Ibland känns ord så vackra. Som Morgontystnad t ex. något som bara existerar då snön bäddar in byn i ett mjukt lager. Det känns som ett mjukt täcke man dragit upp över öronen, så alla ljud blir dämpade.
Så lugnt och behagligt utan alla skarpa ljud från alla som skyndar iväg.

Det är vårdagjämning idag, men med snötäcket över sig vill åtminstone jag sova en stund till. Alla blyga vårblommor är gömda under det och om inte solen kommer snart, orkar de inte kämpa.
Men en dag är den här och då blir morgnarna allt annat än tysta. Då väcks vi av glatt fågelkvitter och nya dofter.