Vadå hundväder????

Annonser

Jag är genomdränkt av allt regn idag, så nu har jag bytt kläder och satt de andra på tork. Att sedan kalla det hundväder förstår jag inte. Mina hundar hatar regn och jag fick dra dem runt byn idag. Unkas ville bara hem och försökte rikta oss hem hela tiden. När vi kom hem gick det åt tre badlakan innan han var nöjd. Nellie tog det lite lugnare men det märks att hon uppskattar att bli torkad. Två badlakan gick det åt till henne och jag fick som sagt skala av mig alltihop.

Till råga på allt gick larmet på bilen när jag klev in i den. Det yttre larmet har inte fungerat på ett bra tag. När jag trycker på fjärrkontrollen händer det inte ett skvatt, så jag har inte brytt mig att försöka eftersom jag har ett larm till för att få igång bilen. Har även ett tredje om jag tar av hardtopen. Nu fick larmet tydligen spader av regnet. Det brukar lägga av efter en stund när man satt sig i bilen och stängt dörren. Idag fortsatte blinkerljuset att blinka och larmlampan också. Så började larmet tjuta igen för att slockna helt. Ok, tänkte jag nu slipper jag åka till affären som en tjutande polisbil i alla fall. Vid tobaken stannade jag och så fort jag öppnade dörren började hela cirkusen igen. Jag snabbt in och förklarade för alla att mitt billarm fått fnatt. Den hade tystnat när jag kom ut, men blinkade som en förbaskad julgran. Cirkusen startade när jag öppnade dörren. Larmet slutade tjuta och jag körde iväg med blinkande lampor. Samma sak hände vid Ica och jag gjorde likadant. Körde min blinkfyr hem till pappa för att lämna matvarorna. Så startade det hela igen.

Gissa om jag var glad att komma hem och stänga dörren till garaget så jag slapp höra tjutet. Våt och frustrerad tog jag djupa andetag när jag drog av mig kläderna. Nu ska jag pusta ut och bara ta det lugnt resten av dagen. Alla ärenden gjorda och hundarna rastade, så jag har gott samvete. Jag är glad åt att bo i en liten by och inte i stan för då hade jag väl fått polisen efter mig och blivit tagen för en biltjuv.

Nära panik för en stund sedan

Annonser

Efter mitt yogapass och meditation, nyduschad och klädd, skulle jag ta kaffekannan och mobilen till kontoret. Mobilen låg int där jag brukar lägga den och ett intensivt letande började. Jag hittade den inte och plötsligt kände jag mig oerhört islolerad. Ingen panik men den låg under ytan och så kände jag mig så tom. Vi har ju tagit bort den fasta telefonen eftersom vi aldrig ringer på den och bara använt den i nödfall som t ex nu då mobilen var borta. Det enda jag kunde göra var att starta datan, maila till mannen och fråga om han fått med sig min mobil. Saken är den att vi har precis likadana mobiler och det är ju lätt att få med sig fel. Jag kunde ju lagt min på fel plats och han trott att det var hans. Efter att ha skickat mailet satte jag mig ned och tog några djupa andetag.

Då såg jag hur jag gick ut med hundarna för sista nattrastningen i trädgården, iklädd badrock. Vi hade ju badat bubbelpool innan och jag tog på mig den för att skyla mig. Jag brukar inte gå ut i badrock och såg hur jag stoppade mobilen i ena fickan när jag öppnade dörren för att gå in. Sedan tog jag av mig den och hängde den i badrummet, borstade tänderna och gick till sängs.

Det blev en aha upplevelse och jag gick genast in i badrummet och stack handen i badrocksfickan. Då kände jag en välbekant sak i händerna, mobilen och jag blev nästan lite lycklig. Nu var ju allt som vanligt igen och dagen skulle inte innebära en isolering från omvärlden. Så beroende har man alltså blivit av mobilen. Den är med mig var jag än går om dagarna och det känns så viktigt att bli nådd. Innan mobilens inträde i mitt liv, var jag ofta ute med hunden i flera timmar utan att bekymra mig om jag blev nådd eller inte. Då resonerade jag som så att var det någon som ville mig något så fick de ringa igen.

Idag tänker jag inte så och även om ingen ringer när jag är ute med hundarna, så vill jag veta att om det händer kan jag svara. Men det är en säkerhet också. Jag köpte min första mobil när jag bodde i Göteborg. Då ville jag ha den med mig eftersom jag kände mig osäker på kvällarna, då jag var ute med min hund. Där hade jag nytta av den, eftersom jag blev vittne till olika händelser som misshandel och kunde ringa polisen direkt. Med alla funktioner som finns i min smartphone, känner jag mig ännu säkrare. Vilket många föräldrar måste känna när deras barn befinner sig ute.

Visst är det lustigt hur beroende vi blivit av mobilen. Jag har ringt mannen och talat om att den är hittad.