Planering pågår

Annonser

Endast två dagar kvar tills avresan mot Stockholm. Mannen drömde att han var tvungen att låsa dörrarna till husbilen och att det var gerilla utanför. Misstänker att han inte känner sig så trygg att resa uppåt landet.
Men även om jag helst stannat hemma tycker jag att det ska bli roligt att komma ut i husbilen. Vi har så mysigt i den.

Jag har lite blandade känslor inför att träffa de andra platscheferna och känner även att jag borde vara hemma och jobba.
Men de har dessa konferenser två gånger om året och det ska bli mycket intressant att se vad det ger.

I morgon fortsätter mitt arbete och häng med vet ja.

Ibland begriper jag ingenting

Annonser

Först får man läsa om en tös på 2 år som ska skickas till Frankrike helt ensam. Hennes mamma lämnade henne i Sverige och försvann. Nu har hon vuxit upp hos en fosterfamilj och plötsligt börjar man leta efter tösens biologiska mamma. Sedan berättar nyheterna om en mamma som bor i Sverige med sin svenskfödde son ska utvisas. De bor här ensamma utan en enda släkting oc nu ska pojken tvingas bo i fosterhem och mamman skickas ut ur landet. Släktbanden är inte tillräckligt starka säger myndigheterna. Allt detta känns som en skräckfilm och helt galet. Hur tänker man egentligen när man agerar på detta sätt. Det kan inte vara på barnens bästa i alla fall.

Vad är det som säger att en biologisk mor är mer lämlig att uppfostra ett barn än en kvinna som tagit detta barn till sig? Vem ska bestämma lämpligheten när barnet en gång blivit lämnad och inte ens känner sin biologiska mamma. Jag anser att man inte ska rycka upp ett barn från en trygghet i en familj som älskar henne och verkligen vill hennes bästa. Om hon vill söka upp sin mor senare eller börjar fråga efter henne kan man istället på ett försiktigt sätt låta dem få lära känna varandra. Mamman kanske inte har möjlighet att ta hand om henne.

Varför ska man skicka iväg en mamma bara för att hon är medborgare i ett annat land just nu? Vill hon stanna hos sin son och se honom växa upp i Sverige borde hon få det. Sonen är svensk medborgare och borde verkligen få ha sin mamma hos sig. Ge henne svenskt medborgarskap och låt dem få leva ifred.

Jag blir så arg över den stelbenthet myndigheterna visar i dessa fall. Har barn inga rättigheter alls? Tänk efter vad som är rätt för barnen istället för att vara paragrafryttare. Man skäms över hur idiotiska en del är.

Ny vecka, ny månad

Annonser

Jag kämpar på med mitt företag och ibland går det framåt, för att någon dag bara stå still. Så är det väl alltid med företag och det märks väl mest när man startar ett nytt. Som företagare gäller det att aldrig ge upp såvida man inte inser att det inte finns någon efterfrågan för den produkt man säljer. Det måste kännas bittert i så fall. Jag läste någonstans i en barnbok att: all vår början bliver svår. Detta gäller överallt och även om man tycker att andra glider omkring på en räkmacka, så har de inte alltid gjort det. Ofta ligger det flera månader eller år av envist arbete bakom framgången. Detta tänker jag på när det känns som att allt bara står still.

Det finns både en tjusning och rädsla att starta ett eget företag. Att få arbeta efter eget huvud utan att någon säger att så eller så måste du göra, är väldigt skönt efter att ha varit anställd i många år. Men det är också en press att hålla sin linje och inte stanna upp. Sedan måste man ju tro på sin idè och verkligen jobba för den. Tänka i olika banor för att hitta kreativa idèer, som gör att det verkligen går framåt. Det hjälper onekligen att ha en positiv attityd till livet och inte deppa. Jag själv har tusen tankar snurrande i huvudet varje dag och efter att ha smakat lite på dem, skrider jag till verket. Man ska hålla grytan kokande och inte stanna upp själv.

Därför gör jag alltid något varje dag som för mitt företag de olika delmålen jag satt upp. Jag är vid mitt första delmål nu och det är dags att jobba mot det nästa jag satt upp. Nu har jag nått det antal veteraner jag behöver i min kunskapsbank och det gäller att få in uppdrag till dem. Tre månader har det tagit till detta delmål och det kan tyckas vara en lång tid för en del, men med semestermånader som juli och augusti har jag haft det i beräkningen. Idag är det oktober och hösten kommer med uppdrag. Låter det stöddigt? Ja, kanske men jag går på magkänslan här och vet att jag har rätt. Så nu kör jag vidare mot delmål nummer två.

www.veterankraft.se