Ända sedan jag var liten har jag försökt undvika att vara med på foto. Inte för att jag varit rädd för att själen fastnar på bilden eller försvinner på något sätt. Jag tror att min bild av mig själv inte stämmer av det som sedan hamnar på fotot. När jag ser mig själv i spegeln så är jag helt överens om att det är så jag ser ut. Men när någon fotograferar mig så hajar jag till och undrar vem fan som ställt sig framför mig. Det är inte jag som syns där. Undrar om det är det som kallas att inte vara fotogenic (stavas det så?)? Eller vad tror ni?

Har hållit på stor del av morgonen att försöka ta ett foto av mig som överensstämmer med hur jag ser ut. Detta för att den ska publiceras på en hemsida som andra kan titta på. Jag skäms inte för mitt utseende ett dugg, men vill heller inte bli förvanskad av kameran heller. Så när jag behöver ett foto av mig själv så måste jag alltid ta ett nytt. Har inget arkiv att hämta från, då jag sällan ställer upp för fotografering.

En gång var jag hos fotografen för att ta ett foto till min studentlegitimation och blev väldigt förvånad, eftersom jag tyckte att det blev riktigt snyggt. Naturligtvis blev legget stulet under en danskväll och jag hade inte ett enda foto kvar av dessa. Eftersom jag var så stolt över att det blev så bra, hade jag gett det till andra. Sedan dess kan jag inte påminna mig om att jag blivit bra på ett enda foto.

Nu fick jag väl till det hyfsat bra och kärringen som brukar ställa sig framför hade annat för sig, så hon hann inte skymma mig. När jag avslöjar mitt nya arbete ska jag berätta om vilken hemsida fotot finns på, för den som är nyfiken.