara beroende av andra som hjälper en i det vardagliga livet gör att man är totalt utlämnad. Tänk, er själva att ha en främmande människa som stoppar mat i ens mun. Man kanske är van att äta i en takt och denna människa i en annan. När man så inte hinner tugga och svälja i någon annans takt, är det lätta att spy upp alltihop.

Små barn gör ju det ofta när de blir matade. Inte tusan stoppar deras mödrar tillbaka spyorna i munnen på dem. Att bli matad är rätt obehagligt och när det hänt, har åtminstone jag behövt instruera hur jag vill bli det. När man inte kan det av olika orsaker får man panik om det blir fel. Jag blir så ledsen när jag får höra talas om hur någon behandlar våra äldre illa. Efter ett helt liv med allt vad det innebär borde man kunna få ha det bra och de människor som är anställda för att ta hand om de äldre, borde förstå att det är en rätt förnedrande situation.

Jag litar inte på äldrevården och skulle någon av mina anhöriga hamna där, så kommer jag att kolla dem som sköter om de äldre med hökögon. Ingen ska få chansen att stoppa spyor i mina nära och käras mun. Sedan struntar jag i om de tycker att jag springer där i tid och otid, för jag kommer aldrig helt lita på att de vill andra väl. Alla har rätt till ett värdigt liv, vid alla åldrar och jag ser det som min plikt att se till att mina anhöriga får det.